Jag vet inte vem som var först, eller ens om det spelar någon roll.
Men jag älskar idén med att låta “gamla” spelare träna med “sitt” lag under lediga perioder.
Och jag gillar att potentiella nyförvärv (?) - som Zlatan Ibrahimovic och Viktor Claesson - får chansen att hålla sig i trim på allsvensk mark.
IFK Göteborgs träningar håller ju legendarstatus för närvarande och det är klart att dessa blir till en investering på sikt.
Marcus Berg, Mattias Bjärsmyr, Pontus Dahlberg, Benjamin Nygren och Carl Starfelt.
Man saknar väl egentligen bara Jakob Johansson (på väg in enligt samlade uppgifter), rehabiliterande Pontus Wernbloom och Bundesligabacken Oscar Wendt och Blåvitt skulle kunna ha ett fullt proffslag i en intern sjumannaturnering på Kamratgårdens hybridmatta.
Och det är ett fint hälsotecken för IFK Göteborg,
För det finns inga självklarheter i att återvända till sin gamla allsvensk klubb i ett skede där man behöver hålla kroppen i trim under ett uppehåll ingen någonsin kunde anat skulle komma.
Det är en relation som klubben och spelaren byggt under åren, en ömsesidig känsla som växt fram.
Det är också bra PR och det kan mynna ut i viktiga sportsliga förstärkningar framöver.
Jakob Johansson sägs vara först på tur hem och Blåvitt ska ha skapat en ekonomisk lösning för mannen som sköt Sverige till VM i Ryssland 2018.
Håller Johansson sig frisk, vilket har varit ett stort problem genom karriären, så är det en gedigen lagspelare av mycket hög kvalitet som ankrar mittfältet kommande säsong, när den nu sparkar igång.
Men den som måste stå högst upp på önskelistan är ju landslagsanfallaren Marcus Berg (han är i alla fall solklart överst på supportrarnas lista i FotbollDirekts lilla enkät).
Det sägs att Berg står på någon svart lista i Krasnodar, och kan vara på väg bort - men jag vet inte vad jag känner för nyheter som kommer från Ryssland.
Inte särskilt mycket, om jag ska vara ärlig.
Ändå, en Berg (som ändå ska fylla 34 år i sommar) och Robin Söder uppbackade av Johansson och Alhassan Yusuf, och så strössla med lite spännande unga spelare som Giorgi Kharaishvili och August Erlingmark - det låter livsfarligt i mina öron.
Att det inte behöver vara självklart att man väljer “sin” svenska klubb har vi sett tunga exempel på under det här året. Förre Elfsborgsstjärnan Viktor Claesson kör uppbyggnad med svenska mästarna Djurgården och Zlatan Ibrahimovics svängom med Hammarby har nog ingen fotbollsintresserad i världen missat.
IFK Göteborg har på kort tid tid byggt upp den här lilla proffsverksamheten på Kamratgården under coronakrisen, och den relationen kan mycket väl förvandlas till en investering där frukterna kommer att skördas i form av taggade och lojala hemvändare - varför inte Pontus Wernbloom någon dag? - med goda år kvar av karriären.
Det var inte länge sen verksamheten var ett stort frågetecken och skattkistan på kansliet ekade tom, men IFK Göteborg jobbar sig med kloka metoder sakta in i matchen på allvar igen.
Så känns det verkligen.