EKWALL: Klubbarnas agerande lite äckligt och utan ansvarskänsla

Coronakrisen i svensk fotboll, minns ni den?
När vi krävde att spelare skulle gå ned i lön, när klubbar permitterade personal och fans fick swisha krispengar.
Nu är det som om läktarna aldrig varit tomma, för nu ska det värvas spelare.

Det vi ser och hör just nu i nån sorts värvningskarusell tenderar till smaklöst. Lite äckligt. Och helt utan ansvarskänsla.
Ärligt talat, jag får inte ihop det.
Vi står mitt i en pandemi och det kan inte ha undgått någon hur hårt den har drabbat svensk elitfotboll.
Eller…rätt många klubbar har tydliggjort att coronakrisen och matcher utan publik kastar dom rakt mot ruinens brant.
Personal har fått gå. Spelare har permitterats. Och supportrar har gjort sitt (som vanligt) genom att samla ihop cash för att “rädda” klubbar.
I dagarna har SEF och SvFF varit väldigt tydliga med att fortsatt spel utan publik kommer att förgöra klubbarna.
Men fan vet.
För nu ska det värvas spelare.
Kris? Sparkrav? Konkurshot?
Say what?
Det är som om allting är som det alltid har varit.

Jag har full förståelse för att allsvenska fotbollsklubbar likt alla företag gör vad som står i deras makt för att det ska vara business as usual.
Det är dyrt att ramla ned i Superettan.
Men inget är som vanligt idag, om någon nu lyckats missa det.
Är den rätta vägen ur en ekonomisk katastrof att satsa pengar på att köpa spelare? Eller sparka tränare som står under kontrakt?
Är det ansvarsfullt gentemot föreningen, mot sina anställda, fans som skramlat eller mot de skattebetalare som lagt grunden för permitteringar som de flesta klubbarna utnyttjat?
Jag tror inte jag hade varit ensam om att ha den fullaste förståelse för klubbar som valt att bromsa, inte tänkt på att köpa nytt för en tabellplacering  eftersom läget är som det är och vi inte har en aning om hur verkligheten ser ut imorgon, om en månad, i december eller ens 2021.
Det viktigaste just nu är fan inte att förstärka, inte att vinna - det är att överleva.

Nej, det har inte varit världens köpfest så här långt. Men det har bara börjat och jag hör ju snacket.
Några exempel:
Kalmar FF har tagit in Douglas Bergqvist från en polsk klubb. Kalmar hade inte en spänn inför säsongen, de hade inte ens råd att åka på träningsläger. Har de blivit rikare under pandemin?
AIK hade - enligt sportchefen Jurelius - inte råd att sparka sin tränare men gjorde det ändå och i samma andetag ska de förstärka laget. Det talas om två-tre spelare. För vilka pengar då?
Helsingborgs IF är uppe i kommunhuset och ber om pengar några gånger om året men ville vara med och buda på Sirius Iran-lån Yukita Sugita, efter det att man lånat in Mix Diskerud från Man City. Hur går sånt till?
IFK Göteborg har hämtat in en av Superettans bästa forwards, Christian Kouakou från Brage. För att de "måste", men har de verkligen råd just nu?
Och vi vet att Djurgården, IFK Norrköping och Malmö FF har kapital att ta av, men även i de klubbarna har man fått permittera personal, intäktsflödet är minimalt, omkostnaderna höga.
Är stora spelarköp - utan någon försäljning - nödvändigt? Är det ansvarsfullt i det här läget?
För även om spelare kommer in på fri transfer eller är billiga, så är det fortfarande ytterligare en lönekostnad.
I ett läge då SEF:s generalsekreterare menar att elitfotbollsklubbarna riskerar att tappa ytterligare en halv miljard kronor i uteblivna intäkter.

Jag fattar ju att vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt, att det är skillnad på sponsorsäljare, marknadsföringsassistenter och en högerback.

Jag vet ju också att värvningar idag ofta sker via riskkapitalbolag och andra externa lösningar
Men i det här läget måste det gå att se längre än så.
Jag tror inte det blir mycket lättare att övertyga Folkhälsomyndigheten och/eller Amanda Lind om hur viktigt det är att omgående öppna upp för publik så länge det går att köpa nya spelare.
Ta er samman, ta ert ansvar.
Och lita inte på att fotbollsfansen ska swisha krispengar i all oändlighet.

TV: Omgångens bästa spelare - håller du med Ekwall och Lühr?