Malmö FF fick bästa tänkbara lottning i playoffet och så även nu. Europa League-gruppen med Dynamo Kiev, FC Köpenhamn och Lugano kunde inte bli så mycket bättre. Guldläge för skåningarna att nå andra raka sextondelsfinalen! 

Det var svettigt förra sommaren - och då syftar jag inte på den fantastiska värmeböljan som vi fick uppleva från maj och framåt i fjol utan på Malmös Europaäventyr.

Det var tajt redan i andra kvalrundan till Champions League där Cluj slogs ut med knappa 2-1. Malmö vann bortamötet med 1-0 efter mål av Carlos Strandberg och returen på Stadion slutade 1-1 där rumänerna tog ledningen men en drömbalja från Arnor Traustason skickade MFF till tredje rundan.

Så här i efterhand extra imponerande av MFF att slå ut Cluj med tanke på att rumänerna besegrade Celtic över två möten i tredje CL-rundan i år - samma Celtic som sedan pulvriserade Gnaget i Europa League-playoffet.

Malmö ja, tredje kvalomgången i CL i fjol blev även den rafflande, den här gången med dystert uttåg mot ungerska Vidi. Jag var på plats på bägge mötena, först hemma på Stadion (1-1) och sedan i returen utanför Budapest där MFF på en jäkla åker inte lyckades få hål på de defensiva ungrarna. Malmö var rasande över underlaget - och jag förstår det då det var svårt för dem att ens komma till ordentliga anfall. Så klart under all kritik att en gräsmatta ska vara så dålig i ett Champions League-kval.

Det kändes 50-50 på förhand om MFF skulle ta sig till Europa Leagues gruppspel. Livlinan EL-playoff fick de ju efter käftsmällen mot Vidi. Precis som mot ungrarna inledde Malmö mot Midtjylland hemma. Tvåmålsledningen blev uppäten och med 2-2 inför returen var det ett pressat MFF som reste till Danmark.

Radarparet Marcus Antonsson och Markus Rosenberg nätade mot danskarna, vilket de även gjorde i hemmamötet, och 2-0-segern i Danmark skickade MFF till gruppspelet.

Under kvalspelet var det ett par spelare som stack ut. Duon på topp så klart och så även Anders Christiansen. I gruppspelet skulle framförallt Fouad Bachirou växa ut till en jätte och bli så där "ÖFK-bra" som han var under jämtlänningarnas Europa League-spel året innan. Det behövdes också med tanke på gruppen. Besiktas och Genk skulle ju bara gå vidare med MFF och Sarpsborg som tydliga underdogs.

Men Besiktas floppade, föll i båda matcherna mot MFF. Hemmamötet på Stadion var en uppvisning av Oscar Lewicki likt U21-EM då han stod rätt i varenda situation och tillsammans med Andreas Vindheim var han det stora utropstecknet. I Istanbul i december var det dags för Bachirou att vara otrolig och tack vare Antonssons mål, vilket blev matchens enda i den turkiska huvudstaden, blev det avancemang till sextondelsfinal. För det var just de sex poängen mot Besiktas som var avgörande. MFF tog en poäng mot Genk och spelade kryss i bägge mötena med Sarpsborg och hade det inte varit för dubbla segrarna mot Besiktas hade det aldrig blivit Chelsea i februari.

I sextondelsfinalen var det sedan aldrig något snack om saken, men MFF hade redan gjort mer än tillräckligt. Nu tror jag inte att Malmöfansen kommer nöja sig med att bara vara i gruppspelet, nu förväntar de sig nog avancemang - och det måste de ju göra med tanke på att gruppen i år är enklare än i fjol. Det är inte bara jag som tycker det. Jag har pratat med såväl Anders Andersson som Hasse Backe som är inne på samma spår. Dynamo Kiev, FC Köpenhamn och Lugano är enklare än Besiktas, Genk och Sarpsborg totalt sett och det är ju häftigt i sig att man inte längre bara tycker det är kul att ett svenskt lag är med i ett gruppspel - nu vill man se resultat och vidare avancemang också.

Kvalet i år var heller inte alls lika svettigt som i fjol. I stället var det målkalas som MFF bjöd på från runda ett till playoffet. Det var ju bara i andra rundan som det var spännande då Malmö gick vidare mot slovenska Domzale med totalt 5-4. Jag var på plats i Slovenien och kan inte säga att jag imponerades av något av lagen, men 2-2 borta är ju ett grymt resultat och 3-2 hemma räckte ju. Playoffet var ren klasskillnad där israeliska Bnei Yehuda brottades ner med sammanlagda 4-0. En transportsträcka av Malmö som på sina åtta kvalmatcher gjorde 23 mål. Wow!

Precis som i fjol blir Anders Christiansen och Fouad Bachirou otroligt viktiga i gruppspelet. Jag tror även att Oscar Lewicki, en av veteranerna i MFF-truppen sjukt nog (kom till klubben 2015), kommer spela en nyckelroll. Markus Rosenberg är som bäst i Europamatcherna men till skillnad från förra året har inte radarpartnern Marcus Antonsson varit lika vass. Angående Antonsson petades han från elvan i gruppspelet i ett par matcher förra säsongen vilket jag tyckte var fel, för så fort han spelade gjorde han mål. I stället valde Uwe Rösler att spela med Arnor Traustason som släpande bakom Rosenberg. Jag var kritisk till det då som sagt, men med en Antonsson ur slag (dessutom nyss tillbaka från skada) så är det kanske inte dumt med Traustason på topp. Jag vill ha Lewicki, Bachirou och Christiansen på mittfältet samtidigt som Traustason är för bra för att sitta bänk. Han är en poängspelare som med sin löpkapacitet och slit är väldigt nyttig. Han lirade 90 minuter för Island i helgens EM-kvalseger för övrigt vilket vittnar om kvaliteten.

Jag tycker Malmös backlinje är frågetecknet. Uppsättningen av wingbacks är bra med Felix Beijmo och Sören Rieks där även Eric Larsson och Jo Inge Berget kan gå in, men centralt lite mer osäkert. Franz Brorsson och Lasse Nielsen blandar och ger och har dessutom haft skadeproblem. Rasmus Bengtsson är en av allsvenskans bästa mittbackar när han är skadefri och han måste spela för att Malmö ska hålla tätt. Behrang Safari har rutinen, men det är jobbigt att se bristen på snabbhet. Jag minns hans minst sagt tuffa kväll borta mot Genk i gruppspelspremiären i fjol. Puh, det var inte kul för Safari...

Än så länge har heller inte sommarförvärvet Jonas Knudsen övertygat, men han startade trots allt i VM-åttondelen mot Kroatien förra sommaren och fanns även med på bänken mot Georgien i går. En bra backup, men jag förväntar mig mer av honom. Eric Larsson har gjort det bra som försvarare i allsvenskan, men räcker hans möjligen bristfälliga huvudspel till i Europa? Kanske inte.

Vilka är jokrarna då för Malmö i Europa? Guillermo Molins i anfallet gjorde det bra i kvalet och kan få en stor roll nu. Sedan också Bonke Innocent. Nigerianen känns som en sådan som skulle kunna få chansen av Uwe Rösler. Jag kommer ihåg vilken skräll det var när han startade borta mot Vidi, men han var då en av Malmös bästa spelare på banan i Ungern. Tänk er premiären borta mot Dynamo Kiev, då hade inte en galen, orädd Bonke Innocent varit fel att ha med.

Vid sidan av Europaspelet ska man inte glömma bort den glödheta guldstriden. Malmö är tre poäng bakom serieledande Djurgården och tvåan AIK är två pinnar före MFF. Ett rejält getingbo och många kanske tror att skåningarna kommer få svårt att kombinera stentuffa gruppspelsmatcher med allsvenskan, men det tror inte jag. MFF torskade EN match i allsvenskan efter att Rösler tog över i juni i fjol och var ju rena ångloket under hösten trots gruppspel i Europa League. Jag tror att det kommer vara exakt samma nu.

Hasse Backe med intressant resonemang för mig tidigare i dag gällande just detta: "Jag har erfarenhet från när jag var tränare i FC Köpenhamn och även i andra klubbar att vi gynnades av Europaspelet. Om vi hade spelat Europamatch på onsdagen eller torsdagen och sedan hade ligaomgång på helgen - då körde vi över våra motstånd i ligan trots att vi var slitna för vi hade ett helt annat tempo i oss".

Ni hör, Malmö kan snarare stärkas av Europaspelet i allsvenska guldracet. Backe tror för övrigt att MFF vinner årets allsvenska. Det tror jag också. SM-guld och sextondelsfinal i Europa League, ja det är fasiken inte orealistiskt!