Senaste nytt
Matchrapporter
Slaget om Öresund - pengar på banken spelar ingen roll på planen
FÖLJ FOTBOLLDIREKT:
![Facebook]()
![Instagram]()
![Twitter]()
ANNONS
Slaget om Öresund ikväll; MFF och FCK från vardera sidan bron.
Två makthavare i fotbollens Skandinavien med samma målsättning om att vara störst, bäst och rikast.
Så nära, men ändå så långt ifrån varandra.
Malmö FF är inte FC Köpenhamn i maktstatus och det är faktiskt det som talar till MFF:s fördel på Stadion.
Hänger du med hjälpligt i überpatriotisk malmöitisk lokalmedia, främst den med rötter i morgontidningsvärlden, så är det tydligt att det här är matchen som gäller för Malmö FF den här säsongen.
För klubben, staden, regionen.
Kvällsposten, till exempel, kommer idag ut med imponerade bilaga på 24 sidor inför matchen. Tjugofyra sidor!
En del har såklart skrämt upp den 14 år gamla storyn där MFF-fans blev brutalt behandlade av dansk polis/ordningsvakter i samband med en match i Köpenhamn. Den händelsen sitter väldigt djupt hos rätt många och är också nån sorts grogrund till att Malmös supportrar tycker genuint illa om FCK.
Men den här matchen är mycket större än så.
Åtminstone i ett bredare perspektiv.
Det handlar först om främst om att det är ett genuint derby som för första gången någonsin är en match som gäller någonting på riktigt (förlåt, Royal League, men det räknas inte).
Matchen är av oerhörd vikt för utgången i den här gruppen och det står mycket pengar på spel.
Samtidigt som det handlar om en maktkamp om Skandinavien. Åtminstone på fotbollsplanen.
För i bygget av ett skandinaviskt fotbollsimperium har FC Köpenhamn gasat och kört om Malmö FF för längesen.
Det är möjligt att det är en orättvis jämförelse eftersom FCK är ett ungt fotbollsbygge i ett "modernt" bolagsupplägg och Malmö FF måste snällt leva kvar i en svensk folkhemsfotbollsfamn.
Vilket är en föreningsvärld som MFF och deras medlemmar (i större utsträckning än styrelsen, är min känsla) gärna vill leva i.
Men de vill också vara bäst. Störst. Mäktigast. Och rikast.
Det är den ekvationen som blir svårlöst när en svensk klubb ska tävla med exempelvis ett danskt konsortium.
I dagens Kvällsposten redogörs klubbarnas spelaraffärer under det senaste fönstret.
Det talar sitt tydliga språk.
Malmö FF sålde en spelare (Andreas Vindheim till Sparta Prag). För 14,5 miljoner kronor.
FCK sålde fyra. För totalt - 291 miljoner kronor.
Daniel Andersson hämtade in två spelare, Jonas Knudsen och Felix Beijmo. En på fri transfer, den andra på ett halvårslån. Total köpeskilling: 0 kr.
Danskarna köpte spelare för 171 miljoner.
Malmö FF:s dyraste inköp rör sig om spelare runt 15 miljonerstrecket och dyrast har varit köpen av Mathias Ranegie och Kingsley Sarfo. Sen har det plockats in en hel del spelare runt 8-10 miljoner.
FCK köpte Pep Biel från FC Zaragoza för 55 miljoner kronor.
De värvade två spelare från Nordsjälland för 40 respektive 30 millar.
Deras billigaste inköp (förutom spelare på fri transfer) i somras var Jens Strage, en 22-årig mittfältare från AGF.
Han kostade 22 miljoner kronor.
Alltså, Malmö FF har aldrig ens varit i närheten av att köpa in en spelare i den prisklass som i somras var ett rea-köp för FCK.
Är ni med mig?
Och när flera av Malmös större investeringar till stor del varit misslyckade utan egentlig återbäring vare sig på plan eller vid vidareförsäljningar så sålde FCK Denis Vavro till Lazio för 115 miljoner och Robert Skov till Hoffenheim för 110 miljoner. I somras.
Två spelare som varit under Ståle Solbakkens ledning i ett drygt ett år.
Det går att tycka vad man vill om den typen av business, men det är så man måste bygga lag och kapital i klubbar en bra bit ned i den europeiska näringskedjan och där har FCK gjort ett fantastiskt jobb.
Och det är också så Malmö FF gärna vill jobba men inte riktigt varit i närheten.
Men pengar på en bank behöver inte nödvändigtvis betyda kvalitet på planen. Åtminstone inte på kort sikt.
Det vet Malmö FF som med Sveriges i särklass största plånbok kan missa SM-guld två år rad.
Det vet Rosenborg som inte kommer vinna norska ligan i år, kanske inte ens når en Europaplats.
Och det vet FCK just nu.
Tränare Solbakken har haft problem med skador och med att matcha in ett helt nytt lag. I nuläget är därför Midtjylland det klart bästa laget i ligan, men så länge danskarna kör med slutspel (vilka dårar!) så behöver inte FCK oroa sig för att tappa en hel del poäng under hösten.
Där här vi Malmö FF:s stora fördel i den här matchen.
De har ett lag som spelat ihop under en längre period, som känner varandra, som är mitt uppe i en guldstrid och där den bästa startelvan kan väckas mitt i natten och spela ihop som ett lag.
Det tydliggörs intressant på FCK:s hemsida där man tittat på respektive spelartrupp i en träningsmatch mellan klubbarna 2016.
FCK kom med 26 spelare till den matchen.
Ingen är kvar!
Några har slutat spela men de flesta har gått vidare till andra klubbadresser.
MFF har åtta spelare i dagens trupp som fanns med den gången, även om fyra av dessa (Rakip, Christiansen, Molins och Berget) varit ute och vänt för att komma tillbaka.
Det talar förstås för Malmö FF.
Liksom det faktum att laget alltid lyfts under sina kokande Europakvällar på Stadion, där den här nått långt över 100 grader innan den ens börjat.
Dessutom tror jag att matchen betyder väldigt mycket mer för Malmö än den gör för FCK.
Det blir ett slag om Öresund som vi aldrig har sett förut, det kan vi konstatera.
Där det faktiskt är väldigt viktiga poäng att spela om, Malmös fortsatta öde i gruppen blir oerhört tuffa om de förlorar.
Och FCK må vara både störst och rikast.
Men bäst på fotbollsplanen är någonting helt annat, för såväl fans, spelare och en hel stad på vardera sida sundet.
Det är det Malmö FF kommer at spela om ikväll. Ingenting annat.
