KRÖNIKA: “Blåöga för blågult”

“Som man bäddar får man ligga” brukar det heta och det stämde mer än väl på Erik Hamréns blågula landslag i i Moskva mot ett Ryssland med ny förbundskapten. Man skickade en extrem signal om ”säkerheten först” i den blågula startelvan, här sattes defensiven otvivelaktigt i centrum.Att det var en stor defensiv balans är ett av den här bloggens största understatements i år, hittills i alla fall. Det blev en smäll för blågult, det enda man får med sig hem är ett blåöga,

Jag hakar ofta upp mig på tränares val av startelvor, jag fastnar också i frågetecken över obalans i laget. Jag hamnade exakt där inför och under Ryssland – Sverige också. Jag har full respekt och förståelse för att man valde en defensiv balans, man förväntade sig en rysk offensiv och ville gardera sig, fine. Man visste inte exakt hur laget med ny förbundskapten skulle agera och ville säkra upp sin defensiv av den anledningen också. Det är givetvis rätt tänkt. Där finns inga frågor.Men det blir liksom otroligt baktungt och därifrån är det jättesvårt att ändra matchbilden om något sker.

Det absolut största problemet i mina ögon är emellertid ett annat. Att välja en vänsterfotad spelare (Pierre Bengtsson) som högerback är i mina ögon så totalt vansinnigt på denna nivån. Pierre Bengtsson ska inte alls hängas, tvärt om gör han det ok men tanke på förutsättningarna. Men varför Erik Hamrén, varför är detta det val du gör? Anton Tinnerholm är ingen världsspelare, absolut inte, men han gör det bra i Malmö FF både i allsvenskan och Champions League. Det bör räcka till att peta en ”felfotad” konkurrent?

Defensivt är det inte så stora skillnader med “felfotad” spelare men så snart det blir uppspel och övergång till anfallsspel tar det många gånger för lång tid och blir fel för ofta. Det är inte acceptabelt, speciellt i en match där man beräknar innan att man inte kommer vara spelförande. Och för att förtydliga, det handlar inte om just Pierre Bengtsson, honom ser jag gärna som vänsterback.

Det svenska anfallsspelet i första halvlek kommer att vara huvudnummer i veckans Efterlyst. Totalt iskallt och väldigt avvaktande. En frukt av den defensiva balansen utan tvekan. För mycket tvekan och för lite offensiv kompetens.

Att hamna i underläge när man valt en sådan defensiv uppställning är inget bra utgångsläge, så när Ryssland rättvist tog ledningen så antar jag att det sattes igång  en rejäl process i Hamréns huvud. Vem skulle ut, vem skulle in? Kanske skulle man ändra organisationen? Svaret blev delvis framtvingat av att Zlatan Ibrahimovic tvingades kasta in handduken i paus på grund av skada. Det värsta offensiva avbräcket det svenska landslaget kan få. Ola Toivonen in och så var det med den saken.

Visst fick man se en liten skärpning, kvalitetshöjning och fler målchanser i den andra halvleken. Men det var totalt sett för lite, det blev förlust  och klart är att kommande landskamp mot Österrike hemma på tisdag måste generera tre poäng.

***

Det är realtivt kort med återhämtningstid och ny match redan om tre dagar. Med utgångspunkt hur det såg ut mot Ryssland kanske det kommer lite förändringar i startelvan.

Martin Olsson gör ingen bra landskamp, han kan få se matchen från sidan. Vänsterbackar finns, Bengtsson eller Wendt, det är en smaksak. Mittbackarna gjorde ingen stor match heller, men frågan är om Hamren har nog med tilltro till Milosevic? Jag tror tyvärr inte det men hoppas. Anton Tinnerholm bör spela högerback, men det återstår att se om det blir så. Jag skulle önska att det centrala mittfältet får en offensivare balans, ut med Wernbloom och in med vem som helst. Sebastian Larsson ersätts av Erkan Zengin på kanten så ökar den offensiva procenten en hel del. På topp spelar Zlatan om han är frisk, annars Markus Berg.  Väljer man att återgå till 4-4-2 ger det också en offensivare balans, men även då handlar det så klart om vilka spelare man väljer. Jag skulle vilja se den här elvan på tisdag men det lär vi knappast få göra:

Isaksson-Tinnerholm, Milosevic, Grankvist, Bengtsson-Zengin, Ekdahl,Lewicki, Durmaz, Forsberg-Ibrahimovic (Berg).

På tisdag krävs det seger, förbundskapten Hamrén vet det och det lär bli en offensivare balans på startelvan även om han råkar välja andra spelare än vad jag skulle valt. Det är 1 år kvar till EM och tiden  går snabbt, om Sverige krånglar sig till EM bör den trupp som åker dit vara en annan än den som representerar landet nu. Det går inte att generationsväxla alla på en gång men en fin början skulle kunna vara att ge Milosevic och Lewicki speltid på tisdag. Det skulle i alla fall inte minska chanserna till seger.