Säkraste smittskyddsmiljön i min vardag: på fotboll

STOCKHOLM: Olympique Marseilles målvakt, Steve Mandanda, hade alltså levt med Frankrikes landslagstrupp i fyra dagar när det påvisades att han bar på covid-19. 

Hur vet vi att de andra franska stjärnorna har kommit undan när de landar på svensk mark idag?

Svaret på den frågan är förstås: ingen aning, jag är väldigt lite smittskyddsexpert, dessutom är ju de oftast oense och det har inte gått att förutspå hur viruset agerar.
Det jag vet är att fotbollen har satt sina strikta regler för att säkerställa spelarnas “arbetsmiljö” i samband med matcher och så här långt vet vi att det fungerar.
Jag har påpekat det förut och kan göra det igen, jag vistas aldrig i någon säkrare smittskyddsmiljö i min vardag som när jag är på en fotbollsarena och bevakar matcher i allsvenskan.

Och i samband med internationella matcher är det både hängslen och livrem.
När vi i mediapacket besökt arenor för träningar har temperaturen tagits, vi måste fylla i formulär där vi självskattar vår hälsa, vi placeras på stolar med flera meters avstånd och på medialäktaren måste du sitta själv, inte ens med arbetskamrater som du umgås med dagligen.
Jag utsätter mig för hundra gånger större risk när jag går in på mitt lokala Ica för att köpa mjölk.
Spelarna testas nästan dagligen, de sitter isolerade på hotell och ingen spelare befinner sig på Friends imorgon utan att ha ett färskt negativt test i handen.
Det är det är som är det så kallade “protokollet”, den strikta policy som såväl Sef som Uefa valt att jobba efter, med olika nationella undantag eller tillägg.

I Sverige har det inneburit att det spelats cirka 300 tävlingsmatcher utan att det gått att påvisa att någon smittats under match, även om det rört sig om lag (som till exempel AFC som var hårt drabbat) där man tidigare upptäckt flera fall av covid-19 i truppen.
Fotbollen har valt den här linjen för att kunna genomföra sina säsonger/matcher där alternativet hade varit att lägga ned allt tills vi sett ett vaccin, vilket hade inneburit ekonomiska konsekvenser som ingen ens drömt mardrömmar om.
Därför ska matcherna spelas.
När det gäller Nations League krävs det att du ställer upp med tretton friska (testade) spelare, varav en ska vara målvakt.
Det finns ingenting som säger att ett lag inte vill eller kan spela om du till exempel har tio spelare som dan före match testas som positiva.
Exakt samma linje som användes i den omtalade matchen Helsingborg-Djurgården senast: friska spelare kan spela och vistas i en miljö utomhus med andra friska spelare.
Spelarna känner inte bara efter om de är är lite snuviga, de är testade.
Alla har varit helt överens om att så ska det vara, annars hade fotbollen inte löst situationen.
Det går att tycka vad man vill om det…och det får man såklart gärna göra…men det är så det är och kommer så att förbli.
Steve Mandanda kanske har smittat sönder halva den franska truppen och då får de skrapa ihop tretton spelare och lira ändå.
På så vis sätter sig fotbollen över det som är samhällets normer och principer när det uppstår smitta, till exempel på en arbetsplats.

Å andra sidan är kontrollerna, provtagningarna och testerna långt över den säkerhet som finns någon annanstans.

Matcherna ska spelas, helt enkelt – för att fotbollen i stort ska överleva.

***

Håller mattan på Friends för två matcher om det kommer fler septemberregn över Stockholm?
För det lär knappast bli stängt tak i dessa tider.

***

“Jag ville bara hjälpa tanten”, var ett rart citat från Victor Nilsson Lindelöf och ett sådant du sällan hör på en presskonferens om fotboll.

***

Isaac Kiese Thelin blir den andra anfallaren som kallas in i truppen.

Vem mer än Sebastian Andersson har skadebekymmer?

Isak? Berg? Quaison?

***

Den obehagliga tystnaden i nya mediakyrkan inför presskonferenserna går att ta på.

Jag försökte lätta upp stämningen med lite hissmusik; Tom Jones och “Green, green, grass of home”.

Då skakade det till när representant från den statliga televisionen inte visste vem Tom Jones är.

***