Senaste nytt
Matchrapporter
Hajpen från allsvenskan finns inte i New York - men jag hade ändå fel
FÖLJ FOTBOLLDIREKT:
![Facebook]()
![Instagram]()
![Twitter]()
ANNONS
Jag hade fel.
Den enorma arenan i New Jersey, hemmastadion till New York Red Bulls, syns tydligt från tågstationen när man hoppar av efter tjugofem minuters resa från nedre Manhattan. Jag sneddade över parkeringen och gick förbi flertalet sällskap som samlats runt bakluckan på bilarna, ställt upp grillar och picknickstolar i solskenet och njöt av ett klassiskt ”tail gate”-party. Efter en fortsatt promenad närmade jag mig entrén till arenan, men det gick knappt att komma fram genom folkmassorna. Musik pumpade ut ur en högtalare och en exalterad speakerröst hördes från en annan. Betongplattorna utanför arenan var täckta av aktivitetsytor med prickskytte, tävlingar och matlagning. Barn, ungdomar och vuxna turades om att dribbla och skjuta bollar på de små plastgräsplättarna som rullats ut. Det var fotbollsfest.
Väl inne på arenan kände jag igen de säsongsnya kostymerna på press-teamet, de rena och hela flaggorna på läktarna och de kritvita, linjerna på fotbollsplanen. Allt osade premiär. När det var dags för inmarsch hördes New York Red Bulls hejarklack ta i så att stämbanden vibrerade bort allt vad vinter och försäsong heter. Tifo, färgbomber och sång. Även bortalaget FC Cincinnati hade en klack på plats, som gjorde allt den kunde för att matcha hemmasupportrarna.
Red Bulls gjorde tre mål, så även målfirande fick vi smaka på. Arenan rymmer 25 000 personer, så med de 15 000 som rapporterades vara på plats var det delar av läktarna som var tomma. Men alla var så engagerade i spelet att det blev bra tryck ändå.
Den ende svenske spelaren var Tom Pettersson, som startade på bänken och stannade där resten av matchen. ”Alltid jobbigt att sitta på bänken och kolla på, speciellt när det är en sån här arena. Planen och atmosfären och allt vad det innebär med premiär. Inramningen, gräset, premiär, MLS. Man vill ju bara in på planen och köra. Det är skitjobbigt att sitta där.” Tom, som haft strul med ljumsken på försäsongen, har inte spelat match sedan i början av november, men snart hoppas han få chansen att kliva ut på plan med sin nya klubb. FC Cincinnati har en bortamatch kvar innan de vänder hem för hemmapremiär på Nippert Stadium. ”Jag längtar otroligt mycket. Först och främst efter att få spela där, men jag har inte ens varit där och kollat ännu, så att få spela framför hemmafansen ser jag sjukt mycket fram emot. Vi hade typ tredje bästa snittet i ligan förra året också så det lär bli mycket folk”.
Efter matchen på Red Bull Arena valsade supportrarna sjungande tillbaka ut på den parkeringsplatsen, där vissa fortsatte att grilla och njuta av eftermiddagssolen. En man stod på trottoaren och plinkade uppmuntrande toner på en elgitarr. Och var jag än vände mig såg jag tröjor, flaggor, kepsar och halsdukar i röda och vita färger. Fotbollshajpen var total.
Så vad lärde jag mig av detta? Jo, det kan vara så att jag numera bor i en stad där fotbollsfebern inte märks lika tydligt på stan, där en premiär eller ett derby inte skyltas speciellt mycket inför matchen. Men det betyder inte att jag inte längre kan ta del av fin inramning, häftiga matcher och fotbollsfest. För det finns definitivt i MLS också.
