SPELARBETYG – EKWALL: Håller Lewicki högt – och Helsingborgs ”tröst”

SPELARBETYG MED FD:S KRÖNIKÖR PATRICK EKWALL 

HELSINGBORG. Det riktiga” Skånederbyt var tillbaka och sköljde över en vacker försommarkväll i Sundets Pärla med allt vad en sån här match kan önska; fart, fest, fotbollsfeber.

Det var efterlängtat på de här nejderna.

Och det var väldigt mycket av allt det som den allsvenska fotbollen är och vad den behövde när den här bedrövliga våren gick in i sommaruppehållet.

Med väldigt god hjälp av två smockfulla supporter-kortsidor pumpades det upp till en adrenalinstinn derbykamp där matchens första kvart bara var tillfälligheter från nätrassel.

Arnor Traustason kunde på egen hand ha gjort två mål och Helsingborg var via Wanderson och Mamudo Moro oerhört nära att överlista Johan Dahlin i Malmös mål.

Faktum är att Wanderson gjorde det, men Jon Inge Berget stod som en räddande himmelsblå ängel på mållinjen.

Men när krutröken lagt sig en aning fick Malmö FF ett väntat grepp om matchen och det var några glimrande parader från Kalle Joelsson i HIF-målet som höll hemmalaget kvar i matchen.

Och räddningen på Sören Rieks öppna läge kan mycket väl klassas som vårens mest spektakulära.

Men allt kunde Joelsson inte stoppa.

När Markus Rosenberg vältajmad och smart rann igenom mittbackarna Charlie Weberg och Fredrik Liverstam på Rieks perfekta djupledspassning så var MFF-kaptenen iskall.

Ledningsmålet kom i den 18:e minuten och sen var det ett MFF tryggt och bekvämt kontrollerade händelserna halvleken ut med utsökta kombinationer och en rörelse som HIF-spelarna aldrig riktigt fick grepp om.

Malmö FF hade den här matchen i sin ficka och frågan var om HIF hade kraft, fart och desperation nog att komma tillbaka?

Svar: ja!

För med ett starkt mod och en helt annan glöd bombarderade de rödblå Malmös straffområde – från minut ett i andra halvleken.

Framförallt Mamudo Moro som visade drivkraft som få och som hade övertaget när han kunde smyga in bakom Behrang Safari, så som många lag gärna gör (men få klarat hela vägen) för att få svaj på Malmö.

Men det var sannerligen hela Helsingborgs lag som lyfte sig.

Andreas Landgren och Mohammed Abubakari vann kampen på mitten mot MFF:s mittfältsrebell Bonke Innocent, vilket innebar att Anders Christiansen och Arnor Traustason inte fick tid och möjlighet att ständigt komma rättvända.

Och Rasmus Jönsson syntes så som han måste synas för att Helsingborg inte ska bli så förutsägbara. Det finns ingen allsvensk stjärna som kan vara så osynlig som Rasmus Jönsson men få som kan påverka sitt lag i så hög utsträckning som Jönsson gör när han syns.

Buden var många.

Från Moro, Jönsson och Bjarnarson.

Kvitteringen kom dock aldrig.

Malmö FF vann med matchens enda mål  och tog ytterligare tre poäng.

Helsingborgs tröst – som ju inte är värd mycket – är att de tog någon sorts moralisk poäng när de kom tillbaka i den här matchen och satte färg på derbyt.

HELSINGBORG

Kalle Joelsson – 4

***

Anders Randrup – 2

Fredrik Liverstam – 2

Charlie Weberg – 2

Markus Holgersson – 2

***

Andreas Landgren – 2

Mohammed Abubakari – 3

***

Mamudo Moro – 3

Wanderson (77) – 2

Rasmus Jönsson – 2

***

Runar Bjarnarson – 2

Avbytare:

Thomas Glover (mv)

Johan Persson

Adam Eriksson

Max Svensson (77) – spelade för kort tid för betyg

Filip Sjöberg

Noel Mbo

Armin Gigovic

Malmö FF

Johan Dahlin – 3

***

Eric Larsson – 2

Oscar Lewicki – 4

Behrang Safari (80) – 2

***

Jo Inge Berget (66) – 2

Arnor Traustason – 3

Bonke Innocent – 2

Anders Christiansen – 2

Sören Rieks – 2

***

Markus Rosenberg – 3

Guillermo Molins (77) – 2

Avbytare:

Dusan Melicharek (mv)

Anel Ahmedhodzic (80) – spelade för kort tid för betyg

Romain Gall

Erdal Rakip

Marcus Antonsson (77) – spelade för kort tid för betyg

Franz Brorsson (66) – 2

Samuel Adrian