PÅ FD: Djurgårdens vd om ekonomi och Olunga-miljoner: “Är ganska snål”

VILAMOURA. Djurgården sålde Michael Olunga till Kina för en summa runt 40 miljoner kronor och nu finns förväntningar från fansen om större nyförvärv. Klubbens vd Henrik Berggren förstår dem, men vill gärna spara pengar:
– Vi kan inte räkna med att göra den här typen av affärer varje år. Jag är ganska snål, det är mitt jobb att få det att gå runt, säger Berggren till FotbollDirekt.se.

Djurgården slog eget klubbrekord med råge när man för några veckor sedan sålde Michael Olunga till kinesiska Guizhou Zhicheng för runt 40 miljoner kronor. En sanslös summa för en spelare som bara hann göra en säsong i allsvenskan. Djurgårdens vd Henrik Berggren kan konstatera att klubben är i ett helt annat läge än när han tillträdde för drygt tre år sedan.
– Ja alltså, det ingår i vårt jobb att köpa och sälja fotbollsspelare. Sen kämpar vi i vardagen att få resultatet att gå ihop, exklusive spelarförsäljningar men vi skäms inte för att vi sälja fotbollsspelare eftersom det ingår i det vi gör, säger Berggren och fortsätter:

– Vi försöker skapa vår egen frihet i att kunna agera och skaffa fotbollsspelare, men då måste vi ha pengar. Det är inte svårare än så, alla fotbollsklubbar måste tänka likadant. Ibland lyckas man och ibland lyckas man inte, nu har vi haft flyt de sista åren med att sälja spelare så det känns bra.

De sista har varit mot Kina, den marknaden har inte riktigt funnits för några år sen…
– Nej, både den och den ryska ligan är nya marknader för Sverige får man säga, det är ju jäkligt skönt. Sen får vi se hur länge det håller i Kina men det är ju vansinniga pengar för oss som klubbar men även för fotbollsspelarna själva, det är sjuka pengar men vi är glada för det och glada för Michael också.

De här pengarna är svårt att få från Europa eller?
– Det finns ju sådana affärer men vi har inte lyckats göra dom i alla fall, för oss är det en ny marknad och vi har gjort tre affärer med Kina. Erton (Fejzullahu), Sam (Johnson) och (Michael) Olunga.

Klubbens verklighet nu kontra för bara några år sedan, den är som natt och dag. Runt 2013 var det konkursläge men sommaren 2014 kom en första stor försäljning för den nya sportsliga ledningen med Bosse Andersson och Henrik Berggren: Daniel Amartey såldes till FC Köpenhamn för 15 miljoner. Djurgården hade här tur med konjunkturen, säger Berggren.

– Ja men transfermarknaden vände där också i den vevan. För oss blev tajmingen jävligt rätt, innan dess var det svårt att sälja fotbollsspelare. Vi hade lite tur där med Amartey, det var ändå vår viktigaste försäljning att vi kunde sälja spelare dyrt, och det var också viktigt att dom som tog hit Amartey gjorde ett väldigt bra jobb som hittade honom, vi gjorde bara det sista och sålde honom. Det har jag sagt innan men det är viktigt att komma ihåg. Sen hade vi tur när marknaden vände.

– Det går upp och ner det där. Fotbollsbranschen är inte alltid som börsen, det finns inte alltid priser på allting utan det går upp och ner, därför måste man vara jäkligt ödmjuk hela tiden inför transfermarknaden eftersom det är så svårt. Det finns inga givna priser som sätts hela tiden och det tror jag inte att folk alltid vet.

Det är alltså högkonjuktur nu i vinter eftersom många säljer…
– Nej men det är väl roligt om vi i svensk fotboll kan producera duktiga fotbollsspelare, vare sig de kommer från Sverige eller om de som för vår del, kommer från Afrika och har varit i Sverige och gått vidare. Det är väl ett sorts bevis på att svensk fotboll gör någonting bra. Så det är roligt.

Efter försäljningen av Amartey så har klubben gjort flera försäljningar runt 15 miljoner eller mer (Simon Tibbling, Emil Bergström, Omar Colley, Sam Johnson m fl). Men ingen på den nivå som nyligen med Michael Olunga. Nu kommer också förväntningar på större affärer med spelare in till klubben.

I en klubb när det kommer in pengar, förväntar sig många att ni ska återinvestera i bra och etablerade spelare. Det kanske ni gör i Kim Källström som är ledig?
– Det är klart att vi tittar på spelare som kan förstärka truppen, det är inget konstigt med det. Vad det handlar om, vilket man inte alltid lyckas med, är att sälja först och köpa sen. Och det låter himla banalt men det handlar rätt mycket om att göra så och där är jag på Bosse och han vet det att vi måste säljer först och köper sen. Men ibland lyckas man inte alltid med det, tajmingen blir för komplicerad och man måste agera innan, men i grunden måste man tänka så. Det handlar både om själva investeringen och att ha råd med lönerna, vi har en lönebudget som måste hålla över tid. Vi är väldigt nöjda med spelarna vi har här men det är klart att vi kikar på spelare som kan spetsa till det lite, det är inga hemligheter. Men i grunden är vi nöjda med den här gruppen.

Men det är många som tänker att ni har råd med Kim Källström och han är ledig och ni behöver inte betala övergångssumma. Kan du förstå förväntningarna?
– Ja, det är klart att jag förstår dem, det räcker med att gå runt i Stockholm så frågar folk mig om Kim Källström. Vi får se vad närmsta tiden ger. Många av oss som var med där i början på 2000-talet vi minns ju Kim som kanske det bästa vi har sett i Djurgården så det är klart att vi undersöker möjligheterna med honom. Det är nästan vår skyldighet att göra det.

Ni lär kunna möta hans lönekrav iallafall?
– Vi får se, Bosse får sköta det där och sen får han komma till mig och så får vi se sen. Just nu är det fokus på spelarna som är här jag tänker inte säga någonting mer om det där.

Finns det något annat som ni kan tänkas investera i?
– Nu har vi haft några bra ekonomiska år här men vi måste lägga undan lite också så att vi har om vi får ett dåligt år. Vi kommer inte investera alla pengarna utan vi kommer att spara pengarna också så att vi klarar att driva det här över tid. För vi kan inte räkna med att göra den här typen av affärer varje år. Jag är ganska snål, det är mitt jobb att få det att gå runt. Det är mitt ansvar. Vi har mycket andra verksamheter som vi satsar på även om det här är motorn i hela cirkusen så har vi annat också, som damlag och ungdomsverksamhet som vi också behöver satsa på men det här är motorn, det är det här som måste funka för att resten ska funka också.

– Vi tittar lite över sikt på att få ett gemensamt kansli, nu sitter vi lite utspridda, det kikar vi på.

På Kaknäs?
– Där tror jag inte att vi får bygga. Vi kollar om vi kan vara vid vår ungdomssida där vid Hjorthagen. Nu är vi utspridda och det är inte bra.

Intervjun avbryts av en förbipasserande som säger till mig att “Du hörde att Kim är på hans Berggrens) hotellrum va?” Att Kim Källström skulle ha anlänt är ett återkommande skämt här nere på Djurgårdens läger. Berggren hamnar i en diskussion om vem som gör de roliga intervjuerna (Bosse Andersson), och de tråkiga och sansade (han själv).

Listor över vilka klubbar som är rikast i allsvenskan ger han heller inte mycket för. Efter försäljningen av Olunga tillhör Djurgården de klubbar i allsvenskan som har mest pengar på banken. Men Berggren tycker att sådana beräkningar är meningslösa:
– Det där… Det där säger ingenting. Bokslutet är inte klart för 2016 och sen så bara för att vi gör en affär i januari, det kan hända massa annat på de andra elva månaderna. Vi jobbar på så får vi se vid nästa bokslut.