EKWALL: Hur ska vi ha det? Att spela bra räcker inte
Så, hur vill vi ha det?
Ett riskminimerande cyniskt landslag som tar sig till kvartsfinal i VM.
Eller ett gäng sköna lirare som “spelar bra fotboll”.
Hur Janne Andersson än gör så vet vi att han kommer få skit.
Han hade absolut en poäng där. I all sin iver att skapa något nytt och friskt efter det lagerbäckska landslagslivet åkte Erik Hamréns landslag till Amsterdam för att bjuda upp till dans; här skulle det visas att Sverige kunde spela härlig fotboll och det slutade med att vi gick under med man och allt.
Det hände lite väl ofta under Hamrén, inte minst i mästerskapen.
Och det här kan ha varit Janne Anderssons sämsta match som förbundskapten, sett till hur effektiv han varit under sina år på posten.
Du kan inte åka till Lissabon och blotta ditt lag så här. Det gör inget landslag i hela världen. För det är dödsdömt.
Vi må ha väldigt spelskickliga mittfältare, några med en stor framtid men vi är inte riktigt “där”. Vi är inte Portugal, vi är inte Frankrike.
Vi är vad vi är och det är väldigt intressant på sina håll, men ska du ta en poäng i Lissabon får du grisa dig till den. Tron på något annat är älskvärt, men ytterst naivt.
Du måste kanske slå dövörat till gentemot Twitter-förbundskaptenerna och balansera upp med Sebastian Larsson. Han kan dessutom trycka in hörnor och frisparkar så att de blir hotfulla och kanske är den lilla chans du får i en sån här match.
Nu har vi kastat bort alla fasta situationer två matcher efter varandra - när de behövdes som bäst.
Jag hade hellre sett Seb Larsson i en balansroll istället för Albin Ekdal, som läget är nu. Ekdal är den som får lida mest för det framåtlutande mittfältet som nu snickras fram, Han ska vara balansen men tvingas nu mest agera som nån sorts Johan Mjällby, en spelare som ska skydda backlinje. Det innebär att vi tappar bort Albin Ekdal i en position/uppgift som inte passar honom. Han har andra kvalitetsdrag som spelare än städgummans.
Och självklart ska det finnas utrymme för Dejan Kulusevski, Viktor Claesson och Kristoffer Olsson samtidigt i ett svensk landslag.
Men inte för att det ser snyggt ut. Det måste ge någonting också.
Nu "spelade vi bra", sades det återigen - jovisst, men vi hade två målchanser (bägge från Marcus Berg), ett skott utifrån på mål och förlorade med 3-0.
Är det att spela bra?
Sverige har ställts mot världsklassmotstånd, ingen kan säga någonting om det.
Men det har vi gjort förut och det har gått att lugga en poäng här och där. Nu är det fyra raka förluster i Nations League. Ett enda mål på 360 minuter.
Det är inte bra någonstans, inte om vi vill hävda att vi har ett lag som ska kunna mäta sig med de största.
Janne Andersson sitter fortfarande med en möjlighet att hålla sig kvar i A-gruppen, Kroatien på hemmaplan ska definitivt vara möjligt att besegra. Men det kommer inte räcka med ursäkter om att "vi spelade bra". För det enda som är bra nog är att vinna. Ingenting annat, hur tråkigt det än må vara.
Lühr och Ekwall om allsvenska spelarna mest störst landslagspotential:
Den här artikeln handlar om:
