PÅ FD – Förre allsvenske stjärnan i lång intervju: “Jag blev serverad grishjärna”

David Fällman lämnade tryggheten i allsvenskan och Gefle för en proffstillvaro i kinesiska Dalian. Här berättar han om första året i Kina – om dåliga tränare, om förlustbonusar istället för vinstbonusar. Och om skum mat:
– Jag var på restaurang nu i helgen och blev serverad grishjärna, säger Fällman till FotbollDirekt.se.

David Fällman är just hemkommen till Sverige efter att ha avslutat sin första säsong i Kina. Tio månader och 30 matcher för Dalian Transcendence i kinesiska andradivisionen – och minnen nog för en halv självbiografi.

Första säsongen som utlandsproffs har varit lyckad för den 26-årige mittbacken. Han har, till skillnad från många utländska importer i Kina, fått stort förtroende. Och framför allt lyckats behålla det förtroendet hela säsongen. Han startade samtliga matcher i ligan, trots tre tränarbyten på tio månader.
– Det har gått bra för mig personligen, absolut. Jag har fått stort förtroende och fått starta hela tiden. Sedan har jag haft en fördel som svensk av att komma till just Dalian. De älskar svenskar här. Jens Fjellström och Pelle Blohm var här i Dalian och spelade på 90-talet, och alla minns dem. De pratar fortfarande om Fjellström här. Så det har man kanske haft en liten fördel av, säger Fällman.

För knappt ett år sedan hade David Fällman en bra säsong i Gefle bakom sig, utgående kontrakt och intresse från flera klubbar – från början kom intresset från klubbar som var betydligt mer närliggande geografiskt.
– Jag hade en del intresse från olika håll, i allsvenskan, det var en del från Norge och Danmark. Men det blev inte riktigt konkret, så jag valde att förlänga med Gefle. Det var enda laget i allsvenskan jag skulle kunna skriva ett ettårskontrakt med, hade jag gått till en annan klubb hade de velat skriva längre. Så då fanns det en möjlighet att komma iväg ändå, samtidigt som Gefle skulle få betalt. Sedan dök det här med Dalian upp.

Vad visste du om klubben och staden då, fick du börja researcha från scratch?
– Ja, jag tog kontakt med Niklas Backman, (tidigare AIK-backen, som då spelade i Dalian), hörde mig för med honom. Han sa att det var en bra stad och bra runtomkring, han tyckte att vi skulle ta chansen.

Steget från allsvenskan till kinesiska andradivisionen kanske låter som ett steg i sidled eller till och med neråt. Det är svårt här hemifrån att ha koll på ligan och hur bra den är. Men frågar du Fällman om han utvecklats som spelare så här svaret givet:
– Det är svårt för mig att sätta fingret på kvaliteten generellt, det varierar. Men för min egen del så känns det ju som att det är tuffare här, i och med att jag möter väldigt bra anfallare i varje match. Varje lag har två utlänningar i anfallet som köpts in utifrån för stora pengar. Det är standard att klubbarna gör det, de är stjärnimporterna i alla lag. Så det är bra klass på de jag får möta, i varenda match. Man kan aldrig slappna av.

– Så som försvarare har man att göra. Och det blir ju bättre hela tiden, jag tror att det kommer bli tuffare och tuffare för spelare från allsvenskan att få kontrakt här i framtiden. Klubbarna satsar hela tiden, köper in bättre och bättre spelare.

Att det finns stora pengar att tjäna som proffs i Kina är välkänt. Men trots det så stannar få svenska spelare, eller utlänningar överhuvudtaget, särskilt länge. Mohammed Ali Khan har sågat tillvaron i Kina fullständigt i en uppmärksammad intervju. Magnus Eriksson var bara där i ett halvår – trots att han från början skrev ett treårskontrakt.

David Fällman har haft en mer positiv upplevelse.
– Det handlar lite grann om var i landet man hamnar. Vi har det bra, Dalian är nog på topp-3 av bästa städerna att bo i där. Sedan ser man ju en del, i och med att vi har 15 bortamatcher per säsong. Man har rest runt och sett en del riktigt sunkiga hålor.

– Så vissa spelare som kommer dit sågar ju det totalt, men jag känner inte så. Jag är bra polare med Magnus Eriksson, och han trivdes inte där han var (Guizhou Renhe). Han var i fel stad helt enkelt, jag förstår om han inte gillade det så mycket. Här bor vi vid vattnet, det är lite mer modernt och många kan engelska. Bor du i inlandet så är det tuffare.

Historierna från svenska spelare som varit i Kina är många. Både om det sportsliga; hur klubbarna styrs, om träningar och matcher. Men också om livet vid sidan av fotbollen.
David Fällman säger att det händer så mycket annorlunda saker att det är svårt att hålla i sär allting och lyfta fram något speciellt. Men sedan går det ändå ganska fort att göra det, för minnet är färskt:
– Det händer mycket märkliga grejer. Det är lite så att man inte lägger märke till allting för att det är hela tiden, varje dag. Men nu i helgen efter sista matchen så gick jag ut och käkade med sju av de kinesiska spelarna. De tog med mig på restaurang, det var koreansk barbecue. Vi skulle käka lyxmat, de slog på stort…

– … och det som de beställde in… alltså, det var… grishjärna. En hel hjärna från en gris, man sänker ned den i ett kärl och kokar i några minuter och sedan serveras den, precis som den är. Så det var det man blev serverad, jag trodde ju fan inte att det var sant.

Testade du att käka den?
– Nej, nej, nej. Aldrig i livet. Alltså, den ser ut som en människohjärna, fast mindre. Det var en hel hjärna, samma konturer som på en människohjärna. Men det är en delikatess för dem, det är typ deras oxfilé. Killarna lade ut mycket pengar på den där grishjärnan.

– Så det är lite sådana grejer. Men det är väldigt utvecklande att bo där. Ett ärende som tar 30 minuter hemma i Sverige tar kanske tre timmar där. Man får ta tag i saker själv, växer som människa.

Fotbollen är på frammarsch i Kina, och det märks inte minst på de värvningar som görs dit numera. Det blir allt vanligare att det värvas in utländska klasspelare i bra fotbollsålder. Spelare som väljer kinesiska klubbar framför klubbar i de allra största ligorna i Europa. Helt enkel för att pengarna är groteskt stora.
Stora pengar i kombination med att en ordentlig satsning på proffsfotboll är ganska ny, det leder ofta till snabba beslut från rika klubbägare med total makt.

Ett exempel är ju Tobias Hysén som hans klubb ville ha bort trots att han levererade och gjorde mål… klubbens ägare var sugen på ett ännu större namn?
– Precis, det är lite så det fungerar. Så man känner inte att man går säker direkt, även om man har kontrakt och spelar bra. Och för tränare är det nog ännu värre. Micke Stahre fick ju sparken från sin klubb, den andra Dalian-klubben (Dalian Yifang). De har som mål att gå upp i förstadivisionen, de ligger trea och är bara en poäng från uppflyttning, sparkar honom och tar istället in fyra spanjorer från Atletico Madrid. Och sedan rasar de och slutar sexa.

Själv hann Fällman alltså med tre tränare under sina första tio månader i klubben. Allt eftersom har kvaliteten på träningarna höjts, i och med tränarbytena. Men i början var det så låg nivå på träningarna att han oroade sig för egen del.
– Den förste tränaren vi hade var en kines, men han fick kicken ganska snabbt och sedan har det varit två européer. Och det har varit bra, för när jag kom dit och började träna tänkte jag ju “vi kan inte ha det så här”. Den här kinesiske tränaren stod vid sidan av planen och rökte cigg, kastade in lite bollar och sa “kör” typ. Jag tänkte, “jag kommer snart hålla division 5-klass om det här ska fortsätta”.

– Men sedan fick han lämna, och de tog in en sloven, Ermin Siljak. Det finns kanske de som minns honom här hemma, han har spelat i Hammarby en gång i tiden. Han tog med sig en assistent, Rusmir Cviko. Men Ermin hade lite fel inställning. Hans attityd, han var lite för mycket boss. Det gillades inte och det ledde till att han fick kicken. Och så tog de upp Rusmir och lät honom bli huvudtränare…

… assistenten som han själv hade handplockat?
– Ja, precis! Det blev ju lite dålig stämning mellan Ermin och Rusmir då kan jag säga (skratt). Rusmir sa väl att “jag kan ju inte tacka nej till den här chansen”. Och det har blivit bra, han har gjort ett bra jobb. Det är ordentliga och genomtänkta träningar, det är videogenomgångar och allt är mer professionellt överlag.

– Men det är lite så det funkar här, ägaren har mycket att säga till om och det kan bli snabba beslut. Man är ju inte säker på någonting själv heller, nu har jag kontrakt ett år till och det förhåller jag mig till. Men man vet aldrig, det kan ju bli så att de plötsligt vill bryta. Då får vi ta det då i så fall. Jag är inställd på att åka tillbaka och fullfölja kontraktet.

Hur är er ägare?
– Han är jävligt trevlig, han känns bra. Det här är en ung klubb också, bara fyra år gammal. Jag är den första utlänningen de tagit in, någonsin. Så de håller väl på att lära sig efter hand. Staden Dalian har två lag i andradivisionen, Dalian Yifang och vår klubb, Dalian Transcendence. Och det i en stad med sju miljoner invånare. De vill ha upp ett lag i förstadivisionen, hela staden vill det. Nu är Dalian Yifang närmast att gå upp, och har lite mer pengar. De är glada att ha två bra lag i andraligan, men det satsas pengar här. Något av lagen ska ta steget upp.

Man har läst en del om deras matchbonusar, att det är mycket pengar som betalas ut… ibland till och med innan matcherna, för att ge extra motivation?
– Ja, så funkar det för oss. Vi får veta innan, det är olika mycket bonus beroende på matchens tyngd. Presidenten kommer in till oss innan matchen och berättar om bonusen och då kan man ju se på de kinesiska spelarna ibland, de blir lyriska när det är en stor bonus. Man ser hur det lyser i ögonen på dem.

– För min del spelar det ingen roll, jag ger 110 procent oavsett. Jag får en lön och så ger jag allt för laget i varje match, jag behöver inte motiveras av extra pengar på det sättet. Men det där är väldigt mycket en del av deras system, att det ska finnas bonusar hela tiden.

Utöver de bonusar som kommuniceras så kan det ibland komma in pengar på kontot när man minst anar det.
– Ibland blir det väldigt konstigt. Jag kan ge ett exempel: Vi mötte Tianjin som tränas av Fabio Cannavaro (italienske legendaren som vann Ballon d’Or 2006). De är riktigt bra och gick också upp i förstadivisionen nu. Det här var i början på säsongen, tredje matchen kanske. Vi gör en jävligt bra match, men förlorar med 2-0, åker bland annat på en helt horribel straff. Men en bra prestation trots resultatet.

– Sedan någon vecka senare så får jag in en summa. Jag undrar “var kommer de här pengarna i från”, så jag går till klubben och frågar. Då har vi fått en bonus i efterhand för den där matchen mot Tianjin. En förlustbonus! Jag blev ju förbannad, sa “ärligt talat, vad är det här liksom”. Jag sa till dem att jag vill ju inte ha någon bonus för att jag har förlorat. Men de sa bara att ägaren tycker vi gjorde en bra match, vi förtjänade det.

Dalian Transcendence slutade på 13:e plats i kinesiska andradivisionen. Sista omgången spelades helgen som var, och nu blir det ett långt uppehåll för Fällman. Säsongen börjar i mars, och försäsongen i december – för de kinesiska spelarna. För utlänningarna börjar den i januari.
– Ja, nu har man hur lång semester som helst här. Det är på sätt och vis bra med lite ledigt, jag har spelat nonstop i tio månader. Men jag kommer ju hålla igång här hemma, jag kan inte hålla mig. Jag får försöka hålla i gång med något lag.

Hur ser du på framtiden… vad skulle du säga om de erbjöd dig en förlängning därborta?
– Nu har vi kanske inte hamrat fast att vi flyttar hem efter att kontraktet gått ut. Men det var planen från början. Jag och min flickvän sa, att nu kör vi två år här. Det var tanken. Och det är lite så det känns nu också.

Två år räcker?
– Ja, man hinner uppleva väldigt mycket på två år där, det kanske inte behövs mer (skratt).