Jag kan inte hålla mig i år heller – har ens juryn orkat bry sig?

Nomineringarna till Årets Spelare är här och som vanligt ger det upphov till en diskussion. 

Jag kan inte hålla mig.

 I år heller. 

Återigen har juryn valt att nominera en spelare som spelat väldigt knapphändigt under en hel säsong och inte direkt vänt upp och ned på de matcher han spelat.

Är det ignorans från juryn? Lättja? Eller är Årets Spelare priser till de som”egentligen är bäst” och inte till de som faktiskt gjort en bra säsong? Jag har inga som helst problem med Karl Johan Johnsson. Det är en alldeles ypperlig målvakt, härlig personlighet och det finns inga stora frågetecken till hans plats bakom Robin Olsen i landslaget. Men hur har hans säsong varit?

Har juryn ens orkat bry sig om att ta reda på det eller hur andra målvakter sett ut?

Johnsson tillhörde Guingamp i Ligue1 under vårsäsongen. De åkte ur ligan och han var petad där av olika skäl. Han spelade inte en enda ligamatch för Guingamp i våras; noll, zero, rien.

Från den 22 december till 24 maj var han utanför startelvan i 21 matcher rad.

Under sommaren värvade Ståle Solbakken honom till FCK och var nog mest tänkt som back up till norrrmannen Sten Grytebust, även om Johnsson fick stå till och från.

Sen blev Grytebust skadad och Johnsson har stått i sex ligamatcher under en period då FCK gått så där, med deras mått mätt.  Johnsson har varit OK, varken mer eller mindre, men det är inte många matcher på ett helt år. 

Det räcker alltså för att bli nominerad till Årets Målvakt tillsammans med Robin Olsen och Malmös Johan Dahlin.

Det är ju det här med jämförelser, som kan vara svårt, jag inser det. 

Kan vi jämföra vad Tommi Vaiho (Djurgården), Patrik Carlgren (Randers) eller Isak Pettersson (Norrköping) presterat i ligor med lägre status jämfört med vad man gör i Ligue1.

Ja, jag kan nog tycka det.

Speciellt eftersom Guingamp åkte ut. Och att Johnsson inte platsade i deras ligamatcher.

Tommy Vaiho är sannolikt inte en bättre fotbollsmålvakt än Karl Johan Johnsson. Men han har gjort en fantastisk säsong och varit den målvakt som betytt mest för något annat lag i allsvenskan.

Patrik Carlgren har haft ett kanonår i Danmark, Isak Petterson gjort ett antal fenomenala matcher för Norrköping, Jacob Rinne håller fortsatt väldigt jämn och hög nivå i Aalborg

Kanske hade Pontus Dahlberg kunnat vara ett alternativ. Han har inte varit i närheten av att få stå enda match i Watford men har ju gjort ett par matcher i U21-landslaget och är ju “egentligen” en jävligt bra målvakt. Räcker det?

Och då är vi inne på den vanliga frågan, ska vi premiera “egentligen bäst” eller säsongens bästa?

Är det “egentligen bäst” behöver vi inte ha några kandidater, då är det väldigt givet i de allra flesta kategorier. 

Då hade Zlatan Ibrahimovic kunnat vara skadad i fyra år och ändå få priset varje år för vem är egentligen bättre?

Det som kryddar de här utmärkelserna är insatserna under ett år. 

Just därför heter det “Årets Spelare”. 

Inte “Årets Spelare – egentligen”