LÅNGLÄSNING – Fansfavoriten: “Får inte Ronaldinho till Blåvitt”

GÖTEBORG. Han “springer tills han stupar” – och numera avgör han även matcher. Emil Salomonsson är Blåvitt-supportrarnas kelgris.
– Vilken dag man än har så kan man alltid ge allt för klubbmärket på bröstet, säger han till FD.

Sedan han kom till IFK Göteborg sommaren 2011 har Emil Salomonsson spelat flera olika roller i klubben. Länge fungerade han som ett back-up-alternativ på högerflanken, innan någonting hände förra sommaren.

Högerbacken tog en ordinarie tröja och assisten trillade in på löpande band.

Efter fjolårssäsongen belönades Salomonsson med Blåvitt-supportrarnas prestigefyllda pris ”Årets ärkeängel”. Under den här säsongen har hans status bland fansen bara ökat.
– Jag tror att alla spelare mår bra av att bli älskade, sedan kanske man ska förtjäna att bli det också. Och det kanske man bara blir på hårt jobb. Blåvitt är en klassisk klubb och de uppskattar spelare som är lojala mot klubbmärket, säger Salomonsson till FotbollDirekt.se.

Hur populär uppfattar du själv att du är?
– Det är svårt att bedöma sin egen popularitet, men det priset ”ärkeängeln” var något som jag tog med mig in i säsongen. Jag fick ett kvitto på att folk tycker om mig. Samtidigt som man spelar för sig själv – att man själv ska vara nöjd med det man gör – så vill man också att folk ska tycka om en som spelare och tycka att man gör bra prestationer. Och det priset är ett av de största kvittona man kan få i IFK Göteborg. Att man är ”ärkeängeln” liksom. Att man är lojal mot klubben. Jag var oerhört ödmjuk inför det priset.

– Jag tror att alla fotbollsspelare tycker om att få beröm, men jag är inte beroende av beröm, för jag har en ganska stark tro på mig själv. Men det är klart att jag gillar när folk säger att de tycker om mig.

Hur märker du av det mer?
– Folk kommer fram ibland på stan och säger någonting, tar något foto. Eller skriver till mig på Twitter. Ibland kommer de fram här uppe på Kamratgården efter någon träning, säger Salomonsson.

Han fortsätter:
– När jag stöter på blåvita försöker jag vara den jag är, vara glad och positiv och ställa upp, svara på några frågor. Det krävs inte så mycket av mig för att glädja någon annan.

Vad betyder relationen med fansen för dig?
– Den är jätteviktig. Att de stöttar dig. Att de känner att de får tillbaka någonting när jag går ut där och sliter. Om man går ut och ger allt får man deras respekt ganska snabbt. Om inte fansen gillar en och du blir utbuad är det svårt att vara i en klubb.

Varför tror du själv att du är en så stor fansfavorit?
– Svårt att svara på. Jag har varit här ett tag nu och inser vad Blåvitt handlar om nu. Det gör man inte när man kommer som ny, det är svårt att veta vad det är för klubb. Det är en unik klubb. En familjenära klubb och en varm klubb. Det känns som en speciell kamratskap genom hela föreningen. Man inser det efter ett tag.

Han tror också att hans spelstil spelar in:
– De uppskattar när man alltid ger allt på plan. Det är det minsta man kan begära av en fotbollsspelare. Det är klart att de vill se Ronaldinho kanske, men de inser att de inte kan få Ronaldinho till Blåvitt – än så länge. Vilken dag man än har så kan man alltid ge allt för klubbmärket på bröstet.

Hur påverkar det dig när du spelar att ha det stödet?
– Alltså, det är fantastiskt. När jag gjorde mål mot Sundsvall och Elfsborg, när de sjunger mitt namn… Man får en sådan jäkla boost. Man kan springa tills man stupar. Man unnar verkligen alla att få känna den känslan, att stå på en fullsatt arena och höra sitt eget namn sjungas. Man har uppnått mycket då.

Upplever du en extra press då också?
– Det är klart att de förväntar sig att man håller en viss nivå. Om man har spelat på en viss nivå under ett antal matcher så flyttar de den acceptabla nivån för Emil. Om den låg på två av fem innan så tänker de: “nu har han legat på tre länge” och så är den tre av fem.

– Men tro mig, den tuffaste kritikern efter en dålig match är jag. Jag känner direkt när jag har varit lite sämre, och då kanske andra tycker att jag har varit duktig. Ska jag vara helt ärlig så är jag inte riktigt nöjd med någon match i år. Jag får alltid klipp efter match på min prestation, det jag har gjort, och då ser man alltid: “ja, jag gjorde någon felpass där och jag missade den touchen. Då känner jag hela tiden att jag kan utveckla någonting. Det är det som driver mig framåt.

Hur ser du på din roll i Blåvitt nu?
– En ganska viktig roll, tycker jag. Både på och utanför plan, säger han.
– När Jörgen kom i december hade vi ett tidigt första snack och han sa att han trodde mycket på mig. Man är lite osäker när man får en ny tränare: ”vilken sits kommer jag vara i och hur ser han på mig?” Men han var väldigt tydlig tidigt med att han tycker att jag är en bra fotbollsspelare. Han sa: ”utveckla det här och tänk på det här” och så försöker man göra det hela tiden.

Han upplever ett större förtroende från Lennartsson än Mikael Stahre.
– Jag har fått spela mycket och det har flutit på helt enkelt. Jag har känt ett förtroende som jag kanske inte riktigt har känt innan, under Stahre. Jag fick spela en del under Stahre men jag fick aldrig känna det där att jag är förstaalternativet kanske. Nu har jag fått göra det i år. Även att jag får ansvar att ta straffar och känna att jag är en viktig del av gruppen. Att få ta viktiga straffar som mot Elfsborg. Det är någonstans det som är viktigt att känna i utvecklingen som spelare och människa, att man är en viktig del av laget.

– Man känner ett större ansvar helt enkelt. Det passar mig som person. Det har varit min bästa säsong i karriären än så länge. Så mycket som jag har spelat i år har jag aldrig spelat. Jag tror att jag är uppe i 45-46 matcher.

Hur har det ansvaret utvecklats under dina fyra år i klubben?
– När man kommer till en klubb vill man alltid visa vem man är och kunna bidra med någonting, för man har fått förtroendet att komma till en så stor klubb som IFK Göteborg. När de köpte mig kände jag så, och jag ville inte bara komma hit och checka in pengarna och sedan åka härifrån utan att folk vet vem Salomonsson är som fotbollsspelare.

– Första kvittot fick jag förra hösten när de ville förlänga med mig. Det var ett och ett halvt år innan mitt kontrakt gick ut, så jag kände redan där att de tror på mig. Bara det gav mig en extra boost under förra hösten och då fick jag spela också och gjorde många poäng. Jag tog med mig den självförtroendeboosten in i år.

I takt med ett ökat ansvar och en större roll i gruppen har utvecklingskurvan fortsatt stiga.
– Jag är ändå 26 nu och då vill man vara en spelare som folk frågar: ”vad ska vi göra här, vad tycker du om det här?” Jag vill känna det ansvaret både offensivt och defensivt. Som ytterback har jag en stor roll i båda två, i sättet som vi spelar. Det är kul att börja göra avtryck i en så stor klubb som IFK Göteborg, det är det man vill och hoppas, säger Salomonsson.

PÅ SÖNDAG – DEL 2 AV INTERVJUN MED EMIL SALOMONSSON.

FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETERNA OM SVENSK FOTBOLL!
– TWITTER
– FACEBOOK
– INSTAGRAM

ELITEFOOTBALL – Sveriges bästa statistik-databas för svensk fotboll