FD I DUBAI: Sundgrens långa väg till AIK:s a-lag: “Var tolv bast och letade bollar åt Ishizaki

Hans far sköt AIK till klubbens första SM-guld på 55 år. Nu vill Daniel Sundgren ta steget ut ur pappa Garys skugga. Efter fyra år i superettan har drömmen slagit in – spel i AIK.
– Jag var väl tolv bast, när jag sprang och letade bollar på träningarna när Ishizaki spelade med pappa. Det är sjukt, man har alltid velat spela med de stora grabbarna. Nu är jag här, säger Sundgren till FotbollDirekt.se.

Daniel Sundgren har tagit en annorlunda väg till toppen. Fostrad i AIK, där han aldrig tog sig upp i a-laget utan det blev spel i dåtida samarbetsklubben Väsby och flertalet utlåningar till mindre klubbar. 2012 flyttade han till Degerfors där han gjorde fyra säsonger som ordinarie innan AIK slog till i november. 25 år gammal har han nått fram till AIK:s a-lag, och han är glad över att till sist ha tagit sig dit.

– Ja, så klart. Jag har ju alltid drömt om att spela i a-laget, få kontrakt här. Så det är klart jag är jättenöjd, jag har krigat hårt för det, säger Sundgren till FotbollDirekt.se och forsätter:

– När jag drog till Degerfors kände jag väl att “det är nu jag har chansen att utvecklas och få spela hela tiden”. Och det gjorde jag, och det visade sig vara rätt spår för mig.

Du ska utmana Haukur (Hauksson) på högerbacken nu?

– Ja, det ser så ut. Vi är ju på samma position. Men det är bra med hård konkurrens i truppen. Det är inte bara högerbackspositionen det är tufft på, det är alla positioner. Det är bara se till att ge hundra procent så mycket man kan, vara bättre än den man konkurrerar med.

Det här kontra superettan, det är kanske inget jättesteg men… märker man att det är lite bättre spelare här?

– Ja, så är det ju. Vi hade många individuellt bra spelare i Degerfors också. Men man märker att tempot är bättre här, det går lite snabbare. Man måste vara lite kvickare i huvudet. Rent tekniskt så tycker jag många spelare i Degerfors håller samma nivå som många av de här spelarna. Men det är klart att det är fler som sticker ut här, så är det ju.

Din målsättning för i år?

– Det är klart, det är att spela så mycket som möjligt. Jag vill ju starta, så är det ju. Jag vill ju spela varje match. Det vill väl vem som helst. Sedan om jag väl spelar så vill jag hålla rent på min kant, och försöka göra så många poäng som möjligt, försöka fylla på så mycket jag kan.

När Daniel Sundgren nu tagit sig till AIK är det svårt att inte nämna hans far. Gary Sundgren skrev för alltid in sig i klubbens historia när han sköt SM-guldet till AIK 1992 – då klubbens första guld sedan 1937. Det blev även 30 a-landskamper, spel i EM-slutspelet 2000 och sex år i spanska Real Zaragoza. Gary Sundgren var precis som Daniel högerback.

– Men han var vänsterback ibland tror jag, mittback en del också. Lite annorlunda. Jag blir jämförd med honom hela tiden, så jag får försöka visa att jag är bättre.

Hur är det att ha en pappa som är känd fotbollsspelare?

– Det är kul, men det börjar bli lite tjatigt nu. Jag är liksom 25 bast, och får fortfarande höra att jag är Garys son. När man kollar på matcher på datorn i efterhand så får man höra kommentatorn, “ja nu kommer Garys son in”. Jag vill vara mig själv, så är det ju. Men det är klart att det är kul att ha en pappa som varit proffs och spelat i landslaget. Att man fått vara med på den resan när man var liten och så.

Om du gör avtryck i allsvenskan nu på egen hand, är det då det snacket slutar tror du?

– Förmodligen. Men jag vet att jag kommer få höra både det ena och det andra bara för att jag är hans son, så är det ju. Men så länge jag har AIK:arna i ryggen så är det lugnt.

Säkert många fans som tycker att det är roligt med en ny Sundgren är i a-laget nu?

– Ja, det är säkert väldigt många äldre AIK:are som minns pappa och som är glad att jag är här nu. Men jag vill visa de yngre också, som inte minns pappa. Så det hoppas jag visa.

Daniel Sundgren tillbringade alltså sex år i Spanien under sin uppväxt. Åren när hans pappa Gary spelade i Zaragoza i La Liga (1997-2002).

Du började spela fotboll där?

– Ja, exakt. Jag spelade i ett lag som heter Amistad, det var som en farmarklubb till Zaragoza. Jag spelade med några bra lirare, många som blivit duktiga i dag. Ander Herrera i Manchester United, Nacho Camacho som nu spelar i Malaga… Ángel Lafita var bra, en barndomsvän.

Ni spelade i samma lag?

– Jag och Herrera gjorde det. Lafita bodde jag granne med, han spelade i Getafe nyligen men han har gått till någon klubb i ett arabland nu tror jag (Al Jazira).

En bra skola?

– Ja, en jävligt bra skola. Det var väl där allt startade.

Nu är han alltså i allsvenskan för första gången. Och han lär bli kvar ett tag framöver. När AIK valde att värva Sundgren så blev det ordentlig längd på kontraktet – ett avtal som går ut först efter säsongen 2019.

Då tror de på dig?

– Ja, det känns så i alla fall. Det var en av anledningarna till att man skrev på, att man kollar långsiktigt. Jag vill ju vara i den här klubben, så det känns jättebra.

Sundgren har alltså spenderat delar av sin uppväxt i Spanien. Men när han var i elva år flyttade familjen tillbaka till Sverige och pappa Gary återvände till AIK.

– Det var 2001-2002 där jag tror vi kom tillbaka. Då var matcherna på Råsunda. Så man har känt på gräset där, man har hängt med pappa på Karlberg och så. Allt är sig likt, förutom Råsunda då. Allt är sig likt så det känns jävligt bra.

Det här har alltid varit drömmen för dig?

– Ja, så klart, man har alltid… jag var väl tolv bast, när jag sprang och letade bollar när “Ishi” (Stefan Ishizaki) spelade med pappa på träningarna. Det är sjukt, man har alltid velat spela med de stora grabbarna. Nu är jag här.

FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETERNA OM SVENSK FOTBOLL!

– TWITTER
– FACEBOOK
– INSTAGRAM

ELITEFOOTBALL – Sveriges bästa statistik-databas för svensk fotboll