EKWALL – ”Handlar för Rösler om att tvätta bort den stämpeln”

Vad händer i Malmö FF?

Frågan ställs sedan två ledare med gedigen MFF-bakgrund, Olof Persson och Jens Fjellström, plötsligt säger upp sina uppdrag.

Ja, det händer nog lite mer än vad Persson och Fjellström vill göra gällande.

Men det är knappast någon revolution, bara väldigt tydligt att Uwe Rösler nu vill skapa sitt team och inte ärva någon annans.

Olof Persson hade fyra år kvar på sitt kontrakt, han drog utan att ha klart med något nytt uppdrag.

Jens Fjellström hade ett år kvar och meddelade sin avgång med tre veckor kvar till Malmö FF-Chelsea på Stadion.

Det är klart att det inte varit några tillfälligheter.

Och lika klart att det i grunden handlar om att Uwe Rösler, som kom i somras till klubben, inte vill ge Persson/Fjellström de roller i lagledningen som de helst ville ha.

Olof styrdes snabbt bort från avbytarbänken när Rösler helst tydde sig till Andreas Georgsson och Jens isolerades mer och mer till ett videorum för analytiska genomgångar.

Under Magnus Pehrsson sågs Fjellström i en roll på träningsplanen, rätt ofta också som en stark röst under matcherna. Det blev annat under Rösler.

Sen tror jag säkert att de två har stor respekt för varandra och alls inte är ovänner (Jens är den typen av människa som aldrig får fiender), men hur många tweets med små dolda dementier som man än skickar ut så är det förstås så att Röslers inflytande och rollfördelning påverkat Fjellström att ta just det här beslutet.

Det är en sak.

En annan är att det inte är några konstigheter.

När Uwe Rösler kallades in under fanorna handlade det enbart att ta omedelbar action och försöka rädda upp det som gått till spillo efter en sensationellt tafatt inledning.

Vilket han ju gjorde med besked, förvisso med hjälp av ett par nyförvärv och en skadefri Fouad Bachirou, men ändå; storartad avslutning med Besiktas-matchen i Istanbul som grädde på moset.

Därför sitter Rösler i ett läge där han i väldigt mycket högre grad kan styra båten och sätta sin prägel på ett nytt år.

Det är knappast något nytt i den moderna fotbollen.

Idag ser vi klubbar göra tränarbyten som innebär att de tvingas ändra på hela tränarstaben, massörer, scouter, sekreterare, kockar och vilken färg det ska vara på väggarna i omklädningsrummet.

För att det är de krav som tränarna kan ställa idag, när det ibland finns outtömliga resurser.

Det har knappast svenska lag. Förutom Malmö FF.

Och efter hösten 2018 och den poänggivande ansiktslyftning som Rösler stod för, då kan han ställa krav som sportchefen Daniel Andersson inte gärna kan gå emot. Inte efter att Andersson plockat in två tränare. Allan Kuhn och Magnus Pehrsson, som till slut visade sig vara otillräckliga.

Även om det så innebär att Daniel får se två av sina polare, Persson och Fjellström, rensa sina skrivbord på kansliet. Han får ta det, för han vet att det är en del av hans jobb.

Uwe Rösler tar nu in engelsmannen Rob Kelly, som han jobbat med under tränaruppdragen i Leeds och Fleetwood.

Han är  knappast influgen till Sverige för någon sorts uppdrag i skymundan.

Malmö FF kommer därför att bli ännu mer Uwe Rösler och vad han vill står för under 2019.

Trotjänare och sportchefens handplockade vänner får möjligen vika hädan, men det är exakt så det fungerar i alla större klubbar med en professionell inriktning.

Malmö FF är ju sannolikt där just nu, bortom en tid då man låter folk vara kvar i klubben för att man vill vara hygglig.

Det blir överhuvudtaget en intressant och spännande säsong för Uwe Rösler.

Och det handlar inte uteslutande om ”godbiten” i Europa League under februari, för där har vare sig MFF eller Rösler särskilt mycket att förlora.

Men sen.

Med ett, med svenska mått mätt, osannolikt kapital i ryggen och med alla tänkbara förutsättningar på plats så ställs nu Rösler inför en säsong med samma krav som alla andra MFF-tränare.

Vinn.

Allting.

Då finns det nästan bara allt att förlora.

För Uwe Rösler handlar det också om att tvätta bort den tränarstämpel som han vet att han lever med. Rätt ofta superbra resultat när han han kommer in och röjer men efterhand sämre och sämre.

Rösler har fått sparken från sina tre senaste tränaruppdrag, förvisso i England där det ´finns ett utrymme och en faiblesse att kicka lite väl lättvindigt, men också efter just den där negativa trenden i de klubbar han (och Rob Kelly, i två fall) jobbat för.

Han rätade upp Malmö FF 2018 och ingen kunde kräva mycket mer än så.

Men nu handlar det återigen om vinna eller försvinna för Uwe Rösler.

Ingen i eller runt Malmö FF kommer att acceptera någonting annat än ett allsvenskt guld 2019.