KRÖNIKA – ”Malmö gav ett långfinger till alla som tvivlat”

MALMÖ. Inför matchen haglade ”håll koll på grejer” ner på sportsidorna. Jiloan Hamad gjorde sitt för att elda på, Johan Wiland återvände – hyllades fint och fick en blommbuket av Markus Rosenberg – till klubben han lämnade i somras, Djurgården visade vrålform mot Örebro och vid Bajen-seger skulle Malmös försprång varit nere på fyra poäng med sju matcher kvar.

Det haglade – typ – (det regnade så hårt att det var svårt att avgöra huruvida det var regn eller hagel) innan matchen och ett tag var det inte utan att man fnulade på hur i hela friden det skulle gå att rulla boll på den.
Det började också spännande då Mujo Tankovic fick ett ypperligt skottläge redan efter tio sekunder. Sen dröjde det i runda slängar en kvart innan Hammarby lyckades ha kontroll på bollen utanför MFF:s straffområde. Och så såg det, på ett ungefär, ut resterande del av tillställningen också.

Johan Wiland fick jobba för att hålla siffrorna nere och att Malmö vann med 4-0 trots att Wiland var Hammarbys klart bäste spelare säger väl en del om vad resten bidrog med. Det började med att Markus Rosenberg plockade upp ett dräll från Birkir Saevarsson, rundade Wiland och… inte sköt! Istället började han ta några extra touch och då slutar det som det så ofta gör i sådana lägen – de rinner ut i sanden. Christiansen fick returen, bombade på, publiken hann börja jubla men Hammarbyspelare stod i vägen på mållinjen.

Högerinlägg efter högerinlägg damp ner vid Jo Inge Berget med omnejd och tillslut nickade han ner den till Erdal Rakip som stötte in 1-0-målet. Hammarby slängde in Kennedy Bakircioglu i halvtid och han peppade på så gott han kunde utan att få sina lagkamrater att vakna till liv i tid. Medan Hammarby-försvaret nickade till så gjorde Jo Inge Berget det samma på en hörna och fyra minuter in i andra 45 så var matchen såväl död som begraven.

Erdal Rakip kunde sedan göra sin andra stöt för dagen och 3-0 var egentligen bara ett avbrott i den transportsträcka som tillslut landade i ett Jeremejeff-mål på övertid och 4-0.

På presskonferens efter matchen erkände MFF-tränaren Magnus Pehrsson att pressen varit stor de senaste veckorna, då lagets försprång rasat från 13 till sju poäng.
– Nu var det i det normala laget, det vill säga nu måste vi vinna. Det har varit en period där vi har pratat om, kanske undermedvetet, att vi har haft en för stor ledning. Den där pressen att alltid behöva vinna har inte varit på oss. Det är ett annat perspektiv än det som har målats upp, men det är så det har varit. Det vill säga att nu är det tillbaka till det normala, att vi behöver visa vinnarmentalitet och vara på och vinna hela tiden.
– Jag tror det är helt mänskligt om man ska springa ett maratonlopp, när du har sprungit det och har väldigt kort tid kvar och du leder med väldigt många meter. Om du inte har ett annat mål i sikte än bara att springa det där färdigt… Vad du än säger kommer det finnas en förståelse och något i kroppen som säger att allt är inte lika viktigt hela tiden. Vi borde kanske ha satt en ännu tuffare målsättning.

Det kanske de borde ha gjort och framtiden lär väl utvisa huruvida ”MP” och MFF har lärt sig något av detta. I nästa omgång väntar Östersund på bortaplan. Och även om Potter & co har haft ett tufft schema med Europa-spel etcetera så kommer man direkt från att ha dängt dit Sirius med 5-0 på bortaplan. Det kommer bli ett betydligt tuffare test för MFF än Bajen hemma.

Med det sagt: i kväll gav Malmö ett rejält ”Fuck you!” till alla som trott att man fått stora gulddarren.