Djurgårdsmålvakten: ”Jag lärde mig så jäkla mycket av Henke”
PODCAST. Djurgårdens målvakt Hampus Nilsson berättar i podcasten FD 60 Minuter om hur Henrik Larsson tog hand om honom under hans första tid i A-laget i Helsingborg.
– Han tog hand om mig från första stund, tillsammans med Lindström och Christoffer Andersson. Jag har aldrig någonsin varit i ett lag med en spelare som har en sådan jäkla vinnarskalle, säger han i podcasten.
När Hampus Nilsson kom upp i Helsingborgs A-lag som 20-åring 2010 så fanns Henrik Larsson i spelartruppen. I podcasten FD 60 Minuter berättar Nilsson om hur mycket han lärde sig av den nuvarande HIF-tränaren.
– Han var så jäkla tokig om vi förlorade på en träning så det kunde flyga vattenflaskor och bollar sparkades ut på vägarna och det kunde vara kaos när han förlorad en träning. Men man lärde sig så jäkla mycket av honom och jag har snappat upp mycket av just den vinnarskallen, säger Nilsson och fortsätter:
– Man ska aldrig vara nöjd när man förlorar på en träning, att det skulle bli lika på en träning det fanns inte på kartan. Man skulle vinna eller förlora och förlorade man skulle man vara så jävla lack… det var väldigt lärorikt. Han är ju en fantastisk person både på och utanför planen, en person man älskar att ha i sitt lag men hatar att möta. Han försöker påverka domaren, framme och tjabbar och försöker trycka på för att få lite fördelar. Så är han ju som tränare också.
Nästan Zlatan-pondus?
– Det är snudd på. Den respekten han har i Helsingborg både från ledare, spelare och supportrar. Det är inte många som har det i en föreningen. Bara pondusen när han går ut på plan. Man ser att han går ut för att vinna varje match. Det var jäkla häftigt att se.
Nilsson berättar om en ”Henke” som tog hand om ungdomarna och inte var speciellt ”hierarkisk” i sin roll som storstjärna i klubben.
– Han tog hand om mig från första stund, hälsade mig välkommen och visade mig vägen. Alla ungdomar som kom upp hade respekt för honom, det var ju den största man sett. Men han kände nog att han skulle ta hand om miv, jag vågade säga ifrån, det var ingen som skulle sätta mig på plats. Jag kunde ta att de skämtade med mig och kunde skämta tillbaka. Jag satt inte tyst i omklädningsrummet som många andra gör utan jag vågade snacka och visade att jag ville vara där. Jag tror att han fick lite respekt för mig också då. Jag tror många tyckte det var bra att jag tillförde mycket i laget, och jag tror att han kände att jag var en bra kille.
Den här artikeln handlar om:
