PÅ FD: Philip Haglund om brytningen – talar ut i lång intervju: ”Hammarby har gett mig minnen för livet”
I går blev det officiellt att Philip Haglund inte blir kvar i Hammarby. Det blev bara två år i Bajen och mittfältaren letar nu nya utmaningar. För FotbollDirekts Mårthen Bergman berättar han om två upp och ner-säsonger, Bajen-upplevelserna han alltid bär med sig, hur han hela hösten spelade på sprutor och det plötsliga avskedet.
– Jag såg framför mig att jag skulle spela i Bajen nästa år.
Philip Haglund har lovat att ringa upp 17.30. 17.47 smsar jag två timglas-emojis för att demonstrera att sanden rinner och tiden går. Sekunden senare ringer han upp. Jag frågar hur han mår.
– Det är chill, absolut.
Men tråkigt med Bajen?
– Självklart är det så. Jag tycker att det är viktigt att man hela tiden visar stor respekt för ens medmänniskor och tänker på hur man pratar till spelare och även till ledare. Nanne till exempel, som gjort mycket för klubben, det är ingen som tackar av honom och även för min del lät det som att man vill förlänga och sen kommer en styrelse som tar ett annat beslut. Det känns konstigt att de som beslutat att jag ska vara kvar inte har sagt någonting till mig. Jag har inte fått några svar där, jag pratar med Mats (Jingblad, Hammarbys sportchef) som säger vad styrelsen sagt. Det känns konstigt att inte prata med dem som tar beslutet.
Är det något du varit med om förut?
– Nej, det är det ju förstås inte. Jag respekterar beslutet att Hammarby väljer att gå vidare men det hade känts bättre för min del om det hade varit Mats som tagit det, eller om jag hade fått pratat med de som tagit det. Eller om de kanske pratat med en lite tidigare. Det är bra prata med spelarna hur man ser på framtiden och sådana bitar, istället för att man kanske ger folk känslan av att dörren är öppen fast den egentligen är stängd.
Hade du själv tänkt att du skulle spela i Hammarby nästa säsong?
– Så är det väl, jag såg framför mig att jag skulle spela i Bajen nästa år.
Philip suckar lite och skrattar till.
– Alltså, nu låter jag bara bitter! Jag vill vara tydlig här: själva beslutet att vi går skilda vägar känns helt fine, jag tycker bara att man kunde respekterat mig mer. Visst, jag har bara bara spelat två år i klubben, men de två åren har betytt väldigt mycket för mig. Jag har känt mig som en del av klubben och föreningen och nu blev det kanske inte riktigt det avslut som jag hoppats på.
Handen på hjärtat: blev du ledsen av beslutet?
– Först blev jag glad när jag förstod att Hammarby siktade på förlängning. Sen fick jag en skum känsla när inget hände och… ja, det är klart det är en besvikelse att jag inte ens fick något förslag.
Men du kommer inte ringa von Yxkull & co och fråga varför?
– Jag har frågat om förklaring och det jag fått är att de söker nya spelare på min position. Det känns inte som de kanske haft full insikt min situation, hela hösten med sprutorna och så vidare. Men som sagt, det är lätt att jag blir bitter, och det är jag inte. Det känns helt okej att lämna Hammarby. Men jag är van vid en annan dialog och de hade bara känts schyst att köra med lite mer raka rör. För att svara på din fråga så kommer jag kommer inte ringa von Yxkull. Jag har fått tacka alla spelat med och så, det räcker bra.
Sprutorna?
– Det här året har jag från sommaren har jag spelat på ganska mycket smärtstillande och kortisonsprutor, jag har haft en lös benbit i min fotled som jag tog bort för 2,5 vecka sen. Jag har haft jävligt ont, det tror jag till och med man sett när man tittat på mig. Någonstans känns det som att jag ville göra det, jag ville vara med då vi skulle ta oss ur en ganska jobbig situation. Jag kände att jag behövde prestera då, trots att jag kanske borde opererat tidigare.
Men nu är det bra?
– Japp. Jag har inte ont längre. Det var förlösande med operationen, det var bara att knata därifrån sen.
Och i somras fick du spela ytter och grejer. Det kändes som det flög lite då?
– Det känns nog så eftersom att vi som lag flög då. Jag låg bakom en del poäng och då blir det mer fokus, men visst, det gick bra där ett tag.
Du har byggt på din ”allt i allo”-aura ännu mer.
– Kanske, men jag ser mig själv som innermittfältare. Det var en period där vi bytte lite spelsätt och det funkade bra med mig som ytter. Men jag har spelat mycket i år och det har varit högt och lågt både från mig och laget. Det var jobbigt under hösten för att jag inte kunde få ut max på grund av skadan.
Laget som helhet då, under de här två säsongerna. Det känns som ni testat saker som inte funkat och då gått tillbaka till ”grunderna” och då har allt rullat på svinbra?
– Det är egentligen helt och hållet som du säger. De gånger vi närmat oss strecket har vi ändrat lite taktik och det i sin tur har lett till att vi kommit upp på banan igen, tagit poäng och haft bra perioder. Frågan är om det är den fotbollen man vill spela? Klart är i alla fall att det är då vi tagit poäng.
Om du blickar tillbaka till första året…
– Laget kom upp med ett jävla självförtroende från superettan och var vana vid medgång. Det rullade på i början men sen slogs det hål på ballongen. Delvis att vi hade kunnat ha en lite bredare trupp och sen kände jag väl att vi inte riktigt satte det där försvarsspelet. Motståndaren gjorde mål alldeles för lätt. Jag tyckte det var hyfsat starkt ändå att ta en elva-tolva första året. Det är ändå klart godkänt att ta sig upp och hålla sig kvar även om det inte var med den fotbollen många hoppats på.
Och året som snart är slut?
– Vi satsar på att ta steg uppåt i tabellen men åker på rejält med bakslag hela våren egentligen. Återigen var det en del grejer som inte satt i försvarsspelet. Vi spelade fin anfallsfotboll men det var en del stolpe ut och det läckte för mycket hemåt. Sen ändrade vi till ett mycket mer gediget försvarsspel och även om vi tappade lite offensivt så gjorde motståndarna inte så många mål längre och då räckte det med ett eller ett par framåt.
– Det Bajen som var under den perioden från sommaren och framåt hade över tid varit ett topplag med tanke på poängen vi tog. Sen höll det kanske inte hela säsongen ut och vi tappade momentum där i slutet. Men det finns ett par gemensamma nämnare för när det har fungerat de här två säsongerna och det är i mångt och mycket att vi haft kontinuitet med startuppställningen samt att vi varit strukturerade i vårt agerande.
Tycker du att det var en godkänd säsong?
– Nja, det vet jag inte, knappt godkänd i sådana fall. Vi hade högre ambitioner. Underkänd är nog när man åker ur, men knappt godkänd ändå. Jag tycker att åttondeplats eller högre hade behövts för ett bättre betyg.
Nanne började ryktas bort hyfsat tidigt. Märktes det?
– Jag tycker man kunde märka lite på Nanne att han blev lite mer stängd. Det var väl några signaler han gav som var sådär. Jag vet inte heller om det var att media skrev om det och att det blev känsligt i det sammanhanget, det är svårt att sätta fingret på exakt vad det var men man förstod att det var på gång.
Han stampade inte in i omklädningsrummet och bara ”Allt som står, det är bullshit, jag blir kvar”?
– Nej, det gjorde han inte.
Mitt intryck utifrån är att det är lite rörigt i Hammarby. Det finns liksom ingen superdupertydlig röd linje kring vad man vill. Åtminstone ingen som kommuniceras tydligt utåt.
– Det där är lite svårt att svara på. När det går bra är allt halleluja och sen när det går emot börjar folk ifrågasätta. Jag tror att som förening är det bra att hela tiden leta efter det bästa. Man har nog känt att det inte klickat överallt och letar vägar framåt, någonstans är det förstås naturligt. För mig är det mer sunt än konstigt. Men det gäller att kunna vara så transparent som möjligt inom föreningen så alla vet var alla står. Sen kanske det behövs lite mer lugn och ro för att föreningen ska känna sig ännu starkare och att alla tror på varandra. Ibland har man väl känt att det vore bra med någon som, som du nämner här ovan, kommer ner i omklädningsrummet och säger att ”det är lugnt, vi står stadigt” när det blåser som mest.
Sätt ord på dina känslor kring att ha spelat i Hammarby.
– Om man säger såhär: om jag uttryckte bitterhet kring att jag tycker att det borde varit mer raka rör kring min framtid i klubben, så var det också det enda som kändes ont i magen. Man ska inte blanda ihop saker och när det kommer till att spela i Bajen är jag sjukt, sjukt, sjukt tacksam och jag kommer ta med mig det resten av mitt liv. När det kommer till alla i laget och alla runtomkring är de så jäkla glada, energifyllda och bra människor. Det har varit så kul att få vara med dem.
– Och att ha fått spela på nya Söderstadion… jag känner mig jätteärad och ha fått vara med om det. Det är stunder jag kommer ta med mig resten av mitt liv. Jag kommer se tillbaka på det på ett väldigt positivt och det känns väldigt tråkigt att lämna det. Jag är från Stockholm, bor på Söder, vill bo kvar på Söder, och den kulturen som finns kring den här klubben och alla människor runt den, det känns jäkligt tråkigt att inte vara en del av det längre.
Hypotetiskt här men: hade du kunnat spelat i Bajen i resten av karriären? Det känns så.
– Det är klart jag håller med om det. Jag har gjort allt jag kunnat på planen och gett allt för den klubben. Jag är glad för den tiden jag spelat där.
Några minnen som sticker ut?
– Då jag hade jag kört rehab och skulle göra min debut mot Djurgården i derbyt. Vi vann derbyt och jag fick komma in i slutet… den känslan kommer aldrig gå ur. Jag hade kunnat börja böla när jag skulle in, nu blev det inte så vilket var bra eftersom jag skulle spela fotboll. Sen fick jag göra ett mål mot Djurgården i cupen, det kändes jävligt bra också. Och just det: när jag blev värvad gick jag med i tåget första året, det var en sjuk upplevelse. De som inte gått med i tåget, gör det! På riktigt! Vilka krafter som finns alltså.
Är det bästa publiken du spelat inför?
– Ja, det är det ju. Många fokuserar på hur många bajare det är och visst, det är ju en sak, men jag tycker hela det här… gud jag vet inte om det går att förklara men… på de flesta arenor sitter folk ner på två av läktarna. I Bajen känns det som att alla är med, alla står upp, det blir en väldigt stor och fin gemenskap. Det är mer det som gör det unikt, alla visar verkligen sitt engagemang. Det är jävligt speciellt.
Trots att det varit kämpigt ibland verkar du bara ha bra supporterupplevelser?
– Alla är jävligt schysta och stöttande. Speciellt när man träffar folk på stan, det har i princip bara varit ryggdunkningar. Folk känns så jävla chilla och det känns som att alla på Söder hejar på Bajen. Här bor folk som hejar på Bajen och som spelar i Bajen. Man blir själv en del av fansen och föreningen, ingen står över någon annan. Jag vet inte om det är så i andra klubbar.
Vi avslutar med en liten kontaktannons. Vad söker Philip Haglund as we speak?
– Ja du, jag har ett par förslag att ta ställning till, men jag ska inte bestämma mig på stört. Jag ska träna ordentligt i lugn och ro så jag är redo för januari. Då får vi se var jag spelar någonstans.
Är det några allsvenska klubbar tro?
– Inga kommentarer.
Hepp. Men återigen: vad söker du?
– Såhär är det: var man än spelar, och det säger ju alla, men man vill vara med och vinna något och vara med på en resa. Det är vad jag letar efter. Det låter kanske konstigt men ju äldre man blir desto viktigare är att det att få vara med om saker.
Så andradivisionen i Kina och bara ”KATCHING!” är inte aktuellt?
– Det ligger ganska långt bort i mina tankar. Jag värdesätter att jag trivs fantastiskt bra i Stockholm, så är det. Jag kan bo på andra ställen också men det vore fantastiskt att kunna bo kvar.
Då har vi alltså AIK, Djurgården, Sirius och ja, Eskilstuna ska gå snabbt det med brukar det stå på olika reklamskyltar…
– Haha!
???
– …
Hade du kunnat spela i en 08-rival?
– Inga kommentarer.
Är lägre nivå än allsvenskan aktuellt?
– Nu lirkar du verkligen här. Jag gör en helhetsbedömning. Var man ska bo, ekonomiska förutsättningar, var finns det möjligheter spela fotboll och vara med och skapa något och uppnå något. Det är svårt att prata om division eller land eller så.
För om du gör det så har vi snart bara ett lag kvar.
– Precis.
Du har ditt app-projekt, ”Veckopengen”, också. Går bra?
– Det är kul! Jag har projekt vid sidan och det har jag alltid haft. Jag tycker det är skitkul men fotbollen går först och jag är fotbollsspelare.
Finns det någon ångest i att ja… du kanske har max sex-sju år kvar? Att det gäller att maxa?
– Det är en väldigt stor hängivenhet i det här, varenda jävla träning och allt det slit man lägger ner, det är klart att jag vill att det ger något tillbaka. Det blir mindre viktigt med en del saker som… ja, vad ska man säga… pengar? Hehe. Det som istället blir viktigare är ens tillvaro med minnena man skapar, så tror jag alla känner. Det måste finnas ett syfte och en drivkraft i det.
Du kanske bara skriver två kontrakt till. Men inget mörker i det?
– Hehe, nej. Inte än. Jag tror faktiskt att när man känner att man inte vill spela mer så är det ganska lätt att stänga av och gå vidare. Så ingen ångest där, men jag vill förstås maximera den tid som är kvar enligt det jag sa ovan.
Här kommer två skarpa för att få till en bra slutkläm: 1. Någon gång vet jag att jag väckte dig 03.00 då jag ringde för en intervju och du var i Miami. Vad händer denna semester? 2. Hur går det för Bajen nästa år?
– Det blir solen några dagar. Men Miami-tiden är förbi, det blir mestadels lugnt hemma. Och med nya tränaren och allt kommer det säkert gå svinbra.