Xavi/Xabi/Pirlo i allsvenskt format

Jag tycker att det är för få diskussioner om svensk fotboll. Visst diskuterar vi eventuella supporterproblem, SvFF, TV-pengarfördelning och liknande saker, men det är sällan vi pratar om exempelvis taktiska trender. Jag tycker mig ha hittat en: Xavi/Xabi/Pirlo-spelartyperna kommer mer till Sverige. Om de här spelarna hade kommit fram för 10-15 år sedan hade hamnat i offensiva positioner, men nuförtiden används de på centralt mittfält och ibland även som defensiva mittfältare. Det finns många exempel: Tibbling, Quaison, Pekalski, Ismael med flera.

Det här följer den europeiska trenden, även om vi är några år efter toppligorna. Jag tror att en av anledningarna till att de här spelarna också har uppmärksammats som stora talanger är för att vi är ovana vid att ha sådana spelartyper. De brukade för i tiden hamna som släpande anfallare eller kantspelare och inte synas lika mycket. Eftersom man får mer tid och ytor om man spelar längre bak i planen så har de här spelarna enklare för att visa upp sig.

Det här beror också på att de unga spelarna är bättre tekniskt skolade i ung ålder, men blir det bara en vinst för exempelvis det svenska landslaget att de tekniskt duktiga spelarna hamnar som centrala mittfältare? Får vi fram tillräckligt många bra spetsspelare i de offensiva positionerna?

Det är inte bara de speltekniska spelarna som försvinner från de offensiva positionerna, utan även snabba yttermittfältare/anfallare har numera en större möjlighet att få spela ytterbackar. Snabba ytterbackar är även det en taktisk trend från toppligorna, eftersom vi har märkt att snabba spelare kan “springa ikapp” sina misstag.

Nu är det bara en fråga kvar: vilka spelare har vi kvar till de offensiva positionerna? Jag tror framför allt att “en stor och slitstark”-anfallaren är här (Ishak, Guidetti, Andersson, Simovic), men sen? Kan det blir så, i vårat hopp om att följa med resten av fotbollseuropa, att vi om fem år kommer att sakna offensiva mittfältare? Vilka spelartyper har vi kvar till de positionerna?

***

En match mot Gefle är en match mot Gefle. Jag tycker nästan det räcker så som matchrapport, framför allt nu när den här artikeln kommer ett par dagar sent. Jag har dock några små reflektioner:

1. Återigen sliter vi ut oss för tidigt i matchen.Det är riktigt underhållande att kolla på KFF:s passningsspel, såhär bollsäkert spel har vi inte spelat sedan 2006 med Fabio Augusto/Ari/César Santin, men det tar på krafterna utan att vara särskilt effektivt…
2. … fast vi ska komma ihåg att om Diouf hade satt sitt fina läge till 2-0 så hade KFF vunnit.
3. Tråkigt att spelarna inte tillräckligt tidigt började rulla boll igen och få bort “kämpa-kriga-slåss”-epiteten från matchen som Gefle tog sig in i. Man hade kunnat lyfta bort Gefle tidigare, nu krävdes det några byten innan det blev bra KFF-spel igen.
4. Det tråkiga är att det snart är lönlöst att spela fler oavgjorda matcher där man tar med sig positiva saker. Det är oerhört viktigt att kunna vinna matcherna. Att spela oavgjort är egentligen inte mycket bättre än att förlora, för tabellens skull. Man lurar sig själv om man spelar oavgjort för ofta.

***

Om vi ska gå vidare med unga mittfältare så får man nog ändå säga att jag tror det blev ett nytt “nyförvärv” i måndags. Agebjörn fick starta och han gjorde ingen skillnad i spelet mer än att stå rätt (dock förvånansvärt bra positioneringsförmåga) och kämpa, men samtidigt var det *exakt* på det här sättet som Israelsson kom fram som ung. Israelsson fick också någon ströstart som yttermittfältare och blev då utbytt tidigt (Elfsborg hemma -08? Kan det ha varit det?), fick vänta på sin chans och kom sedan in som en ersättare för Viktor Elm. Agebjörn kommer att göra samma resa. Jag förväntar mig att Israelsson lämnar i vinter, och just nu blir inte KFF särskilt mycket sämre av det. Även om Agebjörn självklart är en sämre spelare, så är den spelartypen visserligen nödvändig men inte avgörande för KFF:s framgångar. Samuelsson blev till Viktor Elm som blev till Israelsson som blir till Agebjörn.

Det är framför allt tre spelare som har utgående kontrakt i vinter. Berisha och Israelsson förväntar jag mig att de lämnar, och Arajuuri är svårbedömd. Berisha ut, Cramer in. Israelsson ut, Agebjörn in. Nu återstår det bara att se om det blir Arajuuri ut, Öhman in. Tre spelare ut som ersätts av ett nyförvärv och två egna produkter. Vi blir ett tillfälligt sämre lag, men samtidigt är det andra delar av laget som utvecklar sig så det går jämt ut.

Det är just det gär som KFF gör bättre nu än för några år sedan. Ersättarna för potentiella spelartapp finns redan i truppen, sedan måste självklart de här spelarna få tid på sig att bli lika bra, men det är en annan diskussion. Det viktiga är att spelarna är här och redan har fått känna på hur det är att spela Allsvensk fotboll i KFF. Bra jobb av alla inblandade för att undvika ett nytt 2011/2012-kaos.

***

Spelarbedömningar mot Gefle

Berisha: Typisk Berisha-insats. Ett par sämre aktioner i igångsättningen, ett par bra räddningar, inte lika koncentrerad på att ta sig ut och plocka bollar.
Solheim: Spelartyper som Lundevall är både svåra och enkla att möta. Å ena sidan vet man aldrig vad de ska göra, å andra sidan lyckas de sällan med det de försöker sig på. Solheim var lite återhållsam i attackerna.
Arajuuri: Var inte lika gigantisk som han brukar vara.
Thorbjörnsson: Man blir trött. Andra gången han får ta på sig ett baklängesmål.
Sjöstedt: Gillar hur han verkligen försökte ta chansen. Försökte göra några fräcka saker och det är samma sak här: om en ytterback av någon anledning lämnar så finns Sjöstedt redo att ersätta. Kan inte på rak arm komma på ett Allsvenskt lag som har en bättre vicereserv som ytterback.
Ismael/Hallberg: Får delvis ta på sig att laget hade en period på en halvtimme där inte mycket stämde för KFF. Att Hallberg i slutet av matchen flyttas framåt i planen har vi sett förr.
Romário: Började bra, men sedan alldeles för osynlig. Mest anonyma matchen hittills.
Söderqvist: Var inte katalysatorn som han stundom var på försäsongen, men ändå den bästa prestationen sedan Syrianska-matchen.
Agebjörn: Tog rätt positioner och gjorde försök, men syntes nästan aldrig till och lyckades heller inte med det han försökte sig på. Å andra sidan första starten och på fel position.
Ring/Rydström/McDonald: Alla tre gjorde bra inhopp och vände tillbaka matchbilden till KFF:s fördel. Tycker Bergstrand återigen gör rätt byten.

/J
https://twitter.com/jonas_hansson