PÅ FD: Lyft fram Goitom och Milosevic – AIK:s partners manar till fler klubbsamarbeten: “Fler behöver vara prestigelösa”
Alexander Milosevic, Henok Goitom och Bojan Djordjic – alla har de i yngre år spelat Vasalund. Division 1-klubben från Solna har lyft fram en mängd spelare som nått allsvenskan. Nu fungerar de även som samarbetsklubb till AIK. Vasalund vill få fram ännu fler spelare – och vill se fler klubbsamarbeten i svensk fotboll:
– Fler behöver vara prestigelösa och erkänna sin plats i näringskedjan. Det vore bra för svensk fotboll, säger Vasalunds sportchef Chengis Rehman till FotbollDirekt.se.
I dag är det dags för årspremiär för AIK säsongen 2016 – första matchen för året mot Vasalunds IF på Skytteholms IP. AIK:s premiärmotståndare som så många år tidigare, och sedan snart två år tillbaka finns också ett samarbete klubbarna emellan. Efter att AIK bröt med Väsby har nu Solnagrannen Vasalund kommit in istället.
Och faktum är att AIK:s samarbetsklubb lite i skuggan av talangfabriken Brommapojkarna tagit fram eller utvecklat en lång rad spelare från Stockholmsområdet, spelare som nått allsvenskan, landslag och utlandsspel (se listan längst ned i artikeln).
Vasalunds sportchef Chengis Rehman har tränat nästan alla kända spelare från klubben som kommit fram de senaste decennierna.
I 20 år har han verkat i och tränat spelare som Alexander Milosevic, Bojan Djordjic och Henok Goitom. En skillnad gentemot Brommapojkarna är att spelarna ofta kommit till Vasalund först i övre tonåren.
– Det är många spelare som varit hos oss och som sedan gått långt. Det kanske inte alltid är så att de startat hos oss. Vissa har gått hela vägen från pojklaget, vissa har vi startat upp – de har kommit hit som 15-16-åringar och sedan gått vidare. Vi har också en del spelare (Nebojsa Novakovic) som kommit hit som seniorer och gått vidare. Eller Kennedy Igboananike som kom hit när han var 19 och sedan gick vidare, säger Chengis Rehman, som själv räknar på minst 20 spelare som varit i klubben och sedan nått minst allsvenskan.
– Att slå sig in i allsvenskan som 16-17-åring och verkligen göra avtryck, det är svårt. Det är inte många som gör det. Då står det mellan att spela juniorfotboll eller i allsvenskans U21-serie. Juniorfotbollen är inte tillräckligt utvecklande och i U21-serien finns det ingen sportslig morot, det är som träningsmatcher. Det står ingenting på spel. Man behöver tävlingsmatcher som gäller någonting.
Glappet för spelare i övre tonåren som inte är redo för allsvenskan måste överbryggas på något sätt. Där har Vasalund spelat en roll, säger sportchefen.
– Att det inte funkar för de andra att ta upp yngre talanger, det är kanske inte deras fel. Du har publiken att ta hänsyn till också, då går det inte att bara lyfta upp hur många yngre som helst.
När du säger de andra, tänker du på de stora allsvenska klubbarna i Stockholm?
– Ja, men jag kan tänka mig att det gäller för de större klubbarna i storstäderna överlag. Det är stora klubbar med mycket publik och höga förväntningar. Det gör det svårare att släppa fram yngre spelare.
– När spelare är mellan 15 och 19 år, då börjar de fundera lite mer. Upp till runt 15-årsåldern funderar man inte, då vill man gärna vara i laget där man vinner flest matcher. Och här i Stockholm är det ju AIK, Djurgården, Hammarby och BP på ungdomssidan som det handlar om då.
– Medan vi har haft spelare här; Goitom, Castro-Tello, Zatara, Saleh… de har fått spela med och mot de som är två år äldre. I de större klubbarnas bästa ungdomslag så tar man ofta upp hela laget och låter dem spela mot lag där alla är ett eller två år äldre. Men skillnaden då är att hela ditt lag fortfarande är i din ålder. Det blir inte utvecklande på samma sätt som om du spelar matcher med och mot äldre spelare. Jag tror vi har något bra där.
Vasalund har tidigare samarbetat med Djurgården, och flera spelare fick då chansen hos Blåränderna; som Kennedy Igboananike, Peter Magnusson och Yosif Ayuba. Samarbetet tog dock slut 2011, och 2014 ingick man istället samarbete med Djurgårdens ärkerival AIK. Under tiden tillsammans med Djurgården så kom bland andra Alexander Milosevic och Panos Dimitriadis fram i klubben, men de togs inte upp i a-laget hos Djurgården. Chengis Rehman konstaterar att “vi lyckades uppfylla vår del av samarbetet med att leverera duktiga spelare”.
Hur vill du beskriva ert samarbete med AIK?
– Jag tycker att vi har hittat en bra balans, det är på en lagom nivå och vi pushar det inte för mycket. Vi samarbetar kring U21-laget och våra spelare får träna med AIK från och till. Vi har fördelen att vi är så pass nära varandra geografiskt också. Hade vi kommit från södra sidan av Stockholm hade det varit svårare. Hur vi kommer utveckla det i framtiden? Det får vi se. Det vore bra om vi i Vasalund kan gå upp i superettan, då blir inte avståndet lika stort.
Vasalund slutade elva i sin division 1-serie i fjol och förhoppningen är alltså att nå superettan. Inte för att komma närmare allsvenskan, utan för att det på sikt skulle gynna spelarna och samarbetet med AIK.
– Vårt mål är inte att laget ska gå upp, utan att spelarna ska uppåt. Vi vill utveckla spelare som sedan går vidare till större klubbar. Vi har gjort det många gånger, och ofta har spelaren lämnat gratis eller att övergångssumman varit låg. Låga summor beror mycket på att vi spelar en lägre serie som division 1. Men vi känner ändå att det varit bra för oss, det är en reklampelare för oss varje gång det händer.
Förtar inte det hela idén med idrotten, ni måste i slutändan satsa på att vinna era matcher och går det tillräckligt bra hamnar ni till sist i allsvenskan?
– Det är klart att vi vill vinna våra matcher, och på längre sikt kan man kanske tänka på sådant. Det jag menar är att siktar man för högt och inte är redo, då rasar det. Vi vill vinna men inte till varje pris. Vi har inget publikunderlag, inga större sponsorer eller privata aktörer som kan gå in med pengar. I dagsläget är det inte realistiskt.
För att ett samarbete ska fungera krävs en prestigelöshet, menar Rehman. Den mindre klubben måste erkänna sin egen plats i näringskedjan, samtidigt får man inte bli “uppäten” som mindre klubb.
– Jag vill ju se flera sådana här samarbeten. Det vore bra för svensk fotboll. Det här är ett stort problem i Stockholm, det finns så många klubbar och ingen vill erkänna att det finns klubbar som är större än den egna klubben. Får en klubb fram en bra spelare vill man ofta ha orealistiskt mycket betalt till exempel. Jag tror att vi skulle tjäna på att fler erkände sin plats i näringskedjan.
– I Stockholm har alla storklubbar haft samarbeten med mindre föreningar och inga samarbeten har riktigt fungerat, utan klubbarna har istället ramlat ner flertal divisioner eller gått i konkurs. Detta sker även i övriga Sverige, där man som storklubb ibland har övertro på sin verksamhet. Många klubbarna har drivit sina samarbeten väldigt starkt utan några större framgångar eller till och med gått i konkurs. De sista åren har Djurgården, AIK, Hammarby, Brommapojkarna, Helsingborg, Örebro, Norrköping med fler haft samarbeten med klubbar som Gröndal, Väsby United, Värtan, Hammarby TFF, Örebro Ungdom, Helsingborg Akademi. Många berättar om de fåtal spelare man fått fram, men glömmer hur många man misslyckats med.
– Så det handlar om att man måste hitta sin plats i näringskedjan och ha en viss distans. Börjar man fundera på allsvenskan och satsa för hårt på det så försvinner lite av poängen med det. Jag tycker att vi har en bra balans.
Här är några av spelarna som kommit fram i Vasalund eller varit i klubben:
FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETERNA OM SVENSK FOTBOLL!
– TWITTER
– FACEBOOK
– INSTAGRAM
ELITEFOOTBALL Sveriges bästa statistik-databas för svensk fotboll
Den här artikeln handlar om:
