"Drömmarna är om möjligt ännu större än innan"
Han var i princip klar för Fiorentina när käftsmällen kom. Ett allvarligt hjärtfel konstaterades, övergången sprack och en livsviktig operation genomfördes - med osäkerhet om, när och i vilket skick han skulle komma tillbaka.
För FD berättar den snart 19-årige Örgrytemittfältaren om vägen tillbaka, den stora tacksamheten och drömmarna.
– Drömmarna är om möjligt ännu större än innan. Efter att ha gått igenom det här så känner jag att ingenting är omöjligt, säger han till FotbollDirekt.se.
Rankad som en av världens 100 största talanger av tidningen The Guardian. Allsvensk debut för Häcken vid sexton års ålder och mer eller mindre klar för Fiorentinas primaveralag. Han hade till och med börjat plugga italienska.
Allt såg ut att gå som på räls för supertalangen. Men Kevin Ackermanns tillvaro skulle i stället rasa samman. Ett medfött hjärtfel konstaterades på läkarundersökningen i Italien och den snart fyllda 19-åringen bollades mellan experter runt om i Europa.
En läkare i Bologna berättade att han hade ett hjärtfel som skulle omöjliggöra fotboll på elitnivå. Men Ackermann och hans familj ville ha flera bedömningar. En läkare i Spanien trodde tvärt om att det går bra att spela, medan en belgisk läkare sa att "om du inte opererar dig innan du är 25 år, så lever du inte". Övergången med Fiorentina sprack men nu var hälsan den enda prioriteringen.
Den 30 april 2019, ett par månader efter den tilltänkta flytten till Italien, så gjordes den karriärsräddande och till och med livsavgörande operationen. Den långa vägen tillbaka inleddes och i höstas kunde han återigen vara med i Häckens verksamhet.
Men Ackermann kände att han behövde något nytt. Superettan och Örgryte blev nästa destination i mittfältstalangens karriär.
– Först och främst så mår jag bra nu. Riktigt bra till och med. Jag kom till en förening med en bra tränare och en sportchef som tror på mig. Killarna i laget är fina så jag har acklimatiserat mig på ett bra sätt. Jag kom ju tillbaka precis innan säsongen avslutades förra året och gjorde någon match för Häcken. Anledningen att jag lämnade Häcken var att jag redan hade lämnat mentalt i och med Fiorentinaövergången, säger han till FotbollDirekt.se och går in på sin status här och nu:
– Även om jag kom tillbaka så hade jag ju missat ett år av fotboll och träning. Så det tog dit att komma igång och belasta musklerna igen. Det var tufft i början, en hel del tid i gymmet och löpträning, men det var så sjukt skönt att vara tillbaka så det spelade ingen roll att jag inte kunde träna fotboll varje dag.
Öis-mittfältaren hymlar inte med att coronaavbrottet inom svensk fotboll kom lägligt för honom.
– Jag har kunnat bygga en kontinuitet i min träning och hållit mig skadefri. Så den uppskjutna starten har gynnat mig i och med att försäsongen blivit längre. Sen är det så klart en fruktansvärd anledning till att vi ens har ett uppehåll, men rent fotbollsmässigt så har den varit till min fördel. Jag är på en bra plats nu och kan ta ytterligare kliv så klart. Men jag är på god väg.
Hur nära är du där du var innan allt som hände?
– Jag känner att jag är tillbaka, absolut. Den nivån jag höll vintern innan jag skulle åka håller jag nu med, om inte bättre. Tekniken tappar man ju inte utan det har handlat om att bygga kondition och muskulatur. Det självförtroende jag byggt av allt som hänt och fram till nu är starkare än innan.
Ackermann kastades snabbt in i hetluften för Örgryte i svenska cupen. Kanske lite för tidigt om man ser till hans fysiska status där och då. Samtidigt en lärdom som han kan ha nytta av nu när säsongen startar.
– I och med vår tuffa skade- och sjukdomshistoria på försäsongen fick jag spela en hel del. Var jag redo? Fysiskt, möjligtvis inte. Samtidigt är jag mycket starkare nu än då och har ett par tävlingsmatcher på kontot. Det gynnade ändå mitt självförtroende att jag fick de där tävlingsmatcherna avklarade för att känna att jag är tillbaka på riktigt.
Tänker du ofta på Fiorentina och vad som kunde ha varit?
– Klart jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig tänker på det. Samtidigt är jag oerhört glad nu. I samband med flytten hittades hjärtfelet som kunde rädda min karriär och som kunde rädda mitt liv. Det är klart att det tråkigt att det blev som det blev med Fiorentina. Samtidigt är motivationen att ta mig långt i karriären ännu större. I en framtid kanske jag kan ta mig dit igen. Nu ska jag bara kämpa allt jag har i Örgryte och försöka göra det så bra som möjligt.
Hur tänker du kring allt stöd du fått?
– Att det varit oerhört betydande. Jag hade inte stått här så stark och självsäker om det inte vore för min familj, flickvän och mina vänner. Det har varit extremt viktigt. Och stödet från allmänheten, det har varit sjukt fint att så många tagit sig tid för att skriva till mig. Det har varit väldigt fina ord och jag är oerhört tacksam.
Nu är målet att bli en viktig spelare för Örgryte som hoppas vara med och slåss om uppflyttning. Men de stora drömmarna har han fortfarande. I en intervju med Aftonbladet för ett par år sedan pratade han om favoritlaget Chelsea och att han inte hade haft något emot att spela där.
– Drömmarna är om möjligt ännu större än innan. Efter att ha gått igenom det här så känner jag att ingenting är omöjligt. Mina drömmar är höga, samtidigt som jag är mycket i nuet och det jag kan påverka i dag. Jag har mina delmål, men självklart drömmar som jag krigar för varje dag också.
Att du ens står här som elitfotbollsspelare i dag är ju fantastiskt bara det.
– Tidigare var det en självklarhet att få spela fotboll och göra det man älskar mest i livet. Man var inte tacksam på det sättet. Nu har jag fått en annan verklighetsuppfattning. Och det betyder inte att man måste drabbas av ett hjärtfel eller något annat allvarligt för att inse det. Men nu njuter jag verkligen varje dag av att gå ut på träningsplanen och göra det jag älskar.
– Jag gör det med ett tacksamt hjärta och leende på läpparna.