FEM SNABBA: ”Östersunds lyxgrej – Djurgården inte allsvensk toppklass (ännu)”

Östersund följde upp årets svenska fotbollsmatch, 2-0 mot Galatasaray – med en 2-1-seger i kväll mot Djurgården. Men mest ”grace” den här gången var det faktum att  ÖFK hade bytt hela nio namn jämfört med Europa League-skrällen – och vann.

FEM SNABBA MED OLA GUSTAVSSON EFTER ÖSTERSUND – DJURGÅRDEN 2-1 (1-1).

Din bild av första halvlek?

– Men det är ett Östersund som visar att det visst går att spara sig, vila spelarematerial, när man dubblerar med Europa-spel. Det är inte många klubbar som klarar det – knappast ens MFF. Imponerade att se att det går och att Östersund gör det mot ett namnstarkt Djurgården som var spelmässigt chanslösa i den första halvleken, trots 1-1. Östersunds bollinnehav 63-37 procent.

Din bild av andra halvlek?

– I andra kom Djurgården tillbaka. Man gör det. Det finns en stark moral i Dif och om jag nu inte nämnde det kring den första halvleken så var stockholmarna snäppet vassare fysiskt i den här matchen. Räknar vi man-mot-man-dueller uppträdde Dif med mer pondus men utan då tillräckligt med skicklighet. Dif kom tillbaka spelmässigt och hade mer bollprocent i andra men utan Kim Källström tillräckligt med i spelet och utan Engvall framåt och namn som Walker och Beijmo som försvinner för mycket så räcker det inte. Beijmo som yttermittfältare blev ingen succé.

Vad saknas i Djurgården en sådan här dag?

– Kantspelet. Där händer det för lite trots att det finns kvaliteter. För många långa enkla bollar. Så ska inte Dif spela och så vill inte Özcan spela. Men med Beijmo som inte riktigt fungerade och med en Haris Radetinac som behöver få spela mer (men det ser lovande ut) så är Dif ännu inte absolut toppallsvenskt.

– Det kanske har synts tidigare att det här är ett lag som inte är färdigbyggt. Framförallt så måste Dif hitta en given försteanfallare. Gustav Engvall lämnar ett större glapp – Mrabti och Magnus Eriksson är inte en anfallsduo som kommer att göra ett topplag av Dif. Båda dessa namn ska för mig finnas längre ner i banan.

Östersund?

– Det är ju trots allt ingen stor match. Det går i ganska långsamt tempo men att så rutinerat manövrera ut Dif i första halvlek, spelmässigt, det gör intryck. Östersund hade alltså bytt nio namn jämfört med Galatasaray.

– Den lyxen…det är vad alla drömmer om att kunna göra. Det stora värdet i en sådan här match ligger i att man vågade och att det räckte till att faktiskt vinna ett allsvenskt toppmöte. Östersund är för mig en större utmanare än Norrköping till MFF om guldet. Framförallt genom det stoiska tålamodet och så genomarbetat homogena man är – det är tätt, tätt med spelare även när man är som mest offensiva – då tänker jag på när spelet vänder – och så snabbt ÖFK ställer om och sällan förlorar sig. Den här gången dessutom med ett reservbetonat lag. Ah, det är bara att imponeras av Graham Potter och vad som just nu byggs.

Vad händer med Kim Källström?

– Jag vet inte. Men återigen har Kim svårt att på allvar sätta sig i centrum för Dif. Nu gör han det ju synbart genom att han uppträder med den pondus han gör men Dif-stjärnan är långt i från formen i en sådan här match, även om han såg bättre ut mot Giffarna. Ofta Kim inte tillåts styra på det vis han måste gå i land med för att Dif ska ha chans på topp-3.