”Vissa har redan bestämt sig för att jag inte är värd pengarna”
Zeidane Inoussa har anslutit till BK Häcken för en allsvensk rekordsumma.
Nu ser han fram emot att göra seriedebut för sin nya klubb.
I en intervju med FotbollDirekt berättar han om:
✔️ Pressen efter prislappen.
✔️ ”Stockholm har lite mer av allt”.
✔️ Vänskapen med Paulos Abraham.
✔️ Oväntade hobbyn: ”Hjälpt mig mer än vad man tror”.
✔️ Strävan efter personlig utveckling.
Det vankas allsvensk premiär. På söndag kliver BK Häcken in i den nya säsongen när Mjällby AIF besöker Bravida Arena. Då kan rekordnyförvärvet Zeidane Inoussa, 21, göra allsvensk debut för hisingsklubben.
– Jag är jättetaggad faktiskt. Det har varit än jättelång försäsong. Jag började den här säsongen med en ny klubb, en jättefin klubb och en toppklubb i allsvenskan. Jag är jättetaggad, säger han till FotbollDirekt, och fortsätter:
– Jag har haft en skada i foten, men nu är jag tillbaka och tränar fullt. Så det är jätteskönt.
Fotskadan har hållit 21-åringen borta från spel en tid under försäsong och cupspel – och ännu har han inte fått chansen att på riktigt visa upp sina kvalitéer i den nya klubben.
– Man känner sig inte hundra, men det får man leva med och försöka komma in i det så snabbt som möjligt i allsvenskan. Jag kan inte använda det som en ursäkt. I slutet av dagen är det fotboll som spelas, och om jag presterar så jag presterar jag. Jag kommer inte att skylla på något, berättar han.
Den 21-årige yttern anslöt till BK Häcken från Brommapojkarna för drygt en månad sedan. Sedan dess har han bytt stad, lärt känna nya lagkamrater, och lämnat sina vänner och sin familj i Stockholm. Trots att det har varit mycket nytt sedan flytten berättar han för FD att allt har gått relativt smidigt.
– Jag känner att jag har kommit in bra. Det är en bra klubb med unga spelare. De är bra på att välkomna nya spelare, och på att ta hand om dem. Det känns bra faktiskt. När man spelar med så bra spelare är det enkelt att komma in i det.
När 21-åringen får frågan vilken av de nya lagkamraterna som har imponerat mest på honom är han tydlig.
– Simon Gustafson. Han är otrolig.
Någon som du har blivit bra vän med?
– Jag skulle säga Chili, (Edward) Chilufya. Jag bor ganska nära honom så vi brukar åka till träningarna tillsammans. Sedan finns det några andra också. Ishaq (Abdulrazak) och Romeo (Amane).
”Jag tror jättemycket på honom”
Men även om flytten till Häcken och Göteborg har gått smidigt finns det något som skaver – Inoussa är nämligen inte helt såld på sin nya hemstad.
– Helt ärligt gillar jag den inte, berättar han skrattandes.
21-åringen utvecklar:
– Eller, jag skulle inte säga att jag inte gillar den. Det är en fin stad men när man kommer från Stockholm till en lite mindre stad så känns det inte jättebra. Men det är en jättefin stad. Det är människorna som gör staden, och göteborgare är jättesnälla och trevliga.
Vad är det du inte gillar med Göteborg?
– Det är inte så jag inte gillar den, men jag skulle säga att Stockholm har lite mer av allt. Restauranger, saker att göra utanför fotbollen, plus att jag har vänner och familj där. Det är lite sämre kvalité på allt här, men det är fortfarande en jättefin stad, säger han med ett stort leende.
För någon vecka fick yttern dock sällskap av ett familjärt namn. Den tidigare BP-lagkamraten och nära vännen Paulos Abraham flyttade till Göteborg – men skrev på för rivalen IFK Göteborg.
– Det är en av mina närmsta och bästa vänner. Vi har pratat mycket. Även om han spelar i fel lag så supportar jag honom, och jag hoppas att det går bra för honom. Jag tror jättemycket på honom, säger Inoussa.
Den 24 april ställs BK Häcken mot IFK Göteborg – och de gamla vännerna möts för första gången på en fotbollsplan.
– Det kommer bli roligt att få möta honom. Jag har aldrig mött honom innan, jag har bara spelat med honom. Så det ska bli jätteroligt.
Yttern förklarar för FD att kampen mellan vännerna kan bli en hetsig sådan – och att de kanske inte kommer prata så mycket veckan efter matchen.
– Paulos hatar att förlora, och jag hatar att förlora. Jag tror att det blir en vecka efter matchen där det inte blir mycket snack, skrattar Inoussa.
Pressen efter rekordövergången
När Brommapojkarna sålde Zeidane Inoussa till BK Häcken i slutet av februari uppgavs affären bli en rekordaffär i allsvenska sammanhang. Enligt Sportbladet var det den största affären mellan två allsvenska klubbar någonsin.
– Det kommer en press med prislappen, så klart. Nu kommer människor förvänta sig mer av mig. Vissa har redan bestämt sig för att jag inte är värd pengarna, och vissa har bestämt sig för att jag är värd mer, säger han.
Sportbladet har rapporterat att övergången är värd 18,5 miljoner kronor. Dessutom uppges affären innefatta bonusar till ett värde av 4 miljoner kronor. Den tidigare rekordvärvningen inom allsvenskan var Otto Rosengrens övergång till Malmö FF från Mjällby, som uppges vara värd runt 15 miljoner kronor. Inoussa är medveten om den höga prislappen som BK Häcken betalade för hans tjänster – men han väljer att inte fokusera på den.
– I slutet av dagen kan jag inte göra något mer än att spela fotboll. Jag måste visa mina kvalitéer och försöka tänka så lite som möjligt på prislappen.
Han fortsätter:
– Det kommer alltid vara människor som kritiserar en. Alltid! Även fast man gör det bra så kommer folk att kritisera, så man ska inte lägga för mycket energi på det eller tänka på det för mycket. Jag försöker spela min fotboll.
Men även om yttermittfältaren fortfarande är ung har han, redan innan rekordövergången, hunnit samla på sig mycket erfarenheter gällande pressade situationer. Som 17-åring lämnade han BP:s akademiverksamhet och flyttade utomlands. Sommaren 2019 skrev Inoussa på för franska SM Caens U19-lag, och ett utlandsäventyr tog sin början. Något genombrott i Frankrike blev det dock aldrig, och efter några lånesejourer till Spanien återvände han till slut till mammas gata och Brommapojkarna i somras. Men även om sejouren som utlandsproffs inte gick som han hade hopats på är Zeidane Inoussa än idag glad att han valde att ta steget.
– Jag tycker att jag gjorde rätt val. Jag tror inte att jag hade varit samma spelare som jag är i dag om jag inte hade tagit det valet. Där och då ville jag gå utomlands, och när jag fick chansen var det självklart att jag skulle ta den, säger han och fortsätter:
– Det gick inte som jag ville, även om jag lärde mig jättemycket. Jag tror att det var en jättenyttig resa för mig. Vissa spelare som jag har spelat med, som stannade i Sverige, har det inte gått lika bra för. Man blev mogen på ett helt annat sätt, man tog hand om sig själv på ett helt annat sätt. Jag känner att det har gett mig jättemycket, och jag är glad att jag tog det steget.
Vilken är den största lärdomen?
– Att våga göra det man är bra på även om man inte lyckas.
”Har hjälpt mig mer än vad man tror”
Något som har hjälpt 21-åringen i den ständiga kampen för att lyckas, både på och utanför fotbollsplanen, är hans intresse för att läsa böcker, berättar han. Just nu är det den amerikanska ex-militären, ultramaratonlöparen, författaren och motivationstalaren David Goggins som inspirerar Zeidane Inoussa allra mest.
– Just nu läser jag David Goggins andra bok, som heter Never Finished. Jag började med den för en vecka sedan. Den handlar mest om hans sätt att leva. Hur han ser på människor, hur han tänker kring människors potential och hur mycket mer man kan göra än vad man gör i dag. Att man ska höja sin standard som människa hela tiden och aldrig vara bekväm, säger han och fortsätter:
– Jag känner att de böckerna jag läser hjälper mig. Man ser på livet med ett annat perspektiv och man tänker helt annorlunda. Så jag tycker att de här böckerna jag har läst har hjälp mig mycket mer än vad man tror faktiskt.
När den allsvenska säsongen sparkas i gång till helgen blir det Zeidane Inoussas första hela säsong i den svenska högstaserien. För lagets del hoppas han på en bättre tabellplacering för BK Häcken än fjolårets tredjeplats. Personligen är han förtegen om vilka mål och krav han sätter på sig själv – men han är tydlig med att strävan efter utveckling inte har mattats av.
– För min del förväntar jag mig att hjälpa laget helt enkelt, även om jag spelar eller inte. Jag försöker utvecklas som spelare – och som människa.