”Djurgården hade gett upp redan innan matchen”
Tjälen har aldrig fått fäste i Olympiamattan. Den är uppvärmd. Vi som såg premiären på mars månads sista dag frös halvt ihjäl. Men det är som sportchef Jesper Jansson nöjt sa efteråt: Första halvleken värmde.
Så var det ju. HIF:s första 45 minuter påminde om ett ledarlag med flow i den sjunde omgången. Nu var det premiär för ett lag som envist plågats av skador under en hel vinter. Det var som att släppa mjölkkossan på grönbete. Det var iver, hunger, yster – allt det där som egentligen inte präglar en normal premiär som annars kan vara rätt tillknäppt.
Han hämtades från Östersund förra säsongen. Eftersom jag redan nämnt ett nötkreatur (mjölkkossan) kan man väl här prata om en påläggskalv som snabbt visat att ha knappast kommer stå utanför startelvan så länge han har kontrakt med HIF.
Jag pratar naturligtvis om David Accam – yrvädret från Ghana. Genombrottet har vi redan sett, det vi upplever nu är en spelare som sakta håller på att bygga upp en karriär som inom en framtid slutar någonstans i Europa. Han transporterar boll snabbare än May Mahlangu under genombrottsåret. Med en frisk Robin Simovic kan Roar Hansen använda Accam på sin logiska position ute till vänster. Två mål fick vi se av Accam – båda i steget. Ska Kenneth Höje ta något av dem? Nä det ska han nog inte. 3-0-målet kommer dessutom via en touch på vägen innan den går in vid stolproten.
Helsingborg spänner musklerna och skickar en hälsning till tvivlarna. Här finns många som nyligen vet hur det känns att ta SM-guld och här finns hungriga yngre spelare som knackar på för att ta sig in i startelvan.
Djurgården då? De chockades nog av starten och det egna spelet (inför massor med tillresta supportrar) och kom aldrig in i den här matchen. Sen känns det väl lite som att man gett upp på förhand när isolerade Amadou Jawo fick operera på egen hand längst upp. Under en hel halvlek hade han nada att göra. Ströanfallen var också lätta byte för en bergsäker backlinje där HIF lät en gammal Djurgårdsantagonist får speltid i slutet. Walid Atta är tillbaka. När han kom in övergick HIF i ett slags 4-1-4-1 vilket så klart var defensivt och ledningsbevakande taktik. Loret Sadiku är en bollvårdare i den högre skolan och när Atta kom in tog han en roll mellan försvar och mittfält. Men vad gör Roar Hansen när Walid Atta är redo för 90 minuter bredvid ursäkre Peter Larsson? Var placerar man Sadiku? Det är sådana angenäma problem man brottas med nuförtiden i ett Helsingborg där friska och hela spelare varit en bristvara under en hel försäsong.
Kön ringalande lång till biljettkassan EFTER matchen. På onsdag väntar cupkvart mot IFK Göteborg som också tog en 3-0-seger – på effektivitet mot Häcken. Kalmar hängde på trenden och slog Syrianska med samma siffror. En hyfsat målrik premiär gillar vi. Den här allsvenskan kan bli kul.
Torbjörn Dencker är expert på fotbollen i Skåne och mångåriga reporter på Helsingborgs Dagblad. Nu driver han Alltidfullsatt.se och krönikerar om Skåne-fotbollen en gång i veckan på FotbollDirekt.se.