BLOGG: Vad ska man förvänta sig av Djurgården i år?

SIDE. Många unga spelare som kan ta nästa steg – men lite av spetsen saknas. Jag har svårt att bedöma vad jag ska förvänta sig av Djurgården i år.

För egen del blev det en intensiv start på min bevakning av Djurgårdens träningsläger här i turkiska Side. Efter en försening på mitt första flyg var jag bokstavligt talat sekunder från att missa min anslutning till Antalya, men kom med i sista stund tack vare en heroisk löpning. Konstaterade dock att jag antagligen skulle behöva ett träningsläger jag med.

När jag väl kom ner till Antalya var det bara att slänga sig in i en taxi och åka raka vägen till matcharenan 45 minuter bort. Matchen mellan Djurgården och Steaua Bukarest flyttades sent från fredagen till torsdagen, vilket innebar att jag endast hann se sista kvarten. Tråkigt, för som jag har förstått det var det en riktigt bra match av Dif. Det blev i alla fall ett par efter-matchen-intervjuer, och nu när man landat lite känns det riktigt gött att vara på plats och igång.

***

Är inkvarterad på samma hotell som Djurgården och kan konstatera att de bor riktigt fint. Även träningsplanerna är riktigt bra. Temperaturen ligger oftast runt 15 grader, rätt behagligt.

Vädret kan dock svänga om ordentligt. Gårdagens träning var nog en av de märkligaste jag varit med om. Helt plötsligt öste regnet ned ackompanjerat av vad som kändes som stormvindar.

***

Jag har även hunnit fundera lite kring kommande säsong för Djurgården, men har svårt att landa i någon slutsats kring hur jag tror det kommer gå. Det hade jag visserligen svårt med även förra året, men då var spelaromsättningen betydligt större kring många viktiga positioner.

Djurgården har inför 2016 års säsong kvar de allra flesta som var med i fjol – varav många är unga och utvecklingsbara, och säkerligen kommer ta ytterligare steg 2016. Men samtidigt känns det som att den yttersta spetsen saknas något när man jämför dagens lag med det som slogs i toppen i somras.

Spelare som Omar Colley, Daniel Berntsen och Sam Johnson kommer säkert vara ännu bättre än förra året, och med tanke på träffsäkerheten i fjolårsvärvningarna kan säkert årets nyförvärv göra stora avtryck, men spelare som Nyasha Mushekwi, Kerim Mrabti (långtidsskadad) och Emil Bergström saknas. Lägg därtill att Haris Radetinac kämpar sig tillbaka från den långtidsskada han drog på sig i somras, och det är inte säkert att han kan hålla samma allsvenska toppnivå när han kommer tillbaka som han höll innan skadan.

Samtidigt är det svårt att se några luckor i truppen som den ser ut i dag. Marcus Hansson täcker hålet som uppstod efter Emil Bergström, och värvas Michael Olunga behövs det knappast fler anfallare.

När Djurgården var som bäst i fjol minns jag att jag redan då tänkte att det skulle bli ett riktigt spännande 2016 för Blåränderna. Då räknade jag med att man skulle få behålla Bergström, kanske till och med “Super-Mush”, och räknade inte med att både Radetinac och Mrabti skulle åka på långtidsskador.

I år lär Djurgårdens framgångar hänga på att de unga och lovande kan ta lika imponerande steg framåt som många gjorde förra säsongen.

***

Mer från Djurgårdens läger i Side kommer i dag, i morgon och på måndag. Är det något speciellt du vill läsa om? Någon speciell spelare du vill att jag ska intervjua? Någon fråga jag måste ställa? Mejla gärna [email protected] eller tweeta @MaxRichnau!

Mer från Side:
– Elliot Käck: ”Inte omöjligt att jag ställer mig i klacken”
– Bildextra: Så lever Djurgården i Turkiet
– Djurgårdens nya köp visade upp sig – i ösregn och storm
– Hoppas på affär med Djurgården ”Jag tackar Gud”