Skadan kunde kostat en karriär: "Har enorm respekt för honom"

Michael Omoh i lång intervju: 

✓ Lättnaden över Jesper Nyholms återkomst: "Respekten för Djurgården steg nu"

✓ Kängan mot svenska spelare som återvänder för tidigt från utlandet

✓ Trodde på succé för Mjällby: "Fantastiska människor"

Michael Omoh lämnade svensk fotboll efter nio år i svallvågorna av en skada som höll på att kosta en karriär. Via Rumänien hamnade 29-åringen i Hapoel Kfar Saba i den israeliska högstaligan.
Här berättar Omoh i en lång intervju om varför han ville utomlands, svensk fotbolls problem med spelare som återvänder för tidigt, glädjen över Mjällbys succé i allsvenskan - och att Djurgårdens Jesper Nyholm spelar fotboll på toppnivå igen:
– Jag har enorm respekt för honom för det, säger Omoh.

Det var den typ av skada där alla kunde se på en gång att det var riktigt allvarligt. Tv-bilderna på Jesper Nyholms benbrott var otäcka, och det stod snabbt klart att cupmatchen mot Örebro 2018 skulle bli den sista för AIK-försvararen på ett bra tag.

Rapporteringen som följde handlade om felbehandling på sjukhuset (Nyholm kom att anmäla Karolinska) och en väldigt definitiv läkardom: Han skulle aldrig kunna spela fotboll igen. 

Det var i duell med Michael Omoh det hände, och man kunde genom intervjuer snabbt förstå att det som hände tog mycket hårt också på Omoh.
I januari i fjol, knappt ett år efter Nyholms skada, så kom rapporter om framsteg och hopp om att han trots allt skulle kunna spela igen. Michael Omoh uttryckte då sin glädje över hur Nyholm repat sig:
– Jag skulle inte kunna förlåta mig själv om skadan stoppar honom från att komma tillbaka till fotbollen. Det skulle hemsöka mig och jaga mig för en lång, lång tid framöver. När jag såg det här så blev jag väldigt väldigt glad. Det är min högsta önskan att han ska komma tillbaka och jag ber för honom varje dag, sade han till FotbollDirekt.se i januari 2019.

Nu har det gått ytterligare nästan två år, och Nyholm är inte bara tillbaka på fotbollsplanen, han spelar i allsvenskan igen.
– Det är fantastiskt. Jag såg att han till och med gjorde ett mål här för ett tag sedan. Jag är verkligen glad för honom. Jag önskar honom all lycka i världen, säger Michael Omoh i dag till FotbollDirekt.se.

– Det gjorde mig verkligen glad när jag såg att han spelar i allsvenskan igen. Efter den incidenten, verkligen glad. Sedan vet jag inte varför han lämnade AIK, och det spelar ingen roll. 

Han fick inget nytt kontrakt. Djurgården erbjöd honom ett och han hade inte några andra erbjudanden. Det är i alla fall så det har kommunicerats...  
– Okej, det visste jag inte. Djurgården är inte min favoritklubb. Men om det är så det har gått till... min respekt för dem steg nu. Att ta in en kille som har haft sådana svårigheter. Att få honom tillbaka honom "till livet", så att säga. Det är en stor grej av dem.

Efter skadan så hade de bägge tät kontakt. Omoh besökte Nyholm på sjukhuset och de skrev till varandra. Kontakten är inte lika frekvent i dag. 
– Nej, vi har inte pratat så mycket. Men jag har följt honom på avstånd och sett hans utveckling. Jag är väldigt, väldigt glad. Det var ju osäkert om han överhuvudtaget skulle kunna sparka på en boll igen, än mindre på den nivån han är på nu.

– Såhär: Det var hans mentalitet som hjälpte honom. Han bestämde sig för att aldrig ge upp. Ingen annan har kunnat hjälpa honom göra det här. Det kommer helt och från honom själv. Inte från hans familj, flickvän, kompisar eller någon annan. Jag har enorm respekt för honom för det. Jag har sett spelare som gett upp utan att ha åkt på en skada ens.

Omoh säger att han följer allsvenskan och superettan tätt fortfarande, främst de klubbar han varit i tidigare (Östersund, Örebro, Dalkurd, Mjällby). Och därigenom har han sett Nyholm i flera matcher.
– Han är aggressiv i sin spelstil, går in i duellerna. Du kan inte ens se på honom att han har haft den skadan, eller någon skada. Han är som vanligt, som den spelaren han var innan. Det är fantastiskt att se, jag är så glad för det.

Det är 2,5 år sedan... hur ser du på det idag? Då när det hände fick man intrycket av att det tog hårt på dig.
– Jag har tagit mig igenom det. Jag fick många meddelanden och hälsningar, det hjälpte mig. Jag fick meddelande från AIK:s sportchef då, Björn Wesström. Han skrev ungefär "alla såg vad som hände, det var bara en olycka. Det kunde ha hänt vilken spelare som helst. Vi vet att det inte var avsiktligt, du ska inte känna någon skuld". Så det var massor av stöd, från spelare, supportrar, dels från Örebro, men även supportrar från AIK hörde av sig. Sedan var det AIK-supportrar som skrev riktigt obehagliga saker. Vilket jag kan förstå, det var väntat.

Är det något man behöver ha förståelse för?
– Det är så med alla klubbar, du har supportrar som förstår fotboll och du har supportrar som bara är där för att skrika och vara galna. De tittar på nyheterna och ser att en av deras spelare blev skadad av en spelare i motståndarlaget. De tittar kanske inte ens på själva situationen, bara kastar sig på datorn eller telefonen och börjar skriva. Det är deras spelare som blir skadad och du var den som skadade honom, då är du automatiskt fienden i deras ögon.

– Så jag förstår den sidan av det. Det är bara så det är. Många skulle inte förstå det, men jag försöker se det här från flera perspektiv. Och jag kommer ihåg i den matchen, jag hade en situation med (Nabil) Bahoui där. Han skrek till mig, hur f-n kan du göra så", typ. Jag försökte förklara att det inte var med flit. Men han kom fram efteråt och sade förlåt. Jag sade till honom, det är helt okej. Det är normalt, du försöker bara skydda din medspelare. Vi har inga problem med varandra alls.

Drygt två år har passerat, och Omoh känner i dag inte att händelsen påverkar honom alls.
– Den första tiden, de första dagarna, då fick jag hjälp av Örebro. Jag fick några dagar ledigt där i början. Men det är klart det påverkade mig när jag kom tillbaka i träning. Jag klev inte in i 50/50-situationer där ett tag, i början inte ens i matcherna. Det dök upp i huvudet "what if", "what if". Tänk om det skulle hända igen? Men jag tog mig igenom det. Det försvann undan för undan. I dag tänker jag inte på det när jag spelar.

Michael Omoh gjorde sig ett namn i Dalkurd i början på 2010-talet, och karriären gick vidare i Östersund och Örebro, men i fjol sommar lämnade han ÖSK för Mjällby som då slogs i toppen av superettan. Omoh var med och spelade upp Mjällby i allsvenskan, bland annat genom 2-0-målet i matchen som definitivt säkrade allsvenska kontraktet, hemma mot Syrianska.

Han lämnade därefter Sverige, men han har fullständig koll på de svenska klubbar han varit i tidigare. Och Mjällbys framgångar i allsvenskan den här säsongen förvånar honom inte alls:
– Jag har kommenterat lite på deras Instagram och Facebook, berömt dem för hur bra de gjort det. Men jag är inte överraskad. För jag spelade med de här grabbarna, jag såg deras mentalitet. De har en attityd som jag inte sett förut, ärligt. Kudos till Milos (Milojevic), tränaren de hade i fjol. Han injicerade det där i blodet på spelarna. Hur de tar sig an varje match. De respekterar dig som motståndare, men inte mer än att de vägrar låta dig vinna på planen. De tror alltid att det är 50/50, vilka de än möter. Om du spelar för Malmö eller för Djurgården... de bryr sig inte.

– Jag kallar dem "stubborn club". De ger dig ingen respekt. Det är spelare som vill skapa sina egna namn, som vill göra det tufft för dig. Jag älskar killarna i den klubben. Sådana som David Löfquist, Viktor Gustafsson... de är fantastiska människor. "Calle" (Carljohan Eriksson, den finska målvakten... fantastisk kille. Så helt ärligt: Jag är inte överraskad. Jag trodde kanske inte att de skulle vara uppe i toppen, men jag trodde definitivt inte de skulle åka ur heller.

Efter Mjällbys avancemang lämnade Omoh Sverige. Han fick kontrakt med Politehnica Iași i rumänska högstaligan - ett bra steg sportsligt, men klubben var i ekonomiska problem.
– Jag var tvungen att ta chansen. Jag har alltid velat testa något annat än svensk fotboll, största delen av min karriär har jag varit i Sverige. Jag har sett många spelare från allsvenskan komma ut i Europa, och efter efter sex månader-ett år är de tillbaka. 

– Så jag ville se, vad beror det på? Jag drog först till Rumänien. Det var okej fotbollsmässigt, de hade pengaproblem, lönerna kom inte i tid. Det var tufft för mig som varit i Sverige, där är det ju aldrig så. Så det var lite konstigt, en ny grej.

– Jag sade till min agent att vi måste kolla efter något annat. Det är tufft att träna och spela varje dag, sedan i slutet av månaden kommer ändå inte lönen. Men bortsett från det så är det en bra liga, man fick spela mot bra lag som Craiova och Steaua Bukarest, de är på en hög nivå.

Det blev en flytt till Israel och Hapoel Kfar Saba i högstaligan där - Omoh skrev i somras kontakt med för säsongen ut, med en option om ytterligare två år. 
– De tar beslutet om de vill förlänga eller inte. Det beror på hur jag presterar. Så här långt har det gått bra, jag har spelat i alla matcher. Jag har inte startat alla, men jag får minuter hela tiden. 

Michael Omoh gjorde sig i Sverige främst känd som en vass kantspelare med förmåga att slå sin spelare. Men i Rumänien användes han mycket som nummer tio, och han kan få den rollen nu i Israel också.
– Tränaren har mest använt mig på kanten. Men han har pratat om att ta in mig som nummer 10. På kanten är det svårare att göra mål. I Rumänien, på 16-17 matcher hade jag 4 mål och 4 assists som tia. Man blir mer farlig centralt. Även om jag kan spela på en kant också, det är inga problem.

Hur stor skillnad är det mot Sverige fotbollsmässigt?
– Jag var i svensk fotboll i nio år... och jag skulle ljuga om jag sade att är samma kvalitet. Det här är en annan nivå. Du kan inte förvänta dig att det ska vara lika enkelt. Det är inget snack om att det är ett stort kliv upp. Tempot är högt, och det är väldigt bra spelare. Vi förlorade 3-0 senast mot Maccabi Tel Aviv, ett väldigt bra lag. Fantastiskt hur de håller i bollen, vilken rörelse de har på planen. Så ja, det är klart högre tempo.

Och här kommer Omoh in på vad han ser som ett stort problem i Sverige - lagen presterar inte lika bra i klubblagsturneringarna, och alldeles för många spelare vänder hem från utlandet alldeles för snabbt. 
– Jag hade hört om israeliska ligan, det är några tränare jag haft tidigare som sade att den var bra. Så jag var inte överraskad. Jag har sett lagen härifrån i Europa League. Det är en bra liga, en stor liga. De har lag i Europa Leagues gruppspel varje år, vissa år har de lag i Champions Leagues gruppspel också. Maccabi Haifa, Maccabi Tel Aviv...

– Och Europa League är ingen lätt turnering att vara i, så om de har lag i den turneringen, då måste bra saker hända här. För de är verkligen där varje säsong. I Sverige, det är en "då och då"-grej. Malmö i Champions League... det börjar bli ett tag sedan. Och inget annat lag lyckas göra vad Malmö gör. Många som kommer från Sverige och spelar utanför Sverige, de håller med mig... vi är inte där än. Det bekymrar mig. Jag känner mig halvt svensk, jag har svenskt pass. Jag bekymrar mig över svensk fotboll.

– Så det var det också, jag ville testa själv... varför återvänder alla efter något år? De som är ute länge, de har min största respekt. Många pratar om Marcus Berg, "han ingen bra spelare, han gör inga mål", det är mycket gnäll på honom. Men han har varit utomlands i åratal! Jag ger dem väldigt mycket respekt.

Därför har han gett sig den på att stanna kvar utomlands, och inte vända tillbaka på ett tag.
– När jag pratade med min agent och berättade om situationen i Rumänien sade han "vad sägs om att återvända till Sverige? Jag blev nästan arg på honom. Alltså jag fullkomligt älskar Sverige, det är inte det. Men när det gäller fotboll... jag ville inte tillbaka. Det är min comfort zone, men jag vill inte göra det nu. Jag vill utmana mig själv.

– Och det här är ett problem: Det är väldigt väldigt många svenska spelare som går utomlands, och så kommer de tillbaka. Är vi rädda för utmaningar? Vi är för bekväma här hemma. Jag vet inte om det är hur vi behandlar spelare? Om du till exempel flyttar till Grekland, och du förväntar dig att bli behandlad som i Sverige... det funkar inte så. Om man är en stor talang i Sverige, då får man väldigt mycket respekt. Men om en sådan talang sedan går utomlands och förväntar sig samma respekt... det kommer inte hända. Nej, där är du en utlänning. Ibland får man ta det som en man och kanske inställa sig på att det är så. Så alla svenskar som varit utomlands och stannar i minst två-tre år... de har min största respekt.

Omoh reagerar också på att så många hemvändarvärvningar till allsvenskan är yngre spelare, mellan 20 och 25 år.
– Att man kommer hem och spelar när man är 34, det är helt okej. Sådana som Andreas Granqvist och Jonas Olsson, de kommer hem och avslutar sina karriärer... det är så det borde vara.

– Jag vill egentligen inte gå in på namn här. Men jag spelade mot Sead Haksabanovic när han var i Halmstad. Han fick chansen att gå till West Ham. Förstå hur många som vill få den möjligheten men som inte får det? Spela i West Ham liksom. Okej, sedan fick han inte spela. Varför då inte gå på lån till en Championship-klubb? Istället blev det; från allsvenskan till Premier League, och sedan tillbaka till allsvenskan. Det är inte bra för svensk fotboll. Och det är därför det är samma ansikten i landslaget hela tiden, spelare som faktiskt blivit kvar utomlands. Jag tror vi är rädda för utmaningar, vi måste utanför vår comfort zone.

– Sedan kan man vara ärlig och säga det: Pengarna är bättre utomlands. Fotboll är en kort karriär, tiden för oss att tjäna pengar är väldigt begränsad, du har ett fönster och det är då vi kan tjäna pengar. Våra karriärer tar slut när många människor i andra yrken startar sina karriärer. I Sverige, mycket försvinner i skatt. Till och med i ett fattigt land som i Rumänien, om du tjänar 5 000 dollar i månaden, det är skattefritt. De ger dig en bil och en lägenhet gratis.

– I Israel...  jag fick en bil och en lägenhet direkt. De skickade mig en video på min nya bil innan jag ens kom dit. Bilen jag körde i Örebro, jag var tvungen att leasa den med egna pengar, 3 000 kronor i månaden. På det så fick jag hyra en lägenhet för 8 700. Bara där försvann nästan 12 000. Så det är något som begränsar i Sverige. Även om du spelar i Malmö och tjänar 100 000 i månaden, du skattar bort 50 procent. Jag gick igenom det i många år. De spelare som lever bra i Sverige, det är de som gick utomlands och sedan kom tillbaka. Alla tror att det är så stora pengar, men det är en enorm skillnad mot att komma utomlands. Det finns väl också krafter som gör att det inte kommer in så mycket pengar i svensk fotboll heller.

Du menar 51-procentsregeln som skyddar klubbarna från att en enskild ägare kan gå in och ta över klubben...  
– Ja, precis. Och det är därför svensk fotboll är statisk. Det är ingen utveckling i den. De senaste tio åren kan du jämföra med israelisk fotboll... de kämpar i Europa League med två-tre lag varje år. Det är utveckling, och det kommer från att pengar investeras.

Så det är din ambition också, komma tillbaka i slutet av karriären?
– Ja, det är min önskan. Jag ser mig inte tillbaka i Sverige förrän jag är 34-35. Jag är en person som alltid strävar efter mer, jag gör mitt bästa hela tiden. Det kan gå snabbt i fotboll. Förra året vid den här tiden, jag hade precis spelat klart i Mjällby. Jag visste inte då att jag skulle spela i Rumänien, än mindre i Israel. Så det är klart att jag hoppas göra det bra här, och ta ett steg upp efter det. Det är varje spelares dröm, spela i en toppklubb i varje liga det än är.