Imponerande, Djurgården – nu kan det avgöras

3-0-segern på Tele2 är siffror som ljuger.

För det var större skillnad än så på Djurgården och AFC Eskilstuna den här kvällen.

1-0 efter två minuter, 2-0 efter en dryg kvart och sen 45 minuter skojfrisk possessionfotboll mot en uppgiven motståndare, där trean kom och fyra, femman och kanske sexan kunde kommit så småningom.

Easy-peacy-japanese.

Det kan ju vara det mot lag av AFC:s kaliber. Men inte alltid så här, inte alltid så naturligt enkelt eller så tryggt i sin tro att spela bort en motståndare med sin spelidé.

Inget annat lag i allsvenskan har över 20 omgångar sett så bekvämt ut i sitt eget spel som Djurgården har gjort.

Visst, vi kan peka på Malmö FF:s förmåga att inte förlora, AIK:s höststyrka eller Hammarbys glittrande fotbollsfyverkeri mot motstånd från den undra halvan.

Men Djurgården har flest poäng, näst flest gjorda mål, minst antal insläppta, flest vunna matcher och Marcus Danielson.

Där är vi nu och det finns all tänkbar anledning att applådera det som Kim Bergsrand, Thomas Lagerlöf och Super-Bosse har skapat.

Var är vi om två veckor?

De två veckor som kanske spelar störst roll när vi tar den här magnifika guldstriden in i ett sällan skådat höstinferno.

På söndag: Malmö FF-Djurgården.

Veckan därpå: AIK-Djurgården

Vinner Djurgården de bägge matcherna kan de faktiskt ha avgjort den här guldstriden, innan vi ens gett oss in i den slutliga ronden.

Det är två extremt tuffa bortamatcher, men det är också två motståndare som just de här veckorna står inför europamatcher som kan betyda 20-30-40 miljoner hit eller dit.

Lagerlöf ville gärna betona att hans lag har en cupmatch i veckan mot “Sveriges bästa division 1-lag” och att det faktiskt var något som MFF slapp.

Och så kan man också se det, förstås.

Eller möjligen att hans Djurgården just nu är så pass bra att inte ens världens bästa division 1-lag borde vara något allvarligt hot.

Det kan vara helt avgörande veckor som väntar, även om det självklart är tio omgångar kvar och inte de två jag nyss nämnt.

Och det är svårt att inte se fram emot de här bataljerna.

Har Djurgården vad som krävs för att lösa det?

Nemanja Milovanovic, AFC:s tränare, sa efteråt att han såg Djurgården som favorit eftersom de har hittat rätt balans i “off och deff”.

Vilket så här långt är väldigt sant.

Det känns också som om de värvat smart i sommar, där Curtis Edwards fungerar perfekt sidan om den elaka Jesper Karlström, på det sittande mittfältet. 

Marcus Danielson är såklart ett kapitel för sig, han har liksom haft varenda allsvensk forward i sin innerficka sen dag 1 och jag skulle bli mycket förvånad om han inte är med i Janne Anderssons landslagstrupp som presenteras i nästa vecka. 

Det är fart på kanterna, Buya Turay i mitten som ser ut att kunna göra mål från varenda millimeter i straffområdet, det är återerövringsspel, det är crossbollar på läppen, det är bästa huvudspelet offensivt rent statistiskt sett och det är Tommy Vaiho som knappt kan släppa in mål längre.

Det är väldigt bra.

Räcker det?

Ja, det finns alla förutsättningar.

Är Djurgården tillräckligt bra?

I den tabell vi har idag råder det inga som helst tvivel.

För den tabellen ljuger inte på något vis, någonstans; Djurgården är just nu allsvenskans bästa lag.

Om två veckor kan de vara överlägset bäst. Eller fyra.

Så oerhört fantastiskt rolig och spännande är allsvenskan att se fram emot i höst.