Tillbakablick: Spurs-Arsenal 5-1 från 2008 – matchen då allt stämde
När Tottenham gick ut inför derbyt i norra London 2008 var de tvungna att slå ärkerivalen Arsenal för att ta en finalplats i Ligacupen, något laget inte gjort på många år. I strålkastarljuset på White Hart Lane fick hemmapubliken uppleva en match där allt stämde för Tottenham – en match dom sent kommer att glömma.
Det var tisdagen den 22 januari 2008 då Tottenham mötte Arsenal i den andra matchen i Ligacupens semifinal. Den första matchen hade slutat 1-1 på Emirates Stadium. Trots fördelen av hemmaplan stod Tottenham inför en svår uppgift. Tottenham hade inte lyckats vinna mot sin ärkerival i norra London på nästan tio år. För att hitta en derbyvinst över Arsenal får man gå tillbaka till 1999 och 2-1-segern hemma på White Hart Lane efter mål av Tim Sherwood och Steffen Iversen. Nu var Spurs tvungna att återskapa bedriften för att ta en finalplats på Wembley. Och de fick en drömöppning på matchen.
Redan i den tredje minuten kunde Jermaine Jenas stöta fram på Arsenals planhalva och placera in ledningsmålet via Lukasz Fabianski högra stolpe. White Hart Lane fullständigt exploderade. Spurs fick sedan hjälp med att utöka ledningen från oväntat håll. Tottenham fick en frispark ute på vänsterkanten, mitt på offensiv planhalva. Vid bollen stod målskytten Jenas, men nickmålet var det Arsenal som bjöd på. Jenas slog frisparken hårt mot mål och en olycklig Nicklas Bendtner var den som nickade in bollen i eget mål. På avbytarbänken satt Arsene Wenger med ett djupt väck i pannan och med armarna i kors. Vad han än sa till sinna mannar i halvtid så gav det ingen effekt.
Redan tre minuter efter att domaren, Howard Webb, hade blåst igång andra halvlek slog Tottenham till igen. I en effektiv kontring slog Aaron Lennon en briljant genomskärare med yttersidan, från egen planhalva, och friställde Robbie Keane. Lika effektivt avslutade Keane på ett tillslag och euforin på publiken hade inga gränser. Och innan matchen var en timme gammal hade även Aaron Lennon skrivit in sig i målprotokollet, denna gången stod Keane för framspelningen. Och kvällen var långt ifrån slut.
Emanuel Adebayor gjorde ett tröstmål för Arsenal och reducerade matchen till 4-1, men Tottenham skulle komma att utöka ledningen till fyra mål igen. De tre övertidsminuterna var redan slut och Webb var beredd att blåsa av matchen när Jenas återigen var i farten och bröt igenom Arsenals försvar på högerkanten. Med en passning tvärs över Fabianskis straffområde hittade han en helt fristående Steed Malbranque. Fransmannen kunde enkelt slå in bollen i ett öppet mål och fullborda utklassningen.
Juande Ramos mannar var klara för final på Wembley efter den meriterande 5-1-segern, totalt 6-2 över två matcher. Tottenham var inte färdiga utan lyckades även vinna den väntande finalen mot Chelsea. Tottenham hamnade i underläge efter att Didier Drogba gjort öppningsmålet, men mål av Dimitar Berbatov tog matchen till förlängning. I förlängningen kunde Jonathan Woodgate avgöra finalen till Spurs fördel. Minst lika viktig som trofén var för Tottenhams supportrar är idag 5-1-vinsten hemma mot Arsenal, en match som kommer leva kvar i Tottenhams historia som en av de största.
Den här artikeln handlar om: