PÅ FD: Därför blev det ingen Dif-comeback för guldhjälten: ”Ville spela för Djurgården”

2002 blev Mikael Dorsin guldhjälte i Djurgården. Året efter lämnade han klubben och återvände aldrig. I år lade han skorna på hyllan efter nästan ett decennium i Rosenborg. Det blev aldrig någon efterlängtad Djurgårdscomeback.
– Det gick inte längre, jag hade för ont i knäet. Jag orkade inte kriga mig tillbaka och då är det bättre att lägga av än att lira halvskadad på halvfart, säger Mikael Dorsin till FD.

Redan som 16-åring debuterade Mikael Dorsin för Djurgårdens IF. I en match mot Sirius i superettan. Dorsin spelade så småningom till sig en startplats som vänsterback och var en del i det guldlag som vann allsvenskan 2002. Säsongen efter lämnade han Djurgården i mitten av säsongen. Ny klubbadress blev Strasbourg i Frankrike.

Det var starten på en lång och framgångsrik utlandskarriär. Av sina 13 år utomlands tillbringade han nästan tolv av åren i Rosenborg. Efter förra säsongen avslutade han sin fotbollskarriär och är numera pensionär för tillfället.

– Haha, det har bara gått några veckor, men det känns bra. Det känns som ett rätt beslut. Det gick inte längre, jag hade för ont i knäet. Jag orkade inte kriga mig tillbaka och då är det bättre att lägga av än att lira halvskadad på halvfart. Det är inte kul att ge max och jag vet inte om det någonsin hade blivit bra igen. Förra året vann vi dubbeln i Rosenborg, det kändes som ett bra avslut, säger Mikael Dorsin.

Det blev alltså ingen comeback i den blårandiga tröjan i allsvenskan för den så uppskattade vänsterbacken. Däremot hymlar han inte om att funderingarna alltid funnits där. Att avsluta sin karriär i Djurgården.

– Det har funnits tankar på det hela tiden, men det blev aldrig något läge. Jag ville spela för Djurgården igen, jag älskar ju Djurgården. Samtidigt har klubben hela tiden haft bra vänsterbackar. Jag ville tillbaka, men då vill man ju bidra och inte bara åka hem och stå där. Sedan är det ekonomin som ska funka och familjen är ju här. Jag har en norsk fru och våra barn börjar i skolan i år. I Rosenborg spelade vi även om att vinna serien varje år och spelade hela tiden ute i Europa. Det handlar om att vinna också, det är en härlig känsla. Jag var fast i startelvan och då tänkte man inte så mycket utan bara körde på, säger Dorsin.

Det var väldigt många Djurgårdssupportrar som ville se dig i klubben igen. Vad har du att säga till dem?
– Det är alltid kul när folk tycker om det man har gjort. Det finns inget bättre. Jag är själv tacksam över att ha fått spela i Djurgården och att man lyckats göra folk glada, ja det är det bästa som fotbollsspelare. Jag saknar Djurgården och följer dem varje match, det är en fin klubb att spela i. Jag har Djurgården att tacka för massa. Det var där jag växte upp och blev den spelaren jag blev. Det var första kärleken kan man säga, haha.

Har du något speciellt minne från Djurgårdstiden som sticker ut lite extra?
Sista matchen 2002 mot Elfsborg. När Andreas Johansson gör 2-0 efter en passning av Babis (Stefanidis). Hela den dagen var helt fantastisk. Jag minns när vi åkte till Borås med bussen. Hur många djurgårdare det var överallt. Och sedan hur vi kom hem och dagarna efteråt. Det var den bästa tiden för mig som fotbollsspelare. Jag var ung och tänkte inte på så mycket. Det var en bra grupp och ett riktigt härligt lag.

FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETERNA OM SVENSK FOTBOLL!
– TWITTER
– FACEBOOK
– INSTAGRAM

ELITEFOOTBALL – Sveriges bästa statistik-databas för svensk fotboll