LÅNGLÄSNING: AIK-favoriten vill inte glömma – men kan inte lova comeback

LOULÉ. Förre AIK-mittbacken Niklas Backman “kastade bort” sin landslagschans när han drog till Kina. I dag är det Danmark och Ålborg som gäller – men det är trots allt ingen bitter 29-åring som FD träffar i Portugal. Det blev ett långt samtal om Allsvenskan, kapprustningen, Micke Stahre och (icke)kontakterna med AIK.
– Väldigt lite, man tänker alltid att det ska pågå men det är sällan att det blir riktigt så, säger han till FotbollDirekt.se.

Det är försäsong och det är i Portugal.

På en träningsanläggning träffar jag en spelare jag tidigare haft väldigt bra koll på. Niklas Backman spelade i Skiljebo, året var 2007 och serien var division 1 norra. På den tiden arbetade jag som scout och fattade direkt tycke för den kraftfulle mittbacken.

Nu elva år senare har det hänt mycket.

Väsby United, AIK, en vända till Kina och nu i danska Århus. Lägg till ett par landskamper via januariturnéerna. Det är med glädje jag möter den på sidan av planen så ödmjuke Niklas Backman.

Jaha Niklas, nu är du med Århus på träningsläger i Portugal, hur känns det?

– Jo, det känns bra. Det är skönt att vara här, jag missade förra årets läger på grund av en skada och jag var då borta i några månader tyvärr. Nu känns det bra. Jag var petad några månader men vi har bytt tränare och sedan dess har jag fått spela. Det känns som jag har ett stort förtroende från honom, säger han till FotbollDirekt.se.

TÄCKER SKOTT. Niklas Backman i Väsbytröjan 2008.

Det har hänt lite sedan du lämnade Skiljebo. Du hamnade via Väsby (2008-2009) och AIK (2010-2013) i Dalian i Kina inför 2014?

– Ja, ett lite annorlunda val men det var bra, jag gillade Kina. Det var utvecklande både på och utanför planen. Det var ett märkligt beslut tyckte många men för mig var det ganska givet när det kom upp att ta chansen. Jag hade varit i AIK i fyra hela säsonger och kände att jag behövde något nytt. De erbjudanden jag hade i övrigt var ungefär på samma nivå som AIK så då kände jag att jag ville pröva något helt annat. Jag är väldigt glad att jag gjorde det och jag trivdes väldigt bra där.

Då du ska summera karriären är det i alla fall ett äventyr?

– Ja precis, men det är nog även så att många underskattar fotbollen där bort. Det är stort intresse och vissa matcher hade vi 50.000 åskådare på läktarna, så det är ingen lek! Det är på riktigt men visst, man försvinner lite. Jag var väl inte med i landslaget men det var lite snack när jag spelade i AIK. Jag visste att mitt beslut skulle ge mig minimal chans att komma med men det var andra saker som övervägde och det var ett enkelt beslut. Dock var det ett tufft beslut att lämna AIK som jag hade en fantastisk tid i.

Hur var det rent socialt och kulturellt att anpassa sig till Kina?

– Första tiden var tufft, speciellt för min flickvän, min nuvarande fru, men sen kom vi in i det. Man skaffar sig en krets med de övriga utlänningarna som är i laget. Vi kom i i det och andra året var ju Mikael Stahre coach och även Mattias Ranegie anslöt. Det var ett toppenår kan jag säga.

Sen tog Kina-äventyret slut, hade du många alternativ då?

– Mycket och mycket. Jag hade ett par alternativ, mest i Skandinavien och en möjlighet att stanna i en annan klubb i Kina, men det blev inte så. Jag pratade en del med Jens Andersson (tidigare sportchef i AIK) som var sportchef här i Århus då och det kändes som en bra helhetslösning. Jag skrev först ett avtal på 1,5 år bara men jag förlängde sedan och har nu avtal till sommaren 2019. Tyvärr blev jag skadad precis efter min förlängning, det var lite segt.

ÅRHUS. I dag spelar Backman i danska Superligan, men sneglar avundsjukt på stämningen på läktarna i Allsvenskan.

Hur tänker du nu då, du har 1,5 år kvar på kontraktet?

-Jag trivs jättebra även om vi som lag inte riktigt har presterat som jag hoppats på. Det finns en enorm potential här, det vet jag. Det finns supportar och sponsorer och potentialen är jättestor. Dessutom är Århus en väldigt fin stad och vi trivs jättebra. Vi har ett bra lag men har inte riktigt fått ut allt så det hade varit väldigt roligt att få vara med om att vara med när det väl vänder. För det kommer det att göra, det är bara en tidsfråga.

– Men man vet aldrig, det är transferfönster och grejer, helt plötsligt vaknar man upp någon annanstans. Men jag trivs jättebra i Århus och Danmark.

Hur är det att spela i Danmark då?

– Tyvärr är det få lag som har supportar i några större mängder, vi har FCK och Bröndby såklart men generellt är det lite tunt. Det är trist och det finns lite få klubbar där det blir den inramning man vill. Mot FCK och Bröndby är det riktigt bra, men annars är det sådär. Man saknar atmosfären.

Hur är fotbollen då, du kan ju jämföra Allsvenskan och Superligan?

-Jag trodde väl lite mer…det här gamla är ju att i Danmark spelar man mer, i Sverige sparkar man långt. Jag skulle säga att det är mer fysiskt i Danmark mer flängigt spel och man-man. I Sverige är det mer taktiskt, den tekniska nivån är ungefär densamma i båda ligorna.

Påminner det lite om Championship i England, att matcherna böljar lite fram och tillbaka?

– Precis så, men det trodde inte jag. Jag trodde att det skulle vara mera “tiki-taka”. Men det är inte så, det smäller mycket mer och du kommer i många en mot en-dueller och det är mer fysiskt.

Men passar inte det dig då?

– Ja, men det har varit väldigt utvecklande, Nisse (Nils-Eric Johansson, AIK) är inte där och räddar upp det om du missar… Det blir mål i stället.

Jag minns ju dig från Skiljebo när du var den fysiska spelare som körde över och igenom allt…?

– Ja, men visst.. men med det spelet får man acceptera att det blir ett par mål extra i baken ibland.

FINBESÖK 2013. AIK:s Niklas Backman och Manchester Uniteds Robin van Persie.

När du väl var på väg tillbaka från Kina, fanns det andra allsvenska alternativ?

– Jag hade en del andra allsvenska alternativ men med tanke på min bakgrund i AIK så.. just då passade inte de alternativen in. Dessutom kände jag att hade jag “kommit hem” då hade jag nog blivit kvar i Sverige så jag kände att jag ville vara ute ett tag till. När man väl har lämnat tryggheten kan man lika gärna köra på .

Den dagen du väl väljer att vända hem är då AIK ditt första val eller..?

– Det är väldigt speciellt när man spelar i AIK, man får en väldigt nära kontakt med både supportar och alla runt omkring. Det är en väldigt speciell klubb att spela i på så sätt. Jag kan ju inte säga att det är i AIK jag ska spela i den dagen jag vänder hem. Det är mycket som ska stämma både för mig och för AIK ska vilja ha mig. Det är svårt att låsa sig.

Har du haft kontakt med AIK under åren utomlands?

– Väldigt lite, man tänker alltid att det ska pågå men det är sällan att det blir riktigt så.

CELSO BORGES. En av de stora stjärnorna under säsongen 2013.

Jag tänker att Björn Wesström är kvar sedan din tid i Väsby?

– Det är inte så att vi någon speciell kontakt, men när vi träffas så pratar vi givetvis men inte mer än så.

Hur länge tror du då att du stannar utomlands?

-Jag har 1,5 år kvar på kontraket och känner mig väldigt pigg och hungrig. Men det är svårt att säga vad som händer som jag sa, det kan hända något imorgon eller jag kan bli kvar i Århus i fyra år till, man vet aldrig. Men jag har ingen klar plan. Mitt kontrakt här är det jag lever efter.

Det är väl skönt ändå att kunna ha ett öppet sinne?

– Ja, fotbollsvärlden har blivit stor. Det är inte det gamla vanliga att gå via allsvenskan till Holland och göra det bra. Sedan till Premier League eller liknande liga, det finns inte längre. Det finns många fler vägar att gå i dagens fotboll vilket är kul.

Ok, vi ska prata lite om nutiden, hur känns förberedelserna inför fortsättningen med Århus?

– Jodå, det känns bra. Vi fick en bra genomkörare igår med de kroatiska ligamästarna där vi lyckades vinna med 2-1 så det var en bra start. Förutsättningarna är hur bra som helst även om arenan igår inte var lika bra som vår träningsplan, den är helt makalös, en av de bästa jag har varit på. Det är ju som en golfgreen! Matchplanen var lite sämre och det var en vind som var svår men förutsättningarna är bra, med ett motstånd som sporrar oss. Inte för bra, men bra det är tuffa matcher. Det vore kul att få möta ett svenskt lag i slutspelsmatchen också..

– Jag hade dock hoppats på lite varmare temperatur, jag badade i poolen igår, jag tror den var tolv grader….

Lite isbad alltså?

– Haha, ja, precis. Nej det är bra. det här är tredje året i rad vi är på den här turneringen så vi kan det mesta här nu.

Det känns som det här är en “riktig” turnering?

– Ja, jag har varit på La Manga förut men då var det mer juniorerna lirar en match och sen A-laget, det var inte på riktigt. Nu är det ju också så att ligan snart startar om igen, ungefär samtidigt som de svenska lagen startar i svenska cupen.

Vad har du för förhoppningar nu när ni startar om då?

-Ja att…det är svårt. Vi har ju det här topp 6-systemet och dit är det ganska långt för oss just nu men vi hoppas fortfarande såklart. Det finns en chans.

Vad har hänt med FC Köpenhamn?

– Säg det! De tappade ju några spelare innan säsongen men det är märkligt. De har ju den bästa truppen i Skandinavien skulle jag säga. Men det säger också en del om ligan. Det är väl FCK, Bröndby och Midtjylland som ses som bättre än alla andra. Under det kan alla slå alla. Har du ett bra år är du nära toppen, annars kan det vara nära nedflyttning.

EUROPA LEAGUE. Kval mellan AIK – CSKA Moskva. Hårda nypor mot Rasmus Elm.

Du har bra koll på allsvenskan också?

– Ja, jag följer den rätt noga.

Vad säger du om “kapprustningen” som pågår, främst mellan Malmö FF och AIK?

– Det ser riktigt spännande ut, AIK ser ut att få ihop en väldigt spännande trupp de ser i princip kompletta ut även med en bra bredd. Malmö får nog se upp ännu mer i år. Malmö har en stark trupp igen, så det är väl mellan de två det står.

Jag såg Norrköping igår och de kändes vassa redan.

– Ja, absolut. Med många konstgräslag lär de bli farliga, deras spel passar bra för det. Jag vill nog även nämna Elfsborg men ny tränare och allt.

Men IFK Göteborg då, var inte de ute efter dig?

– De fanns med tidigt när jag spelade i Skiljebo och provtränade men det blev ingenting. Men det var nog bra, jag var nog inte redo för det steget då.

Det blev ganska lagom med Väsby och sedan AIK?

– Ja det blev så bra. Jag hade ju Micke Stahre i Väsby och sedan tog han över AIK. Förtroendet var stort hela vägen och det var bra för mig.

Du har ingen “normal” utvecklingskurva?

– Nej, jag har ju gått vägen via seniorlag, den hårda vägen (skratt). Det har varit bra för mig!. Det finns olika vägar.

JANUARITURNÈN 2014. Mittbacken har haft svårt att slå sig in i landslaget sedan dess.

Har du helt släppt tankar på landslaget efter ditt “udda” val att dra till Kina?

– Jag tror nog att jag hade behövt byta klubb hur som helst. Nu med Janne Andersson är det kanske lite annorlunda men då kändes det som ett måste. Allsvenskans status är annorlunda i dag jämfört med den med förre förbundskaptenen. De alternativ jag hade fotbollsmässigt var likvärdiga så..ja, jag tog ett beslut. Jag kunde gått som Bosman, jag kunde förlängt eller de likvärdiga förslagen med AIK eller Kina. Jag valde Kina och kanske försvann chanserna då.

Är det inte så, dessutom, att många svenskar i “bättre ligor” har trassel med speltid?

– Ja precis, det var bättre, eller tuffare, konkurrens på många positioner då. Men landslaget går ju bättre nu ändå. Landslaget är inget jag tänker på, jag är mer ett fan när de spelar.

Camp Sweden?

– Nej, inte den nivån, men ett fan, haha.

Har du någon önskemotståndare i slutspelsmatchen?

– Det vore ju kul med allsvenskt motstånd, Bajen kanske, jag har aldrig mött dem. De var i Superettan när jag var i AIK.

Annars får du kanske chansen vid en återkomst till allsvenskan?

– Ja, man vet aldrig, säger Niklas Backman till FotbollDirekt.se