”Hans energi kan bli helt avgörande för AIK”

Malmö FF:s DEMON-tränare Åge Hareide snackar i dag gott om AIK:s mittfältsmonster Dickson Etuhu. Föga oväntat kanske med tanke på att Malmö FF också var och ryckte i nigerianen inför säsongen. 

Det hade varit ett fint defensivt innermittfält det, Lewicki och Etuhu. Etuhu är ju typ som en längre och tyngre Lewicki.

Jag träffade Dickson Etuhu första gången under AIK:s träningsläger i Dubai i februari i år. Första gången jag såg honom var på planen. Inte Messí-kvicka fötter men en kroppshydda och pondus som få allsvenska spelare besitter.

Efter att ha tränat och gjort sig iordning för att åka till spelarlunchen på hotellet så stötte han ihop med Don Björn utanför omklädningsrummen. Kramen har jag redan bloggat om, där och då. Och att det kändes som att det var ett fint partnerskap, AIK och Dickson.

Sen skulle det ju spelas fotboll också och det gick väl i ärlighetens namn sisodär. Det syndes från månen att Dickson haft skadeproblem och dåligt med matchning senaste åren. Tajmingen fanns inte där, inte bollbehandlingen heller. Men aggressiviteten gjorde det, attityden gjorde det och när de andra bitarna började falla på plats så började ett jäkligt bra pussel att läggas. Nu är Dickson i mångt och mycket där AIK vill ha honom. Han är i form igen och bidrar med ett avgörande mittfältsspel som ger AIK en viss garanterad nivå vad gäller duellspel, bollvinnande och ”stå upp när det blåser:andet”.
– Folk dömer så snabbt. Åsikter idag sprids brett på få tecken i flöden vilket betyder att nyanser och tidsperspektiv försvinner. Spelare bedöms utifrån subjektiva förväntningar under alldeles för kort tid för att det skall kunna ses som seriöst, sa Björn Wesström i en intervju tidigare i höstas.
– Vi har aldrig varit rädda för vilken nivå han har i sig, utmaningen är hur resan till den nivån skall se ut. Det var tydligt för oss att han inte hade spelat så mycket och behövde tid och det var därför vi skrev ett tvåårskontrakt med honom.

Han är en person med enorm utstrålning, ett ännu större självförtroende och en attityd man ofta saknar bland svenska spelare. Därmed inte sagt att han är ett superego som bara bryr sig om sig själv. Det hade förstås aldrig funkat i AIK, eller någon annan svensk klubb heller för den delen. Dickson ger intrycket av att vara en oerhört varm människa och det gör även mig lite varmare att se han behandlat AIK:s drös av unga spelare på under säsongen, ända sedan den första dagen på Dubai-lägret. Han pushar, kramar om och är hela tiden positiv. En enorm energi som han använder på bästa sätt, i den här striden som AIK står för inför upplösningen av allsvenskan så kan den energin bli helt avgörande.

Om man får gå händelserna i förväg lite så ska det bli oerhört intressant att se vad Dickson kan prestera nästa år då han har en skadefri säsong bakom sig. För att inte tala om vad han kan prestera på en eventuell guldfest.