LÅNGLÄSNING: Jonas Olssons kritik mot Djurgården – “Måste bli mer professionella”

STOCKHOLM. I en lång intervju med FD berättar Djurgårdens Jonas Olsson, 34, om kravet på en bättre träningsanläggning och saknaden av Kim Källström. Dessutom hyllar han nyförvärvet Hampus Finndell, Kerim Mrabtis betydelse och läktarkulturen i allsvenskan. Han erkänner även att omställningen till allsvenskan inte varit en dans på rosor.
– Någonstans handlar det om bekräftelse. Att tvingas acceptera att du varit på den största scenen till att inte längre vara det. Att förlika sig med det var svårare än jag trodde, säger han till FotbollDirekt.se

Efter nio år i West Bromwich vände Jonas Olsson tillbaka till Sverige och började spela för ett satsande Djurgården. När han summerar sitt första år i klubben har han varit med om väldigt mycket. Överlag blev det ett tuffare år än vad Djurgårdsstjärnan hade räknat med.

– Jag har landat nu. Det tog ett tag och det var en större omställning än vad jag trodde. Framförallt socialt men även fotbollsmässigt. Att acceptera någonstans för mig själv att det är upploppet på karriären. (Lång tystnad) Det var inte enkelt, säger Jonas Olsson när FotbollDirekt.se träffar honom på ett kylslaget Kaknäs.
– Men jag tycker vi gjorde en ganska bra säsong. Vi blev trea vilket gjorde att folk började prata om Djurgården igen. Det var roligt att få vara en del av det. Nu är det skönt att vara med från början, även om det inte är kul med försäsong (skratt), så känner jag att det är viktigt inför en ny säsong att vara med från början och finnas med på samma villkor.

Olsson anslöt till klubben i mars 2017 och ett och ett halvt år utan någon längre semester satte sina spår mot slutet av säsongen.

– Vilan i november-december var viktig för mig. Jag fick tillbaka lite energi för jag var lite trött på det i slutet av säsongen, om jag ska vara ärlig. Inte trött på Djurgården utan mer av en lång säsong. Det var både fysiskt och mentalt, sedan hade jag lite småskador som säkert bidrog. Med så många nya intryck tog det tid men nu har jag landat.

Det låter som att det var tuffare än du trodde att vända hem till allsvenskan, Stockholm och Djurgården. Vad var den svåraste utmaningen med det?

– Någonstans handlar det om bekräftelse. Att tvingas acceptera att du varit på den största scenen till att inte längre vara det. Att förlika sig med det var svårare än jag trodde.

Foto: Johanna Lundberg / Bildbyrån

Olsson kommer tidigt in på att det finns mycket som är bra i Djurgården och svensk fotboll. Men väldigt mycket går att göra bättre. Saker som tagit energi från Olsson som är van att saker och ting är på ett visst sätt från sina många år som utlandsproffs.

– Jag tycker att det kan vara lite för lösa tyglar inom svensk fotboll ibland. Jag ser en uppsida och en charm med det, men jag kan känna att det finns en större tydlighet i vad man ska göra och hur man ska göra det i England exempelvis. Det är annorlunda i svensk fotboll och det trivs jag väl sådär med om jag ska vara ärlig. Där är vi alla olika som människor men för mig tog det tid att ställa in sig på.

Tänker du på öppenheten? 

– Ja, dels det. Men också organisation och struktur kring laget. Det är smågrejer kan tyckas. Men för mig är det ganska viktiga saker. Ta till exempel media. Det är väldigt öppet här och jag är van vid att man har en mediedag i veckan och då gör man allting då. Det är lättare för mig att förbereda mig på rätt sätt inför helgen och vara professionell i mitt arbete.

– Det är mindre struktur här och som sagt, det kan tyckas vara småsaker men för mig är det viktigt. Förra året kände jag att alla småsaker gjorde att jag inte kunde vara så professionell i mitt arbete som jag vill vara.

Foto: Johanna Lundberg / Bildbyrån

Vems ansvar är det?

– Allas ansvar. Vi som kommer hem har inte bara ett ansvar på planen utan även utanför. Där kan vi hjälpa Djurgården att ha en professionell inställning kring allting. Jag tycker att de är lyhörda, samtidigt ser vi saker på olika sätt ibland och så kommer det alltid vara. Samtidigt förstår jag att vissa saker handlar om ekonomi, där har West Brom större resurser än svenska klubbar men jag tycker att organisationen måste upp några snäpp.

Handlar det om saker som resor och boende?

– Nej, det var bra tycker jag. Jag tänker mer på upplägget här på Kaknäs med den öppenheten som finns. Jag trivs med den, samtidigt som jag inte tycker att det fanns någon riktig struktur kring det förra året.

Vem som helst kan knata in här?

– Ja, och det är väl okej. Öppenheten är viktig för svensk fotboll, men det måste finnas regler och utrymme för spelarna att kunna förbereda sig så bra som möjligt inför matcherna. Det är trots allt vårt jobb och det är vi som får ta smällen på hakan när det går emot.

– Det blev bättre senare under säsongen, men fortfarande kan jag känna att öppenheten ibland är viktigare än allting annat. Någonstans är det en proffsverksamhet och då måste utgångspunkten vara: Hur skapar vi förutsättningar för laget att prestera så bra som möjligt?

När vi pratades vid i somras så stod ett par korpengäng och väntade vid sidlinjen på att få köra igång medan ni stod och stretchade. 

– Haha, ja det minns jag. Vi delar Kaknäs med sjömännen och ibland är de inne på planen när vi kommer och ska träna. Det kan man skratta åt, men det är inte förenligt med proffsverksamhet. Alla bitar är viktiga om man vill utveckla den här klubben. Sedan fattar jag också att ekonomin sätter stopp för mycket. Vi kan inte värva spelarna som Malmö kan utan vi måste försöka bli bättre på andra delar som vi kan göra bättre eller i alla fall lika bra som Malmö. Jämför jag med West Brom så hade vi inte resurserna som United eller Chelsea. Men då får man hitta andra sätt att mäta sig på.

Jag kan tänka mig att du är van vid en annan standard på träningsanläggningen från dina år i Premier League. Vad tycker du om Kaknäs?

– (Lång tystnad) Jag tycker så här. Det är fint på Kaknäs men jag tycker att faciliteterna är… jag fattar att det handlar om ekonomi. Marken i Stockholm är inte billig och man kan inte göra vad man vill på kunglig mark. Men jag tror att det finns mycket mer att önska av en träningsanläggning. Det är trots allt här man tillbringar 90-95 procent av tiden. Jag tycker att den kunde varit bättre.

Vad saknas?

– Utrymme helt enkelt. Nu sitter vi här i ett litet omklädningsrum och gör en intervju. Coacherna saknar ett större kontor för planering, gymmet är lite litet och omklädningsrum och behandlingsrum likaså. Som allt annat måste man hela tiden försöka förbättra och förnya. Du har en helt annan kunskap om träning i dag jämfört med för 15-20 år sedan. Då måste faciliteterna hänga med för att tillgodose det.

Har det blivit bättre efter att du påtalat dessa saker för ledningen, eller får du inget gehör? 

– Jag tycker att de är lyhörda. Det är en process som i allt annat. Sedan är ju allt min subjektiva åsikt men jag kommer slåss för de saker som jag tror kommer göra oss bättre. Klubben är lyhörd även om vi inte alltid har samma syn på saker och ting. Men så är det ju. Man tar in åsikter och kommer fram till beslut. Sedan tar inte jag dessa beslut men jag hoppas att jag kan bidra till att positiva saker sker i klubben.

AIK och MFF kapprustar medan det varit lugnare i Djurgårdens läger. Hur ser du på ert transferfönster? 

– De har värvat jättebra. Vi har också gjort det. Vi hade ett par tunga tapp med Mange (Eriksson) och Kim Källström. Men vi har fått in många bra också. Sedan är fönstret inte stängt ännu. Jag vill inte sitta och säga vad vi behöver för spelare utan det är upp till tränaren och sportchefen. Men jag hoppas vi är konkurrenskraftiga när vi går in i säsongen.

Nyförvärven Hampus Finndell, Jonathan Ring, Dzenis Kozica och Johan Andersson poserar efter en träning.

Vilka nya spelare har imponerat på dig?

– Hampus (Finndell) har varit bra. En ung kille med en bra fotbollshjärna, det märks att han utbildat sig i Holland. Jag tycker också att Dzenis (Kozica) är duktig. Han är lite av en Mange-typ som är rörlig, har mycket energi och karaktär.

En längre tid har det ryktats om att Bosse Andersson är ute efter Ola Toivonen, och nu på senare tid har även Sebastian Larssons namn nämnts. Ligger du på dem att komma till Djurgården? 

– Haha, jag har ju kontakt med båda kontinuerligt eftersom vi är goda vänner sedan landslagstiden. Det är klart att vill de vända hem så kommer jag propagera för att de ska välja Djurgården. Precis som Isaksson pratade med Kim och Kim pratade med mig. Ola är dock ett par år yngre än mig och jag tror kanske att han vill stanna utomlands lite längre. Jag tycker det är kul att fler och fler utlandssvenskar kan tänka sig att vända hem till allsvenskan, så var det inte på samma sätt för några år sedan. Oavsett när de vänder hem så hoppas jag att de väljer Djurgården.

Hur tungt är tappet av Kim Källström?

– Självklart är det tungt för Djurgården och även för mig på ett personligt plan. Vi har haft två olika karriärer men väldigt många beröringspunkter. Vi har spelat i landslaget ihop och är väldigt bra vänner utanför planen. Det var roligt att spela med honom och för Dif att tappa en spelare med den passningsfoten och ledaregenskaperna är självklart tungt.

– Samtidigt, har han inte motivationen så måste han vara ärlig. Framförallt mot sig själv. Han har haft en fantastisk karriär och då vill man inte avsluta med att gå ner sig. Nu avslutade han värdigt genom att ta klubben till Europa igen och det förtjänade han. Men det är klart att vi kommer sakna honom.

När Kim offentliggjorde beslutet berättade han att han tappat suget att gå till träningarna dag in och dag ut. Du kände aldrig likadant?

– Nej, det skulle jag inte säga. Jag har hela tiden känt att jag inte är klar med fotbollen. Däremot vet jag om att jag nu är inne på upploppet, men helt klar är jag inte.

Ingen rök utan eld. Under förra säsongen ryktades det att Olsson inte trivdes i klubben och det fanns bland annat intresse från Lugano och Ipswich, enligt medieuppgifter. Olsson erkänner nu att klubbar drog i honom.

– Ja, det fanns intresse om jag ska vara ärlig. Samtidigt känner jag att min framtid ligger här i Djurgården. Jag är i den åldern där det ska mycket till för att bryta upp allt och flytta igen. Det finns andra värden än bara det fotbollsmässiga i Djurgården. Jag trivs i Stockholm och det är en bättre plattform för det jag ska göra efter karriären. Nu jobbar jag till exempel en del med Viasat vilket jag verkligen gillar och hoppas få fortsätta med.

– Djurgården är förmodligen där jag kommer avsluta min karriär.

Nytt för den här säsongen är att Özcan Melkemichel valt ut Jonas Olsson som kapten för laget. För Olsson, som har erfarenhet från kaptensrollen i sina tidigare klubbar, var det ganska självklart att tacka ja.

– För mig är det inte så relevant för gruppen vem som har bindeln. Jag tycker att det finns en dynamik och hierarki ändå och den kommer inte förändras. Däremot är kaptenen den som får gå i bräschen när det går emot, både medialt och med supportrarna. Den pressen och det åtagandet tar jag gärna. Jag tycker att en erfaren spelare bör göra det i en klubb som Djurgården.

Hur kände du när du fick frågan? 

– Först och främst tänkte jag, är det förankrat i spelargruppen? Det hoppas jag att de tycker, det är i alla fall känslan jag får även om jag inte frågat (skratt). Det kan du väl göra! Men det är någonstans en förutsättning och jag känner gruppens stöd.

– Sedan är det som jag sa främst i motvind som det gäller att vara stark. Då har jag inga problem att stå till svars för gruppen. Det är nog också lättare för en spelare i min ålder som förmodligen kommer avsluta min karriär här. En yngre spelare som har ett steg till att ta kanske inte tar risker på samma sätt och blir då lite passiv i sin ledarstil mot tränarstab, styrelse och fansen. Jag har inte så mycket att förlora om jag ska vara ärlig. Jag har min integritet vad som än händer. Det är så klart en ära att få ansvaret och det ska bli kul.

Foto: Johanna Lundberg / Bildbyrån

Du var med om mycket förra säsongen. Klubben hamnade i rampljuset igen efter värvningarna av dig och Kim Källström. Ni slutade trea och gick till Europa League. Samtidigt har ni nu tappat både skyttekungen Eriksson och Källström, utländska klubbar rycker i Beijmo, Une Larsson och Mrabti – samtidigt som AIK och MFF rustar på transfermarknaden för att vinna guldet. Vad är rimligt att förvänta sig av Djurgården i år? 

– Det är en bra fråga, men också lite för tidigt att säga tycker jag. Vi har inte spelat ihop matchtruppen och fönstret är ännu inte stängt. Nu har vi en duktig ung ryggrad med Karlström, Une Larsson, Beijmo och Mrabti. Jag fattar att spelare vill ut och testa sina vingar i utlandet. Nu får vi behålla dem till sommaren i alla fall och det är ju vad alla svenska klubbar brottas med. När det går bra så blir spelarna attraktiva utomlands. För oss är det viktigt att behålla den typen av nyckelspelare så länge som möjligt.

– Här är spelarna trygga i att de får spela i en svensk toppklubb med mycket matchtid. När de väl tar steget är det upp till spelarna och Djurgården. Nu är det viktigt att behålla alla för att också kunna locka andra spelare hit. Även om vi tappade Mange och Kim så har vi behållit den viktiga kärnan. Sedan får vi se vad som händer i sommar och hur det blir då.

Du var lättad efter att januarifönstret stängde antar jag? 

– Så är det. Man vill behålla duktiga spelare i laget. Alla fyra gjorde en fin säsong och är nu ett år äldre och förmodligen ett år bättre. De har fina karriärer framför sig och Dif får vara glada så länge vi kan behålla killarna. För vårt anfallsspel är Kerim väldigt, väldigt viktig. Det såg man när han fattades i fjol. Så att han inte lämnade var viktigt.

Du fyller 35 i år och är inne på det sista året på kontraktet. Kan du känna att Europaspelet och kaptensbindeln är saker som hjälper dig hålla motivationen uppe? 

– Så är det nog, absolut. Framförallt Europa ska bli jäkligt kul. Jag har aldrig spelat Europa League tidigare och det blir en extra krydda. Bindeln är kul också för det visar att folk uppskattar det jag gjort och är ett kvitto att jag är omtyckt.

– Du behöver alltid nya saker som driver en, framförallt i min ålder. Bindeln kanske är en drivkraft i att jag får “lead by example” och verkligen vara professionell. Någonstans tror jag att det medverkar till att vara mer på tårna.

Sista året på kontraktet, har du några tankar kring en fortsättning eller inte?

– Det får nog växa fram under året. Ofta faller det sig naturligt också. Är man skadefri och presterar bra, ja då är nog naturligt att prata om en förlängning. Men skulle jag vara skadad och inte förmögen att prestera som jag vill, då är det kanske naturligt att gå skilda vägar. Vi får se.

– Men det ska mycket till om jag avslutar i en annan klubb än Djurgården. Om det blir nu i höst eller nästa höst det får framtiden utvisa. Jag känner mig ganska trygg i det och det är också en typ av drivkraft. När man var 25 år så var det mer stressat att sitta på ett utgående kontrakt.

Jag är egentligen på väg att avsluta intervjun när Jonas Olsson själv tar upp hur mycket han älskar att spela betydelsefulla matcher i Djurgården.

– Jag måste bara säga att sedan jag kom hem… matcherna är jävligt roliga. Inramningen kring matcherna, de lojala supportrarna. Det är ett bra drag på läktarna i allsvenskan och jag känner fortfarande en ork och kraft att offra det som krävs för att vinna de stora matcherna.

Du trodde inte att det skulle vara sånt drag kring fotbollen här hemma? 

– Alltså, jag visste att supporterkulturen i Sverige var bra. Men jag blev förvånad över att fotbollsintresset i Stockholm är så stort som det är. Att folk följer sina klubbar som de gör. Det är fascinerande och kul på alla sätt. Det trodde jag faktiskt inte utan det blev en jättepositiv överraskning. Jag visste att det var bra, men inte på den här nivån.

Jag förstår att resultaten kanske inte är något du vill prata om, men vad säger du om derbyna? 

– Resultatmässigt sådär… och det får vi säkert frågor om i år också… men jag var med i tre derbyn förutom Hammarby borta. Det är någonstans de matcherna man gör allt för, de matcherna du har i huvudet när du står i gymmet. Jag ser fram emot årets derbyn och det är dags att göra bättre resultat.

Blir du irriterad av frågorna om “derbyspöket”?

– Spelarna inne i omklädningsrummet vill så klart inget annat än att skänka en derbyvinst, samtidigt kan vi heller inte stå till svars för Djurgårdens resultat för 7-8 år sedan. Sen fattar jag också att frågan kommer upp, men jag hoppas att vi lägger ett lock på den i år. Det hade ju varit en “legacy” att ge fansen innan jag lägger av.

Du får väl se till att nicka in en boll mot AIK i år…

– Ja, jag gör inte många mål. Men de flesta mål jag gjorde i England var faktiskt i derbyn. I fjol gjorde jag tre mål och ett var mot Bajen, så jag är 33-procentig där. Ett derbymål gör jag gärna igen.

Apropå derbyn. Du fick en del kritik för fult spel förra säsongen? 

– Haha, ja det var någon lite ful och sen tackling där på Henok (Goitom) och något som uppfattades som en filmning. Jag har en tendens att hamna i centrum i den typen av matcher.

Kokar det över ibland?

– (Lång tystnad) Men det är mycket passion även för spelarna i ett derby. Du försöker bara göra allt för att ditt lag ska vinna. Det är väl det jag kan säga om det. Som spelare blir du också uppskruvad och medryckt av stämningen. Du försöker kanalisera den energin som blir, men ibland slår det över. Ibland gör du dumheter och tar dåliga beslut.

– Jag förstår att jag kanske inte är så uppskattad i AIK- och Bajenkretsar ibland. Eller det tror jag nog inte att jag är. Men någonstans tror jag att de kan knyta an till den passionen jag har på planen. För jag känner att våra fans är fantastiska. Och Stockholmslagens supporterkultur är väldigt bra i stort. Det kan jag uppskatta, bli förundrad och imponerad av. Det är kul att få vara en del av det.

– Ibland slår det över både på planen och läktaren. Det är aldrig bra så klart, men jag kan hitta en viss förståelse för det eftersom jag själv är så pass passionerad. Viljan att vinna kan ibland ta konstiga och mindre bra vägar. Det är så jag känner kring det. Jag tycker att det ska bli fantastiskt kul att spela derbyn och hoppas få göra det med bättre resultat i år.