FD:s krönikör: ”Alldeles för lite – måste vara Grens viktigaste uppgift i fönstret”
Amin Affane värvades in till IFK Göteborg i vintras och sågs som en viktig pusselbit i Poya Asbaghis bygge. Till en början fick spelfördelaren stort förtroende, men tappade sedan helt sin plats. FD:s krönikör Magnus Österberg anser att Affane inte håller för att vara spelmotorn i ett lag som Blåvitt.
– Jag vet inte vad de trodde. Det här är inte Amins fel, men han är ingen spelare som kan lyfta Göteborg, konstaterar Österberg.
Efter att i yngre tonåren lämnat Angered för Chelsea och sedan spelat i såväl holländska Roda som tyska klubbarna Energie Cottbus och Arminia Bielefeld återvände Amin Affane till Sverige inför 2016 års allsvenska.
Det var dock ingen av Göteborgsklubbarna som mittfältaren skrev på för. Nej i stället landade Affane i AIK.
Tiden i Gnaget var dock inte jättebra. Affane hade svårt att ta en ordinarie tröja och testades i flera olika positioner utan att riktigt ta till vara på möjligheterna.
Därför fick han chansen till en nystart då IFK Göteborg värvade honom i vintras. Nya tränaren Poya Asbaghi såg den bollskicklige mittfältaren som en viktig pusselbit på det centrala fältet och Affane fick stort förtroende till en början, men senare delen av vårens allsvenska tappade 24-åringen sin startplats. Av Blåvitts elva seriematcher under våren spelade Affane åtta, varav sex från start. Att Affane inte varit någon succé i IFK Göteborg är inget konstigt, hävdar FD:s krönikör Magnus Österberg.
– Affane är ingen besvikelse. Jag vet inte vad Blåvitt trodde, men även om han är duktig så har han inte visat i vare sig AIK eller Göteborg att han har den växeln som krävs i en svensk storklubb. IFK Göteborg är i behov av en uppgradering när det kommer till den offensiva innermittfältspositionen, annars riskerar de nog att hamna på undre delen av tabellen. Det här är ju inte Amins fel, men han är ingen spelare som kan lyfta Göteborg, säger Österberg kritiskt.
Blåvitt har 13 poäng efter elva matcher och ligger på elfte plats i tabellen. Vad säger du om deras vårsäsong?
– Med allt inräknat är den knappt godkänd. Det som är godkänt är att Poya insett materialet och anpassat sig efter det, snarare än vad han egentligen ville och det är imponerande. Rent poängmässigt och placeringsmässigt är det dock inte godkänt, men Blåvitt anno 2018 är inget annat än ett mittenlag och de har själva heller inte sagt något annat. Det är viktigt att de nu omsätter Dahlberg-pengarna för att förstärka truppen, konstaterar Österberg och fortsätter:
– De har ju gjort för få mål, deras offensiv har inte alls varit bra. Tolv gjorda på elva matcher imponerar inte, men 17 insläppta för ett mittenlag är väl okej, det är inget att grina över.
Asbaghi har under våren alternerat mellan 3-5-2 och 3-4-3. Trebackslinjen har varit självskriven i Carl Starfelt, André Calisir och Sebastian Eriksson. Den sistnämnde ryktas nu lämna för utlandet och då anser Österberg att sportchefen Mats Gren måste agera.
– Trebackslinjen har varit okej under våren, men nu verkar Eriksson sugen på en ny vända utomlands och då måste de definitivt hitta en ersättare. Wingbacksen i Emil Salomonsson och Victor Wernersson tycker jag har varit bra, men framåt skulle Blåvitt må bra av en riktig toppstriker. Asbaghi har ju ofta valt att inte lira Hysén utan i stället Engvall och Omarsson ihop. Engvall har ju inte alls rosat marknaden, han har producerat alldeles för lite med tanke på förväntningarna. Omarsson inledde bra, men slocknade sedan. Någonting längst fram och centralt på mitten, ja det är Mats Grens viktigaste uppgift i sommarfönstret.
Den här artikeln handlar om:
