Går ej att begripa Zlatan – men lyft luren, Janne

Zlatan Ibrahimovic tycker att mobbninganklagelserna i landslaget är på “dagisnivå”.
Samtidigt har han gjort allt han kan för att dela ut elaka snytingar där mottagaren är förbundskapten i det landslag han nu erkänner att han längtar tillbaka till.
Det är inte lätt att begripa den bästa fotbollsspelare vi sett i Sverige.
Med det sagt så hoppas jag att Janne Andersson kan vara den störste här – lyfta luren och ringa Milano.

Det finns ingen som fascinerat oss på den här nivån tidigare inom svensk idrott.
Ingen.
Det finns heller ingen svensk som gjort det Zlatan Ibrahimovic klarat av på de största av fotbollsscener runt om i världen, och fortsätter att göra som 39-åring.
Han är unik.
Tidlös.
En artist jag för alltid kommer att vilja se uppträda på planen.
Jag vill uppleva målen. Se de uppgivna gesterna mot medspelare när bollarna inte hamnar där han vill. Häpnas över kraften i det makalösa huvudspelet. Se genialiteten i den stora kroppen när han hittar öppningar som ingen annan gör förutom med hjälp av tv-repriser.
Jag vill se Zlatan fortsätta trotsa naturlagar och skapa fotbollshistoria.
Som när han nu hämtade hem sin tolfte Guldbollen, och det var ju ett race som aldrig var spännande. Så överlägsen är han fortfarande i svensk fotboll.
Så överlägsen är Zlatan i Serie A, där supersvensken tryckt in tio mål på de första sex omgångarna och lett ett tidigare svårt skadeskjutet Milan mot framgångar som jätteklubben inte kunnat drömma om för ett år sedan.
Och nu berättar han för Erik Niva och Aftonbladet att han längtar tillbaka till landslaget.
Till EM 2021.
Det är inte utan att man skrapar sig lite i huvudet och undrar – ännu en gång – hur Zlatan fungerar och hur hans tankar går – EGENTLIGEN.
I samma intervju hävdar Ibrahimovic att de anklagelser om mobbning som först framkom i Olof Lundhs bok “Lundh och landslaget” och sedan förstärktes i en anonym ledare intervju i Aftonbladet är på “dagisnivå”.
Det kommer alltså från samme man som under sin tid i från landslaget vid flera tillfällen riktat allvarliga anklagelser om rasism och inkompetens mot Janne Andersson, attacker i sociala medier som underminerat Andersson och försvårat jobbet för ledning och spelartrupp – för att nu vända och i stort sett vädja till förbundskaptenen (går det att tolka på annat sätt?) att ringa honom och bjuda in till landslaget igen.
Det får mig att tänka på min sjuåriga dotters klasskamrat, som i smyg är jättekär i henne men han kan bara inte låta bli att vara elak istället för att berätta hur han egentligen känner.
Varför kan inte en vuxen Zlatan ringa själv till förbundskaptenen och berätta hur han känner?
Svårt att begripa, helt enkelt.
Men med det sagt så hoppas jag att Janne Andersson är den stora i det här sammanhanget. Förbundskaptenen har visat sig vara en alldeles fantastisk LEDARE, han har nått kvartsfinal i VM – och Andersson ger alltid (jo, faktiskt) ett klokt intryck när han svarar på på frågor gällande det mesta i världen.
Högt och lågt.
Nu kommer han att fundera, var så säkra på det.
Och Andersson kommer att tala med så många som möjligt – spelare, ledare och tidigare förknippade med landslaget – om hur en Zlatan-comeback skulle påverka LAGET.
Mobbningsanklagelserna är givetvis inte på “dagisnivå”, de är högst verkliga och den mentalitet som Zlatan tar med sig måste vägas mot den som Janne Andersson byggt upp under sina fyra år vid rodret.
Funkar de att smälta ihop?
För det är ju klart att en Zlatan Ibrahimovic i den form han är i nu, i det homogena landslag som byggts upp sedan 2016 under Janne Anderssons framgångsrika ledarskap  – det skulle vara en fruktad kombination i ett Europamästerskap.