LÅNGLÄSNING – Fouad Bachirou: “Kraven i Malmö är mycket högre än i Östersund”

BRADENTON. Malmö FF:s nya mittfältare Fouad Bachirou har spelat Europa League med Östersund men drömmer om Champions League med Malmö. FotbollDirekts Joakim Österberg satte sig ner med Fouad och i denna andra delen av två hör vi honom berätta om flytten till Sverige, effekterna av vinterdepression, hur han klarar av ett krångligt distansförhållande och de nya kraven i MFF.
– I Östersund var vi väldigt skyddade och kraven var lägre. Här måste du vinna alla matcher, det finns inget annat, säger han i den andra delen av två i en lång intervju med FotbollDirekt.se.

Läs DEL 1.

I den första delen pratade Fouad Bachirou, 27, om sin tuffa tid i PSG:s ungdomsakademi, den överraskande flytten till skotska andradivisionen och hur han blev förälskad i den skotska kulturen. Vi avslutade vid hans sista match i Skottland och sen bar det vidare till Östersund. Den som drev igenom övergången var Grahams Potters assisterande coach Billy Reid, som hade och sett och gillat Bachirou under flera säsonger tidigare.
– Han ville ha mig under alla åren i Skottland. Han hade alltid gillat mig som spelare och i december 2014 försökte han värva mig igen, när han var i Östersund. Men min klubb ville inte släppa mig. De sålde Tomáš Peciar till Östersund, men vägrade sälja mig. När sommaren kom så hade jag dock bara ett år kvar på kontraktet och Billy var väldigt angelägen om att få mig, jag pratade ganska mycket med honom. Han sa till mig att kolla en Östersundsmatch och jag gillade direkt hur de spelade fotboll. Jag pratade lite med Graham (Potter), han berättade om deras idéer och förförde mig direkt. Det första han sa var att de ville utnyttja mina styrkor och jag hade inte känt att så var fallet i Skottland. Jag vill spela teknisk fotboll med mycket passningsspel, som nu i Malmö där målet är att utnyttja allas kvaliteter på bästa sätt och komplettera varandra. Så det kändes helt rätt att flytta till Östersund.

Hur var det att flytta från Skottland, det låter som att du blev förälskad i många delar av kulturen där?
– Ja, men jag var klar där. Redan året innan kände jag det. Jag fick ut mycket och att jag spelade vecka in och vecka ut var jättebra men jag kände inte att jag utvecklades längre. Det kände jag däremot att jag kunde göra i Östersund. Växa och lära mig mer vilket jag också gjorde.

Hur mycket visste du om Allsvenskan och Sverige innan du kom till Östersund?
– Inget egentligen. Jag hade en kompis från Grenock, Michael Tidser, som hade spelat där när de låg i division 1, och han sa att han älskade Sverige. Att det var bra att spela fotboll där och att landet var väldigt fint. Jag visste att det var ett bra land att leva i men jag visste inte så mycket om fotbollen och jag hade ingen aning om var Östersund låg. Det första jag tänkte på om Sverige var ju att det var kallt och jag hade ingen aning om att landet var så stort. Så jag trodde på något sätt att allt låg i ungefär samma område. Jag kom till Östersund i mitten av augusti och första dagen var det 28 grader. Så jag tänkte “ok, nice. Sommar är sommar och vinter är vinter”. Sen lärde jag mig den hårda vägen… Vintern är LÅNG.

Ja, man kan bli riktigt jävla deprimerad. Har du också upplevt det?
– Ja, jag tror faktiskt det är värre än vad folk tror. Det påverkade mig mycket. Fotbollen var fantastisk, man kan inte klaga på något i Östersund. Men det var tufft. När man kommer till träningen är det mörkt, man tränar och sen äter man och när man sen ska hem igen vid två-tre är det mörkt igen. Och då känner man att man bara vill åka hem och göra ingenting. Ibland var det riktigt jobbigt. Ingen gillar väl kylan, men jag har inget emot det under en kortare tid. Men när det pågår i fyra-fem månader så påverkar det ens humör.

– I Östersund hade vi en härlig grupp dock. Vi kom bra överens och spenderade mycket tid tillsammans så det kompenserade för mycket och räddade oss. Jag tror det hade varit mycket svårt för Östersund att locka till sig spelare om inte fotbollen varit så bra. Om man inte hade den unika identiteten med Graham och så vidare så hade det varit svårt. Det är knepigt att be en spelare att stanna i Östersund under så lång tid och leva det livet om man inte bott där tidigare. Vissa gillar det och jag förstår det. Om du frågar Bobo Sollander, han älskar det, men för mig var det svårt. Jag kommer ihåg februari, det är en svår månad. Och fotbollsmässigt var det svårt också, speciellt innan när inte cupen startade så tidigt. Det är en lång försäsong utan några tävlingsmatcher så det kan bli rätt ensamt och jobbigt.

Nu har du kommit till Malmö. Hur gick tankarna om ditt nästa steg i karriären när det gick så bra i Östersund?
– Jag är en ambitiös spelare och vill man utvecklas så måste man ofta röra på sig. Min ambition var, och är fortfarande, att komma ut i en av topp-5-ligorna i Europa. Men jag tänker inte så långt in i framtiden, jag tar steg för steg. I Östersund bara spelade jag mitt spel och gjorde mitt bästa, jag tänkte inte så mycket på var det skulle leda. Men när transferfönstret kom började jag tänka mer på de stora drömmarna om toppklubbar igen men man måste vara realistisk också. Vad är bra för dig, vad är inte. Jag hade chansen att gå till MLS men de enda egentligen konkreta alternativen var dit eller till Malmö. Jag valde Malmö för att det är det bästa laget i Sverige och jag känner fortfarande att jag kan utvecklas.

Tidigare ville du flytta för att se en annan kultur, hade du kvar det i tankarna i vintras?
– Nja, nu är jag inte lika intresserad av det. Nu handlar det mer om att utvecklas och se hur långt jag kan nå med min fotbollskarriär. Jag vill bli så bra som möjligt och jag kände att Malmö var det perfekta steget just nu. Var jag hamnar senare i karriären, det får vi se, men jag vill utmana själv och se hur bra jag kan bli. Nu handlar det om att fokusera på att leverera här.

Vad är de största skillnaderna du har upplevt mellan Östersund och Malmö under din relativt korta tid i Malmö?
– Det är en stor klubb så kraven och atmosfären runt klubben är annorlunda. När det har gått så bra så kräver fansen mer och mer och klubben växer fortfarande. Fansen kräver att du ska vinna varje match och du måste i stort sett vinna ligan. I Östersund försökte vi vinna varje match men kraven var lägre och vi tog match för match. Men här måste du vinna alla matcher, det finns inget annat.

Det är en ny upplevelse för dig då du inte heller hade den typen av krav i Skottland heller utan där handlade det mer om att kämpa och visa passion?
– Ja och det var därför jag valde Malmö. Om man vill utvecklas och utmana sig själv så måste man ta sig dit kraven är högre och leva med det. I Östersund var vi väldigt skyddade för vi spelade riktigt bra fotboll och fick bra resultat men om vi förlorade en eller några matcher så var det ingen som buade ut eller straffade dig, det var inte hela världen. Man bara gick vidare till nästa match, vi var i en läroprocess. Här accepterar folk inte att vi gör en dålig match och förlorar, vilket är något jag vill känna. Jag vill inte göra en enda dålig match och ta mitt spel till nästa nivå.

Du spelade en del häftiga matcher i Europa League i höstas men i sommar väntar Champions League-kval. Hur skulle det vara att få spela det?
– Det är en dröm för alla fotbollsspelare att spela de största turneringarna. Jag fick vara med om några fantastiska kvällar i Europa League och nu vill jag bara ha mer. Det var därför jag tackade nej till MLS. Jag fick några riktigt bra erbjudanden men jag kände att jag ville göra mer i Europa, de kvällarna är fantastiska.

Hur mycket kan du ta med dig från matcherna i Europa League in ett Champions League-kval med Malmö?
– Jag hoppas jag kan bidra med självförtroende för det är det viktigaste när man möter större lag där man inte är favoriter. Man måste tro på sig själv. Både som individer och som lag. Så jag hoppas jag kan överföra en del av det till mina lagkamrater, att vi tror på att vi kan göra det. I matcherna med Östersund trodde inte många på oss. Ingen trodde att vi skulle kvala in till Europa League eller slå Galatasaray och Hertha Berlin. Men allt är möjligt i fotboll om man tror på det. Så det vill jag ta med mig till Malmö.

Hur var det för dig personligen att spela de matcherna?
– Det är den bästa känslan man kan ha. På ett sätt så är det enklare. Motivationen är maxad, man behöver inte pumpa upp sig själv överhuvudtaget. Intensiteten och kvaliteten är såklart helt annorlunda så fokus måste vara högre. Det kändes riktigt bra för mig att spela de matcherna, jag njöt och tyckte att jag spelade bra. Jag kände mer och mer att jag hade den nivån i mig.

Har du hittat boende i Malmö?
– Nej, inte än.

Är du kräsen med hur du vill bo?
– Nej, nej. Jag är inte kräsen i livet i stort. Men jag har nog redan bestämt att jag ska bo på 33:e våningen i Turning Torso. Jag har hittat en fin lägenhet där och min flickvän gillade den.

Det är kanske lurigt att säga att man inte är kräsen och sen bo på 33:e våningen i Malmös häftigaste byggnad?
– Haha jo, så är det väl kanske i och för sig.

Är din flickvän svensk?
– Nej, skotsk.

Flyttar hon med dig till Malmö?
– Nej, hon bor kvar i Skottland där hon har bott sedan vi träffades när jag spelade där.

Det måste vara ett helvete att ha ett distansförhållande så länge?
– Det var jobbigt när jag flyttade till Östersund för hon fick åka fram och tillbaka. Östersund är så svårt att åka till. Det tog i stort sett en dag för henne att resa dit. Det har blivit lite bättre nu men det har definitivt varit jobbigt.

Detta är ännu en knepig situation i ditt icke problemfria liv, men jag får en känsla av att du är rätt härdad?
– Om jag ska vara ärlig så är jag väldigt stark mentalt. Jag har sett mycket. Men det är en del av livet. Det är inte enkelt. Jag tar inget för givet och har lärt mig mycket av min mamma som har fått slita mycket. Hon flyttade till Paris när jag var ungefär ett år och hon har berättat att hon tvingades sova på gatan när vi var små. Så jag vet var jag kommer ifrån och är väldigt tacksam. Jag skulle inte ändra något av det som har hänt mig. Allt som har hänt har gjort mig till den jag är och det gör att man strävar efter ett bättre liv. Och att kunna hjälpa min familj är fantastiskt och gör att man vill nå ännu längre.

– När man har det för bekvämt så förlorar man fokus. Får man allt gratis från Nike när man är 15 så blir det vardag. Det kan göra att man inte vill jobba lika mycket och man känner inte att man behöver förtjäna saker och ting. För vissa är det normalt och man inser inte vad man har. Men har man inte det så vet man vad man missar och vet man vad man missar så kämpar man för det. Det säger jag till mina yngre syskon. Jag ger de saker då jag kan men jag berättar för dem att de måste förtjäna det. Så småningom kommer jag inte kunna hjälpa dem och då måste de hitta jobb och idag är det väldigt svårt, speciellt i Paris. Det finns så många människor. Det är likadant för fotbollsspelare, det finns så många spelare på marknaden. Bra spelare som lätt kan vara utan klubb trots att de är väldigt bra. Det finns spelare med fantastiska karriär som spelat VM och Champions League men har svårt att hitta en klubb. Så även om jag har kommit till Sveriges bästa lag och är väldigt tacksam så tar jag inget för givet, det gäller att kriga för det.