PÅ FD – FINANSEXPERTEN: ”Allsvenskan är ingen speciell publiksuccé”

Inför 2014 års säsong kunde vi var och varannan dag läsa om den stora ekonomiska krisen i allsvenskan. 14 av 16 klubbar hade precis redovisat röda siffror i sina bokslut. 70 miljoner kronor i förlust redovisade klubbarna som kollektiv och sportkrönikörerna tävlade om att dramatisera situationen.

Inte alls så festligt

Profiler såldes för att rädda klubbarnas resultaträkningar, hette det. Djurgårdens sportchef Bosse Andersson menade i ett reportage i Aftonbladet att svensk fotboll mådde skit. Undertecknad fick rycka ut i en krönika och mana till lugn.

Nu ett år senare är tonläget annorlunda. Förväntningarna inför årets allsvenska säsong har varit skyhöga. Entusiasmen är större än på mycket länge.  Medierna tävlar med varandra om vem som kan rapportera bäst från allsvenskan. Det är hemvändare, nya stjärnor från Danmark och Norge. Mår svensk fotboll helt plötsligt kalas?

Finanserna hos klubbarna har i vart fall inte blivit nämnvärt bättre. Två av landets rikare klubbar, IFK Göteborg och Kalmar FF redovisade tillsammans närmare 20 miljoner kronor i förlust 2014. Andra föreningar brottas med en krympande ekonomier. 

Följer inte trenden

Sponsorintäkterna för två av allsvenskans större klubbar Elfsborg och Helsingborg minskade med 10 respektive 20 procent. Utmanarna från Stockholm AIK och Djurgården upplevde en minskning på 3 respektive 7 procent. Detta trots att företagens investeringar i sponsring i Sverige under 2014 ökade med 2.4 procent.

Räknar man bort Malmö FF:s vinst på 145 miljoner kronor så gick resten av lagen som kollektiv ungefär plus minus noll vilket – till något som borde vara mainstream medias stora förtret – nåddes tack vare historiskt sett mycket höga vinster från försäljning av spelarkontrakt. Cirka 100 miljoner kronor mer än under 2013.

Inte heller är allsvenskan 2015 hittills någon större publiksuccé. Kalmar FF drog bara 4 000 i senaste hemmamatchen vilket är ca 35 procents kapacitetsutnyttjande på Guldfågeln Arena. Norrköping lockade enbart 5 600 mot Elfsborg. AIK lite drygt 13 000 mot Gefle.

Inte alls högre än någonsin

Faktum är att publiksnittet – under de två inledande omgångarna 2015 där alla lag har haft varsin hemmamatch – bara var det fjärde högsta under 2000-talet. Trots det låter det som att intresset är högre än någonsin.

Sett ur ett tävlingsbalansperspektiv har allsvenskan under drygt tio års tid kunnat skryta med att man var en av de mest jämlika och minst förutsägbara ligorna i Europa. Mellan 2000 och 2009 vanns allsvenskan av åtta olika klubbar.

Under de senaste åren har vi däremot sett en trend där större klubbar har börjat vinna fler medaljer och där kapitalet har börjat koncentreras hos ett fåtal. Mätt i Gini koefficienten baserat på eget kapital har allsvenskan inte varit så ojämlik sedan 90-talet då Malmö FF och IFK Göteborg under många år dominerade.

Många klubbar på tomgång

Även i år har de tippade topplagen redan efter tre omgångar börjat positionera sig i toppen. De av många tippade utmanarna Örebro och Häcken har upplevt en skral poängintjäning vilket är långt ifrån ologiskt sett till hur mycket finansiella resurser relativt konkurrenterna de lägger på sina respektive spelartrupper.

Problemet är att många klubbar trampar vatten. Det verkar inte riktigt som att de vet hur de ska klättra upp en nivå, eller två. 

När klubbarnas representanter diskuterar en bantning av antalet lag i allsvenskan så är det kanske det bästa beviset på att de saknar nya idéer om hur deras respektive klubbar ska utvecklas och bli bättre.

Om den bubblan spricker…

För saken är den att det bara är de enskilda klubbarnas förbättringar som kan göra allsvenskan till en bättre liga. Allt annat är inte mer än dålig kosmetika. Däri ligger också svensk fotbolls största utmaning – finna ett inflöde av nya idéer. Den stora frågan är hur man kommer dit?

Precis som krisrubrikerna för ett år sedan var kraftigt överdrivna så är det på sin plats att vara försiktig i dagens entusiasm. Det är nu som klubbarna verkligen måste ta chansen att genom nya idéer utveckla sig själva. Med hjälp av den exponeringshävstång som media för tillfället ger dem. Om ingenting händer så kommer naturligtvis medierna att förr eller senare förstå att de har blåst upp en bubbla.

Baksmällan efter att den bubblan spricker kan för många klubbar bli jobbigare att bota än på länge.