AIK-stjärnans kamp: “Jag jagar rekordet”

Han är nära nu. Det kanske krävs ett mirakel för att spela den allsvenska premiären mot Örebro SK, men Nabil Bahoui, 29, är nära.
Han säger själv att han går för rekordet och ser en realistisk comeback i derbyt mot Hammarby den 21 juni.
Men det är också en självkritisk och klokare Bahoui som nu kommer tillbaka till AIK – med siktet på att bli bättre än någonsin.
– Jag har tänkt att så länge min förstatouch är bra, vem ska stoppa mig? Men då stoppar kroppen dig. Nu har jag nyss fyllt 29 år, och alla bitar ska på plats, säger Bahoui till FotbollDirekt.se. 

Det är den sista tröskeln han nu måste över.

Och man kan riktigt höra hur angelägen, hur desperat gärna han vill spela fotboll med AIK igen. Så angelägen att man också tydligt hör hur han medvetet bromsar upp sig själv för att inte springa händelserna i förväg.

Som Nabil Bahoui själv säger:

– Jag vill inte jinxa med två veckor kvar. 

Vad händer då om två veckor?

Det är då Bahoui ska genomgå testet.

– Vi har planerat att efter exakt sex månader (efter skadan) så ska vi göra ett test, Fixar jag det testet, som är den 11 juni eller den 15 juni, då är jag redo för kollektiv träning. Sen handlar det om hur lång tid innan jag kommer i form, förklarar Bahoui.

Det var i december i fjol som AIK meddelade att stjärnan dragit på sig “en underkroppsskada” (läs korsband) och skulle missa stora delar av säsongen 2020.

Det var givetvis innan coronakrisen sköt upp den allsvenska premiären rejält, och kanske även innan man frågat huvudpersonen själv hur länge han planerat vara borta.

Inte särskilt länge, hade svaret varit då.

– Jag jagar rekordet. Det ligger på ungefär fem månader, från skada till comeback. Jag är där nu, säger Bahoui.

– Så här, jag har tagit klivet från träning med “Lucio” (Luis Oyarzo), vår naprapat, till Sean (O'Shea), vår assisterande tränare. Nu är man nära. Det är jag och Tom (Strannegård) på träningarna, och det är sista delen. 

– Jag ligger före i fas, och de har fått dra tillbaka mig. Man måste vara smart och inte riskera något. Vara på den säkra sidan.

Han bubblar när han pratar. Vill inte sluta.

Det är omöjligt att inte begripa hur mycket Bahoui längtat tillbaka till fotbollen. 

Till AIK.

Till allsvenskan.

– För mig, jag sover och äter fotboll, jag lever för fotbollen. Dygnet runt har det varit rehab och det känns skönt med resultat, men jag hade inte klarat av det utan vårt team, säger Bahoui.

Rösten blir varm när han pratar om “sitt team”.

Nabil Bahoui vill nämna namnen på dem som hjälpt och stöttat honom i karriärens tuffaste tid.

– “Lucio”, där har du nummer ett, lagkaptenen. Och så Karol (Zyto), lagets läkare. Och sen Babis, sjukgymnasten som jobbar från Liljeholmskajen. De tre är mina nummer ett.

– Detta koncept, från dag ett bestämde “Lucio” sig för ett nytt sätt. Hittills har det gått fantastiskt bra. Jag vill inte berömma mig själv, men jag har varit positivt och det är viktigt.

Känner du någon smärta alls i knät?

– Absolut inte! Nu handlar det om hur mycket belastning jag kan ta utan bakslag. Jag kör ibland tre pass om dagen, och har bara söndag ledigt. Det är ingen dans på rosor, det har varit en utmaning, en ny grej för mig, säger Bahoui.

Han funderar:

– Jag har aldrig varit i den här sitsen, Jag trodde jag skulle deppa, men det inte varit så. Jag är glad i dag, men sista biten är kvar. Jag vill ju inte jinxa med två veckor kvar. Teamet bakom mig…, jag vågar inte ösa beröm ännu…, men om någon fick den skada jag haft så skulle jag säga att man skulle göra det som jag gjorde. 

Men vi kan räkna bort att du spelar premiären mot ÖSK den 14 juni?

– Om testet är den 11 juni, då finns det fyra dagar för ett mirakel…, säger Bahoui.

– Men om man är lite realistisk så kanske det inte blir till premiären, och inte andra omgången…, men kanske tredje matchen (derbyt mot Hammarby).

Vad ser du framöver i karriären?

– Jag siktar på att bli bättre än tidigare, jag har ju aldrig varit i gymmet tidigare, säger Bahoui uppriktigt. 

– Backa bandet, jag har levt på att vara bra på fotboll, jag har inte tagit seriöst på det runt omkring. Nu har jag varit i Europa, jag har sett hur de bästa spelarna äter och sover för att nå toppen. Alla bitar måste vara på plats. 

– Jag har tänkt att så länge min första touch är bra, vem ska stoppa mig? Men då stoppar kroppen dig. Nu har jag nyss fyllt 29 år, och alla bitar ska på plats.

Hur ser målsättningarna ut då 2020, för dig och för AIK?

– Målsättningen för mig själv, jag har ingen än. Jag har ett mål att få ut hundra procent av Nabil, och då kommer det gå fort med allt annat.

– AIK, vi har ett nytt spelsätt. Vi har förlorat allsvenskans bästa spelare från i fjol, Tarik Elyounoussi, men vi har fått in Ebenezer Ofori. Vi får se hur man hanterar det nya sättet men jag är positiv. 

– Så här, som spelare i AIK, med den kaliber vi har i klubben så går vi för guld varje år. Så har det varit så länge jag varit i AIK och så är det även i år.

– Men det är hårt jobb bakom de orden, inget kommer enkelt.