EXKLUSIVT på FD: “Skulle kunna spela i AIK karriären ut”

OSLO. Han slog norskt rekord på 60 meter som tonåring, har studerat i tre år på College i USA, funderade på att välja en civil karriär framför fotbollen och kallar sig själv för en ”late bloomer”. Nu gör Fredrik Brustad, 25, succé i norska Stabaek och ska i vinter flytta till Stockholm för spel i AIK. FotbollDirekts Martin Petersson har träffat anfallaren hemma i Norge.
– För mig är AIK en klubb som jag helt klart skulle kunna spela för under resten av min karriär. Jag kommer att blöda för AIK-tröjan och spelar alltid med hjärtat utanför den, säger Brustad.

Klockan står på 83.40 i matchen mellan Stabaek och Rosenborg den 3 augusti i år. Fredrik Brustad får bollen i ett vad som till en början kan se ut som ett ofarligt ett mot tre-läge, sprintar enkelt ifrån motståndarbacken Per Verner Rønning och lägger kyligt in 4-1 till Stabaek i det bortre hörnet.

Det är Brustads andra mål i matchen och hans åttonde för säsongen. Och trots att han alltså visat framfötterna redan tidigare under året – och även under 2013 (sju mål) – blir insatsen, de två målen och löpningen med Verner Rønning mot storklubben Rosenborg en sorts symbol, utåt sett, för att Brustads genombrott nu är ett faktum.

Några dagar senare skriver den 25-årige anfallaren på ett kontrakt med AIK som sträcker sig över tre år med start från och med den 1 januari 2015. Nu fick Brustad sin belöning för sina fina prestationer – ett uppmärksammande, erkännande och flytt till en större klubb högre upp i näringskedjan.

Men vi tar väl det från början, eller hur?

***

Foto: Nanna von Knorring

Fredrik Brustad föddes i Norges huvudstad Oslo den 22 juni 1989. Han började spela fotboll i tidig ålder, inspirerad av sina två äldre halvbröder Kjetil Waehler (tidigare Wimbledon, Vålerenga, Ålborg och nu IFK Göteborg) och Thomas Waehler (tidigare Skeid, Lyn, Strömsgodset och nu pensionerad).
– Fotbollen ligger i familjen, så det var egentligen ganska naturligt att jag började spela som femåring, säger Brustad när jag träffar honom i Norge några veckor efter att kontraktet med AIK skrevs på.

Vi möts över en fika på ett café i centrala Oslo. Jag ber Fredrik börja med att berätta lite om sin karriär och varför det blev fotbollen för honom. Direkt blir det tydligt, som man även vid en första anblick på hans meritlista kan se, att det inte alltid har gått spikrakt upp för norrmannen. Fredrik har tagit den långa vägen till framgång. Framför allt har han gått sin egen väg.

Allt började i FK Lyn, den tidigare storklubben som efter konkursen 2010 kämpat i lägre divisioner. Med sin enorma snabbhet var Brustad redan från början av karriären ett farligt vapen offensivt.
– Jag har alltid spelat i förstalaget och där har jag aldrig behövt slåss så hårt för min plats. Jag var alltid förstavalet. Men det var nästan bara på grund av min snabbhet. Jag sparkade bara bollen långt fram och sen sprang jag efter den så fort jag kunde, berättar anfallaren.

– Jag skulle gärna ha velat att tränarna då i alla fall kunde ha sagt till mig att jag skulle försöka utveckla andra kvaliteter så att jag kan nå andra dimensioner. Men det gjorde jag inte och då blev jag en sådan typ av spelare som fokuserar väldigt mycket på en sak. Det har ju gått väldigt bra.

Andra egenskaper har du fått utveckla nu på senare tid?
– Ja. Det handlar mycket om erfarenhet och självförtroende. Men jag kommer aldrig att bli någon Cristiano Ronaldo, som dribblar av två-tre man. Jag är en lagspelare och jag behöver bra lagkamrater runt mig, som ser mig och som vet var de kan hitta yta åt mig. Det handlar om att spela med bra och enkla touchar, att göra enkla finter, att vara stark mentalt, bra på hitta ytan och tajma löpningarna.

När Fredrik kom upp i 12-13-årsåldern började han även träna och tävla i friidrott. Han hoppade längd, höjd, kastade kula men sprang framför allt 60 meter.
– I min årsklass var jag snabbast i landet. Jag slog Norge-rekord och det stod sig ganska länge. Jag vet inte om det är brutet än. Det var väldigt kul med friidrotten, men fotbollen var mer spännande. Friidrotten blev lite enformig och på den tiden så vann jag väldigt mycket, så det blev inte lika motiverande som fotbollen. Fotbollen var en lagsport och mer utmanande.

I 16-17-årsåldern valde Brustad bort friidrotten och för att endast satsa på fotbollen. Men det betydde inte att han fullt ut fokuserade på fotbollen eller att det bara fanns fotboll i hans liv.
– Jag tror egentligen inte att jag tänkte så mycket på min fotbollskarriär i tonåren. Det fanns bara en automatik i det, bara för att jag spelat fotboll sedan jag var liten. Jag tänkte liksom inte så mycket på att jag skulle bli proffs, säger 25-åringen.

– Jag har ju aldrig spelat i landslaget innan jag kom hem till Stabaek och fick några U23-landskamper. Jag fick inte ens plats i kretslaget (steget innan ungdomslandslagen), så man kan säga att jag är en ”late bloomer”.

Foto: Nanna von Knorring

Brustad resonerar vidare om att fotbollen inte var på liv och död för honom under tonåren:
– Jag har aldrig varit en sådan person som tränat jättemycket före och efter träningarna med laget. Jag har gjort mina träning, spelat med grabbarna på fritiden och självklart gjort min egenträning, men mer än så har det inte varit. För mig är det viktigt att ha fotbollen på en sida och privatlivet på en annan. Livet har mer att erbjuda än fotboll.

– Men självklart har det blivit mer fokus nu. För att du ska kunna lyckas på hög nivå så behöver fotbollen ta över. Speciellt nu när jag ska till AIK så kommer det bli ännu mer fokus. Men jag känner mig mogen för det och jag är nästan glad över att det tagit en sådan tid innan jag kommit upp på den här nivån. Jag känner mig mer redo i huvudet än om jag hade rest som 17-18-åring. Då hade jag kanske inte varit redo.

Om du hade haft mycket press på dig själv och fokus på fotbollen som tonåring, tror du att det hade kunnat bli för mycket för dig då?
– Ja, det tror jag. Jag tror inte att jag hade varit redo mentalt, fysiskt, tekniskt eller på något plan. Speciellt mentalt. Men nu känner jag mig mycket mer komfortabel. Så det var ganska bra att jag blev en ”late bloomer”. Det är någon som har en plan för dig och att jag har gått den här vägen är ingen tillfällighet. Jag är bara glad över det.

Det beslut i Brustads liv som tydligast understryker att norrmannen har tagit en annorlunda väg till rampljuset är det beslut som han fattade efter studenten från fotbollslinjen vid Toppidrottsgymnasiet i Oslo, NTG. Då valde den vindsnabbe anfallaren att flytta till USA för att studera på College.
– När jag drog till USA så tänkte jag inte på proffskarriären. Det handlade om att uppleva något nytt och träffa nya människor. Jag har aldrig varit rädd för att testa nya saker och jag ville uppleva den sidan av livet. Jag ville se om jag kunde komma långt genom skolan och om det gick att kombinera med att bli bättre på fotboll, berättar Brustad.

Brustad studerade sports management och marknadsföring vid Stetson University i Florida och spelade samtidigt för Stetson Hatters.
– Jag förstod efter ett tag att det inte fungerade på bästa möjliga sätt att kombinera skolan med att utvecklas som fotbollsspelare och därför valde jag sedan att åka hem för att fokusera på fotbollen. Jag tror inte att jag var säker på att skulle bli fotbollsproffs när jag åkte till USA. Jag tänkte att jag kanske skulle bli något annat, att jag möjligen skulle satsa på en civil karriär istället. Jag höll möjligheterna öppna i alla fall.

Efter tre år i USA vände Brustad hem till Norge igen. Sportsligt hade han då plockat på sig mängder av individuella utmärkelser, men kvaliteten på laget var inte tillräckligt hög för att Brustad skulle utvecklas i rätt takt.
– USA var väldigt kul och jag ångrar inget med det. Det var en bra erfarenhet med mycket skola. Amerikanarna är ett fint folkslag och det var kul att testa den kulturen. De försökte vara seriösa och satsa på fotbollen också, men nivån var inte bra. Det var bättre att satsa hemma. I USA var det inte samma press och förväntningar som det är i Tippeligan.

Brustad tog aldrig någon examen på andra sidan Atlanten. Det hade han behövt stanna kvar i ett och ett halvt år till för att ordna. Men under så lång tid till ville han inte låta fotbollskarriären vänta.
– När jag kom hem till Norge igen var jag ett okänt blad. Klubbarna visste väl bara att jag spelat för Lyn tidigare och att jag var snabb. Då var det lite ”nu eller aldrig”, förklarar Fredrik.

Var du osäker på dig själv var du stod fotbollsmässigt då?
– Ja, självklart var jag det. Jag fick ett provspel med Stabaek och det var väldigt tufft att komma tillbaka då. Det var stor skillnad i tempo jämfört med USA och det tog lång tid att bli van vid nivån. Men jag gav mig aldrig och jag känner att jag klarade av det eftersom jag kämpade på och pushade på mig själv mentalt hela tiden. Men det var väldigt tungt.

Den då 22 år gamle Brustad provtränade med Stabaek i nästan en månad innan klubben bestämde sig för att satsa på honom och ordna med finansieringen av affären i augusti 2011.
– Tiden under provspelet kändes som en evighet. Men att en College-spelare kommer till Tippeligan är inte så vanligt och jag är väldigt tacksam för att Stabaek gav mig chansen. Det är möjligt att jag hade fått provspela någon annanstans, men det är inte säkert. Det vet man aldrig. Jag är bara glad för att det blev som det blev.

När Brustad anlände till Stabaek hade klubben stora ekonomiska problem och laget som gett ligaguld 2008 höll på att falla samman. Stjärna på stjärna försvann, vilket gav Brustad chansen till speltid. Redan då lossnade det dock inte för det offensive esset. Sju starter och fyra inhopp slutade i noll mål.

2012, när svenske tränaren Jörgen Lennartsson och mängder av spelare försvunnit, var Stabaek ett rejält försvagat lag som aldrig egentligen hade en chans att hänga kvar i Norges högstaliga. Det var dock då som Brustad började klättra upp på den sista stegen som nu lett till ett kontrakt med AIK. Norrmannen spelade 27 matcher och stod för fem mål och fem assist.
– Jag fick starta många matcher redan 2011, men jag hittade inte riktigt min roll och lagkamraterna kände mig inte som de gör nu. 2012 var en förbättring och sedan dess har det gått uppåt, berättar Fredrik.

Under 2013 var Brustad en av nyckelspelarna som ledde Stabaek direkt tillbaka till Norges finrum och Tippeligan. Då stänkte han bland annat in sju mål. Men det är alltså först i år som anfallaren fått sitt stora genombrott utåt sett.
– Jag märker nu, och även förra året, att jag har mycket tillit och självförtroende. Det gör mycket för mig som spelare och person. Det visar jag på och utanför plan. Jag mår bra. Huvudanledningen till varför jag har tagit det här senaste steget framåt i min utveckling är det mentala. Jag har fortsatt tuffa på även om det har kommit en motgång.

– Sen har jag fått en bra tränare i Bob Bradley (tidigare förbundskapten för USA) i Stabaek nu. Han har instruerat mig kring vad jag borde bli bättre på, att till exempel hitta ytan, tajma mina löpningar och vara smart i mina rörelser. Det är en nyckel till vem jag är som spelare. 2011 testade jag också att vara anfallare, men då var mina rörelser helt annorlunda. Jag visste inte var jag skulle ligga i planen eller hur jag skulle springa. Bob är väldigt bra på att hjälpa mig att utveckla det där, berättar Brustad.

Hur ser du på din egen potential?
– Det finns mer att ta av. Jag har mycket snabbhet och de fysiska och mentala bitarna. Det är mer tekniska bitar som jag behöver bli ännu bättre på. Jag behöver bli bättre med boll och utveckla min touch. Det är svårt att ändra dig helt som spelare när du är 25 år och det är inte det som jag ska göra. Jag ska utveckla det jag har. Jag kommer aldrig att bli någon Cristiano Ronaldo och jag vet inte hur mycket bättre jag kan bli. Men om jag tränar på rätt saker så kan det gå väldigt mycket upp.

Den senaste tiden, sedan Brustad slog igenom, har det hänt mycket runt honom.
– Det har blivit uppmärksamhet, i tidningar och så. Men nu känner jag mig mer lugn än för ett eller två år sedan. Jag håller mig kall. När jag tänker på att jag ska spela för AIK på en så stor arena framför massa intensiva fans så känns det bara kul. Det kommer bara bli roligt och göra mig starkare. Det är en del av livet och det är en utmaning.

Hur mycket fokus har du på fotbollen i dag?
– Nu är det väldigt mycket fokus på fotbollen. Jag jobbade extra som personlig tränare tidigare för att jag tycker det är väldigt kul och intressant, men sedan juni har jag lagt det åt sidan. Nu gör jag inget annat än att spela fotboll. Det har blivit ännu mer seriöst och jag trivs med det. Jag känner att när jag nu får möjligheten att spela för AIK så måste jag ta den seriöst. Om jag inte tar chansen så skulle jag bli besviken på mig själv.

Kan du ibland tänka att du kanske har slarvat bort lite av din talang genom att inte ha fullt fokus på fotbollen tidigare?
– Alltså, det är vem jag varit som person. Det är jag. Jag har inte tagit fotbollen blodseriöst och det är också därför jag tror att det har gått bra för mig, för att jag har gjort det på mitt sätt. Det är jag glad för. Jag ångrar ingenting. Det är klart att man kan se tillbaka och säga att jag hade kunnat träna mer på det och det när jag var liten, och på så sätt blivit ännu bättre, men då hade jag kanske blivit utbränd.

***

Foto: Nanna von Knorring

I början av augusti skrev så Fredrik Brustad på ett treårskontrakt med AIK som börjar gälla den 1 januari. De svartgula ville få över anfallaren till Stockholm redan i sommar, men hann inte komma överens med Stabaek om en övergång innan transferfönstret stängde. Därför kommer nu Brustad på en Bosman-flytt till vintern.

Men varför blev det just AIK i konkurrens med andra klubbar? Jag frågar Fredrik.
– Jag hörde om AIK:s intresse längst. Det har huvudsakligen varit Skandinaviska klubbar som visat intresse, speciellt i Sverige. Så jag har hört om en del andra, men AIK har varit väldigt på och visat att de verkligen vill ha mig och att de har en plan för mig. De försökte göra allt klart i sommar och det är smickrande. Självklart kunde jag ha tänkt mig spela för AIK redan då, men det blir fint att avsluta säsongen på ett bra vis i Stabaek och kanske ta NM-guld (norskt cupguld, Stabaek är framme i semifinal). Det vore väldigt kul.

Än så länge har Brustad inte hunnit resa till Stockholm för att besöka klubben. Faktum är att han aldrig har varit i Stockholm.
– Men jag har träffat Andreas Alm (AIK:s tränare) och Tobias Ackerman (AIK:s scoutingchef). De verkar som två väldigt bra killar. Jag fick ett gott intryck av Andreas när han snackade om laget och hur han vill spela. Det känns som att han vill spela med en okomplicerad spelstil och det är jag väldigt glad för. Han pratar mycket om djupledsspel och det är ju mig som spelare.

– Det är ju bättre att komma till en klubb som vet hur de ska använda dig än att de säger: ”Vi ska använda Fredrik genom att han ska få mycket boll på fötterna”. Då hade jag blivit skeptisk. Han (Alm) vet var jag är bäst och var han vill spela mig. Det är det viktigaste.

Brustad har just nu inte jättestor koll på sitt framtida lag och sina framtida lagkamrater.
– Jag har tittat lite på truppen, men känner ingen i laget. Jag har bara gått igenom lite på nätet och jag försökte se matchen mot Djurgården, men min TV ville inte få in C More-kanalen då.

25-åringen känner i alla fall till lite om Henok Goitom (”Är det han som har spelat i Spanien?”) och kan mycket väl tänka sig att de två skulle kunna skapa ett vasst anfallspar.
– Att ha en sådan spelare bredvid sig, som kan leverera passningarna, vore fantastiskt. Då kan det bli hur bra som helst, om han läser mig och jag honom.

Vad vet du om AIK?
– Det enda jag visste innan var att det är en väldigt stor klubb, den största i Norden, och att de spelar på Friends Arena och att de har sinnessjukt roliga fans. Jag har bara tittat lite på TV och sett Andreas (Alm) stå där i sin kostym och se lite läskig ut. Men han är inte alls läskig som person, utan väldigt hygglig och man märker att han har mycket engagemang och passion för fotbollen och AIK. Jag känner mig privilegierad som får chansen att spela i AIK.

Har du gjort lite research på AIK nu den senaste tiden?
– Ja, jag har försökt se matcher, kolla in fansen och områden i Stockholm. Jag vill gärna sätta mig in i det.

En klubb som Brustad valde bort när han nu skulle välja sin nya klubbadress var IFK Göteborg – AIK:s stora rival. Det trots att hans äldre bror Kjetil Waehler spelar i Blåvitt.
– Kjetil har bara sagt att jag ska gå efter mig själv och välja det som jag känner är bäst. Han ville så klart ha över mig till IFK Göteborg, men det var jag själv som tog beslutet och jag valde att gå till AIK.

Vad säger din agent, Mike Kjølø (AIK-spelare 1998/1999)?
– Han tycker att det här är ett tufft och roligt val av mig, och en kul utmaning. Han har bara positivt att säga om det.

Vad var det som tilltalade mer med AIK än IFK Göteborg?
– Det var ju intresset från fansen, Stockholm, att AIK ligger tvåa i allsvenskan och har ambitioner att vara topp tre varje säsong och även vinna serien. Det är ett storlag och det tilltalade mig väldigt mycket.

Vad har du för koll på AIK:s fans?
– Jag har sett videos på supportrarna. Det är helt sjukt stämning på matcherna. Jag kan tänka mig att det måste vara en sjuk känsla att spela för dem och jag ser fram emot att spela för sådana supportrar.

– Jag känner att Stabaek kanske är en lite mini-version av AIK. Det finns många fantastiska supportrar här och lika mycket engagemang, men inte i samma skala. Det är något som tilltalar mig, fantastiska fans. AIK besitter de kriterierna helt klart.

Foto: Nanna von Knorring

Vad är det som gör att du gillar press, fans och att spela för en stor klubb?
– Jag gillar utmaningar. Jag vet att det kommer att bli press och förväntningar, men man kommer växa som person av det också. Det triggar mig. Jag vill inte vara rädd för något, utan jag bara kör på. Om det går så går det. Om det inte gör det så går det inte. Jag vill hoppa på det här, göra mig förtjänt av det och bli en AIK-spelare som klubben och fansen kan älska. Det är viktigt.

– Allt känns stort med AIK. Det är engagemang, ambitioner, press. Allt är större än i Stabaek. Mer än allt annat vill jag ta mig an den här nivån och visa att jag är tillräckligt bra för den, säger Brustad.

Om du tittar på din karriär i stort, vad är AIK för dig då?
– För mig nu är AIK en klubb som jag helt klart kan spela i under resten av min karriär. Men det beror helt på om det blir en succé eller inte. Jag måste tro på mig själv och att det kommer att bli jättebra. Om jag trivs kan jag säkert tänka mig att bli kvar i många år.

– Jag har ambitioner och först och främst ville jag bli proffs utomlands. Det blir jag i AIK och då är en del av drömmen uppnåd. Sen vill jag se om det kan bli möjligt att ta ännu ett steg vidare och jag har helt klart lust till att göra det.

Vad kan AIK-fansen förvänta sig av dig?
– De kan förvänta sig att jag ska blöda för tröjan. Jag spelar alltid med hjärtat utanför tröjan. Jag ska göra mitt yttersta för att bjuda på en arbetsinsats, assist och mål. Jag vill vara en poängspelare, men jag är en typ som gillar att jobba hårt. Att göra något halvdant är inte jag. Jag ska ge allt och visa att jag är tacksam för chansen. De ska inte få se en spelare som ger 60-70 procent, utan de ska alltid få se mig ge 100 procent.

Gör du det finns det säkert en stor chans att du blir omtyckt.
– Ja, men herregud. Det kommer jag att göra oavsett.

Hur triggas du igång av sång på läktaren?
– Jag triggas igång väldigt mycket. Det kommer säkert bli fjärilar i magen före matcherna, men när du kommer in på planen så kommer du glömma det och njuta av allt bara.

Och Brustad är redan medveten om att mötena med Djurgården är något alldeles extra, något utöver det vanliga.
– Det kommer säkert bli väldigt speciellt. Det ska bli kul att få testa på det, säger han och myser.

Brustad är en spelare som kan agera anfallare såväl som yttermittfältare. Hans rekord på 40 meter är 4.57 och det är således svårt att INTE lägga märka till hans snabbhet på planen (om man nu hinner se honom).
– Fredrik är väldigt snabb. Han är nog snabbast i Tippeligan. Själv skulle jag nog behöva ett försprång på 20 meter för att slå honom på 40 meter, har Brustads tidigare tränare Petter Belsvik sagt till TV2.

Anfallaren är nu redo att ta Sverige med storm med hjälp av sin snabbhet, men tar inget för givet gällande speltid i AIK.
– Man ska inte få något gratis här i världen så jag förväntar mig att få jobba hårt för att ta en plats, som alla andra. Förtjänar jag inte en plats så gör jag inte det. Men jag ska jobba stenhårt för det från dag ett.

Vad vet du om allsvenskan?
– Jag vet inte så jättemycket. Bara att det är en någorlunda lik nivå som i Tippeligan. Jag har inte följt med så mycket.

Hur jobbar du under en match i och med din snabbhet, orkar du göra en rush under slutminuterna?
– Det ska inte vara lätt att hänga med mig. Men ja, jag håller i 90 minuter. Jag tåler det. Jag måste bara vara smart och veta när jag ska springa, på vilka bollar.

***

Foto: Nanna von Knorring

När du inte spelar fotboll, vad gör du då?

– Jag gillar ta en kaffe med vänner, gå ut på stan, lyssna på musik. Jag är spontan av mig och vill hitta på roliga saker att göra. Jag gillar att le också. Det är viktigt. Sedan ser jag gärna en bra film, att jag har en filmkväll.

AIK-fansen kommer inte möta dig på en nattklubb klockan halv tre en lördag?
– Nej, jag är väldigt sällan ute på stan. Självklart finns det anledningar till att gå ut och ta en öl, men det är väldigt sällan jag dricker och blir full. Det går att ta en öl en varm sommardag, men det där har jag helt kontroll på.

Skulle du säga att du är intellektuell, smart?
– Jag är street smart (skratt). Om jag bestämmer mig för något så får jag det gjort. Jag gillar att jobba med tidspress. Men jag gillar att läsa böcker, att ta en kaffe och läsa en bok. Det är väldigt trevligt att leva sig in i en annan värld.

Du kommer gilla att fika i Sverige då, med andra ord.
– Vad är fika?

Ja, att ta en kaffe och kaka, typ. Det vi gör nu.
– Ja, okej. Jag gillar att fika då (skratt).

– ”Ska vi ta en fika?”, säger man så? Kan jag fråga någon det när jag kommer till Sverige?

Ja!
– Bra. ”Ska vi gå och fika?”, upprepar Fredrik för att få frasen att sätta sig i huvudet.

Intervjun börjar gå mot sitt slut. För att knyta ihop säcken frågar jag Fredrik om hur känslan egentligen var i ögonblicket då han skrev på för AIK.
– Oj, det var en väldigt fin känsla. Det var lite surrealistiskt.

Hur menar du då?
– Ja, men bara att jag skulle få ta det steget och vara proffs utomlands, det är en stor dröm för många norska spelare. I det ögonblicket fick man nypa sig lite i armen, le och vara lite stolt över sig själv. Sen får jag fira det efter att vi tagit cupguld med Stabaek, avslutar Brustad.

Foto: Nanna von Knorring

Foto: Nanna von Knorring