LÅNGLÄSNING – Rasmus Bengtsson: ”Förut var det Göteborg, nu är det AIK, men slutar med att vi vinner”

BRADENTON. Rasmus Bengtsson, 31, hade en jobbig skada som kunnat avsluta fotbollskarriären. Istället kom han tillbaka och spelade hem ytterligare ett SM-guld till sitt kära Malmö FF. I en lång intervju med FotbollDirekts Mårthen Bergman berättar han om mörka tankarna, nya perspektiv, att han njuter mer nu än tidigare, att tidningarna alltid tycker att andra lag är bättre och om konkurrenternas kapprustning.
– För några år sen var det Göteborg, nu är det AIK. För det mesta slutar det med att vi vinner, säger han.

Rasmus Bengtssons slår sig ner i skuggan utanför lunchrestaurangen (läs skolmatsalen) på IMG Academy i Bradenton där Malmö, vid tillfället för intervjun, befinner sig på träningsläger. Senast vi pratade längre var i FD 60 Minuter, december 2016. Då var han nyopererad och jag fick känslan av att det risken för ett karriären var slut var ganska stor. Rasmus berättar att de tankarna i allra högsta grad fanns hos honom.
– Absolut, de tankarna hade jag. Även om jag inte ville säga det utåt så var det så. Det jag fick höra av läkarna och även från mina kontakter nere i Holland var ”har du tur så funkar det men det finns de som gjort samma operation och inte kommit tillbaka”, säger han.

Hur långt i tankarna om vad du eventuellt skulle göra om du tvingades sluta hade du kommit?
– Jag var inställd på att ge det en chans, första etappen var fram till sommaren. Inte stressa och även om det kändes bra i april/maj så ville jag inte stressa. Jag siktade på juni/juli. Och precis så gick det. Det började kännas bra strax innan sommaren och under sommaruppehållet och sen var jag i full träning i juli. Efter det har jag bara stegrat och jag har i stort sett inte haft några problem sedan jag började spela igen.

Ni är priviligierade och lever ett rätt gott liv som fotbollsproffs men när man åker på en skada och tvingas träna på egen hand under lång tid, det måste vara otroligt segt?
– Ja, det var många tunga dagar men jag hade mitt mål: sommaren. Det hade varit jobbigare om det inte hade känts bättre till sommaren och jag fortfarande hade varit kvar i det stadiet när man bara kör rehab.

Var det helt enligt planen?
– Ja, jag ställde in mig på att jag skulle vara tillbaka efter sommaruppehållet även om jag skulle känna mig frisk tidigare. Sen fanns det kanske ingen plan om det inte hade funkat då.

Du har fått känna på känslan av att fotbollskarriären är rätt skör och att det faktiskt kan ta slut. Hur har det varit?
– Den känslan lever jag med sedan skadan. Jag tänker på att verkligen ”ta vara på det””och att man har det ganska bra när man är frisk och spelar fotboll. Man ska inte gnälla för mycket. Jag tar vara på tiden och gör det bästa av det jag har kvar.

Uppskattar du det ännu mer nu?
– Absolut, vissa grejer uppskattar man mer. Bara känslan att få gå ut till sin hemmapublik och spela fotboll. Den känslan saknade jag sjukt mycket när jag var skadad. Så det uppskattar jag mer nu än tidigare, då var det givet att man spelade i Malmö och har sin publik. Nu känner man att det är något extra.

Hur blev du som människa i gruppen under den tiden när du tränade mycket själv och inte var med på matcher?
– Man kommer lite utanför men sen gjorde jag även det lite medvetet och tog ett litet steg tillbaka. Jag valde att träna lite mer själv istället för att komma in till träningen ibland. Jag åkte till Holland, jag valde att inte följa med till Salou och körde min rehab hemma istället. Jag valde det medvetet. Jag såg vissa matcher hemma på tv:n istället för att åka in till stadion för att det var frustrerande att bara sitta där. Så jag tog medvetet ett steg tillbaka, både från gruppen och hela grejen.

Finns det något jobbigt i det också, att ”vara utanför”?
– Ja, absolut men jag är ändå på hemmaplan när jag är hemma i Malmö. Jag har min fru, mina barn och mina vänner och det var framför allt de jag spenderade tiden med. Så det räddade upp situationen tror jag.

Nils Andersson, back i Malmö Redhawks, var skadad en hel hockeysäsong och berättade då för mig att det fanns saker han kunde göra då som han annars inte kunde göra. Ta ett glas vin, vara uppe lite senare någon gång, etcetera. Hade du något sådant?
– Det positiva jag fick ut av det var till exempel att jag kunde vara på min sons fotbollsträning varje gång. Jag kunde vara på hans matcher på lördagar och söndagar. Där kan jag inte vara nu när jag själv spelar. Så det kom in andra bitar som vägde upp och gjorde att jag ändå klarade av situationen och tog mig igenom det.

Fick det du kände när du var skadad dig att tänka att det kanske inte är så farligt den dag du lägger skorna på hyllan?
Ja, absolut. Jag är inte rädd för den dagen jag slutar utan jag ser bara andra idéer och möjligheter och ser fram emot att syssla med något annat. Det enda jag har gjort i mitt liv är att spela fotboll. Sedan jag var fem år. Jag blev proffs efter skolan och har aldrig jobbat med något annat. Så det är klart det finns grejer som känns intressanta att testa på efter fotbollen. Jag kommer spela så länge jag tycker det roligt och kan prestera på en bra nivå och den dagen jag inte gör det så kommer jag satsa på något annat.

Du kommer inte bara fejda ut?
– Absolut inte, jag har mina idéer och tankar här och där om framtiden så jag ser fram emot det på ett sätt men ändå inte kanske. Man vill spela så länge man tycker det är roligt och helst så många år till som möjligt.

Vad är du det du har i tankarna?
– Jag vet inte vad jag ska sitta och bjuda på här, jag har mina idéer och tankar om vad jag ska göra efter fotbollen. När den dagen kommer så kör vi på det.

När du sen kom tillbaka, hur vet man att man är matchredo? För det måste väl vara svårt innan man varit med om alla situationer?
– Jag spelade 15 minuter i en träningsmatch och så spelade jag en B-lagsmatch mot Häcken som gick klockrent och allt funkade. Jag fick precis det testet jag behövde. Jag vann några dueller, tajmingen satt och allt funkade. Så då fick jag självförtroendet tillbaka direkt. Sen spelade jag 60 minuter hemma mot Sirius och det gick klockrent även då. Jag minns en duell med deras anfallare direkt i början där jag gick in 100-procentigt och allt funkade. Så jag fick verkligen den starten jag kunde drömma om efter skadan. Det värsta hade varit att komma in i det, förlora matchen med 4-0 och inget funkar. Då hade jag börjat tvivla, men nu satt allt från minut ett.

Så gött ju?
– Det hjälpte mig verkligen. Jag fick tillbaka självförtroendet i första matchen, det var bara den fysiska biten som skulle jobbas upp, sen var jag med igen.

Har skadan gjort att du måste göra något annorlunda nu eller är det precis som du var innan den kom?
– Jag förbereder mig inför varje träning och tar hand om kroppen på ett annat sätt nu än innan. Förr kunde jag gå rakt ut på en träning, träna och sen bara duscha och åka hem efteråt. Nu lägger jag lite mer tid på min kropp och planeringen runt omkring.

Det gick väldigt bra för dig när du kom tillbaka. Var det till och med dina bästa matcher sedan du hade kommit tillbaka till MFF?
– Jag hade några bra matcher tidigare också, i Champions League-kval och så, men det kändes bra. Jag spelade 10-12 matcher utan skavanker så ja, jag kan nästan hålla med.

Hur känns det nu när du har fått ordentlig uppbyggnad under vintern?
– Det känns bra. Jag har fått spela en del i träningsmatcherna och inte känt av några skavanker eller känningar. Min känsla är att bara fortsätta bygga upp och förhoppningsvis göra min bästa säsong sedan jag kom hem.

När du är som bäst kanske du är allsvenskans bästa mittback. Det spelas ett VM i sommar, finns det i dina tankar?
– Nej, det gör det faktiskt inte.

Noll?
– Ja, noll. Jag var med på några samlingar under min tid utomlands men just nu känns det som att det ligger bakom mig. Jag har fokus på Malmö och vill verkligen göra allt för Malmö, så det finns faktiskt inte i tankarna.

Och det spelar ingen roll att det är en ny förbundskapten nu jämfört med då?
– Nej.

Så du ger dig själv noll procents chans att spela VM i sommar?
– Ja, precis. Noll procent, hehe.

Under vintern har det försvunnit många bra spelare och det har kommit in många bra spelare. Vad har du för feeling kring ert lag i år?
– Vi har tappat bra spelare och fått in bra spelare också. Känslan gentemot förra året är att vi har en grund att bygga vidare på. Spelarna som kom i somras har blivit ännu bättre så jag känner faktiskt att om vi får allt på plats så ska vi vara ännu bättre i år. Det är det vi vill så vi ska utvecklas och ta ännu ett steg.

Både försvaret och anfallet är mer eller mindre intakt, det är på mittfältet nästan alla bytts ut. Det är egentligen bara Oscar Lewicki som är kvar av de tänkta startspelarna, hur viktigt var det att han stannade kvar?
– Det var jätteviktigt för oss att han både stannade och förlängde. Han är en stomme i laget, det är en viktig position och roll i laget. Det hade varit tufft att byta ut båda de centrala mittfältarna mot två nya men nu är kärnan kvar och vi har fått in (Fouad) Bachirou som är en jätteduktig spelare och redan kan Allsvenskan. Sen har vi Sören (Rieks) och Arnor (Traustason) på mittfältet, som är vana vid att göra många poäng och är toppspelare i Allsvenskan, så det ser bra ut. Sen tror jag både Carlos (Strandberg) och Alex (Jeremejeff) där framme kommer ta ännu ett steg. Jag är nöjd.

Det blev en säsong där ni missade Europaspel vilket måste ses som ett stort misslyckande. Samtidigt kom du tillbaka från skadan och spelade under hela hösten då ni vann guld igen. Vad gick du ut med för känsla efter förra säsongen?
– Det var mycket känslor förra året. När vi åkte ut mot Vardar så var första känslan att jag bara ville lägga ner hela säsongen och komma till 2018. Sen går det några dagar och det kommer en ny match i allsvenskan, man vill vinna varje match… Så vi fokuserade allt på allsvenskan och den körde vi över till slut. Nu vet vi att vi inte ska göra samma misstag nästa sommar. Det är så i fotboll ibland, allting går inte som man vill.

Du hade precis kommit tillbaka från skadan när ni mötte Vardar?
– Ja, jag hade spelat mot Sirius tre dagar innan och kom in i andra halvlek.

Hur stort misslyckande tycker du att det var?
– Om man ser helheten och att vi åkte ut mot Vardar så var det ett misslyckande men om man ser på de två matcherna så hade vi mycket emot oss. På hemmaplan hade vi ett ribbskott ner på mållinjen i 89:e minuten, de hade ett anfall och gjorde ett mål. Bortamatchen leder vi med 1-0 då vi får ett friläge med Yotun och Berget och har chansen på 2-0 och att stänga butiken. Sen får de 1-1 och 2-1 och då tappar vi allt. Där föll vi ihop och det får vi ta lärdom av till nästa gång.

I och med era två CL-avancemang kanske den svenska fotbollspubliken i allmänhet och MFF-supportrarna i synnerhet tappade greppet om hur nivåerna faktiskt är på ett allsvenskt lag i relation till de ute i Europa?
– Så är det. Om du tittar på Vardar… jag tror de hade en högre lönebudget än oss. De hade två-tre brassar som tjänar dubbelt eller tre gånger så mycket som våra bästa spelare. Det är inga dåliga spelare. De hade spelare från det makedonska landslaget. Visst, det är inte det bästa landslaget men det är ändå erfarna spelare.

Bilden utifrån var nästan att ni skulle kört över dem, håller du med om det?
– Absolut. Det är alltid det farliga när man lottas mot lag som folk runtomkring kanske inte har så bra koll på. Men även om det är ett bra lag så ska vi slå ut dem.

Vad upplevde du att truppen gick ut med för känsla efter förra säsongen?
– Det blev en bra känsla. Framför allt efter sommaren när vi hade åkt ut i Champions League. Många trodde att vi skulle falla ihop men då kändes det som att vi tog ett steg till. Vi avslutade säsongen fantastiskt med till exempel både Elfsborg (6-0 hemma) och Hammarby (4-0 hemma) och verkligen visade hur bra vi var. Så det är den känslan vi går in med det här året.

Hur lätt är det att bara fortsätta på det när ni får in så pass många nya spelare?
– Det kommer inte göra sig av sig själv utan det är hårt jobb som krävs. Men det sitter lite i väggarna i Malmö FF, med erfarenheten både i och runtomkring klubben och hos supportrarna och deras kultur. Det är inget snack om att vi ska vara bäst, det smittar av sig på omgivningen. Vi ska helt enkelt bara bli bättre och vinna.

AIK har värvat en del namnkunniga spelare och de har verkligen gjort klart att de ska ta upp jakten på er, bland annat har sportchefen Björn Wesström sagt ”vi ska ikapp de ljusblå jävlarna”. Hur jagade känner ni er?
– Det är samma sak inför varje säsong, förutom att det är nya lag som jagar. För några år sen var det Göteborg, nu är det AIK. För det mesta slutar det med att vi vinner men det stärker konkurrensen i allsvenskan och intresset runtomkring, så det är bara kul att det finns så många bra lag. Vi får helt enkelt än en gång visa att vi är starkast.

Vi har sett vad AIK:s nyförvärv Enoch Kofi Adu kan göra i Malmö och Tarik Elyounoussi har tidigare visat att han är en väldigt bra spelare, om man jämför med allsvensk nivå. Är gapet mindre nu än inför förra säsongen?
– Om man bara ser på vad de har värvat så ser det bra ut för AIK men sen ska allt falla på plats på planen också. Jag tycker fortfarande att vi har bättre spelare än de flesta lagen så jag ser oss fortfarande som favoriter och den största utmanaren till att vinna guldet.

Inför förra säsongen trodde mer eller mindre alla experter att ni skulle vinna och man fick kämpa för att hitta anledningar till att ni inte skulle göra det. Känner du att det är så inför i år också?
– Även om vi vann allsvenskan med 13 poäng så kändes det som att det alltid var andra lag som var bäst, om man läste tidningarna. Ena dagen var det Östersund, andra var det Djurgården. Det var aldrig Malmö som var bäst när man läste tidningarna så det är klart att man kanske har andra förväntningar på de andra lagen.

Ni vann flera matcher med uddamålet under våren. Nu spelade du i och för sig inte då, men kände du att det var små marginaler eller kände att du hela tiden att ni skulle lösa det?
– Det är klart, det var tillfälligheter ibland och några matcher som vi skulle fått ett oavgjort resultat istället. Om man ska prata om rättvisa. Sen fanns det oavgjorda matcher som vi förtjänade att vinna och i slutändan tror jag att man får det man förtjänar. Nu blev det att vi gjorde mål i sista sekunden och det är svårt att sätta fingret på varför men det är också en styrka. När United var som bäst så hade de sin ”Fergie-time”. Bra lag har den där lilla extra turen men det är hårt jobb och kvalitet som avgör.

Hur är du på läktaren när ni avgör i slutsekunderna?
– Man tappar det ibland. Hade jag varit en neutral person hade jag kanske flippat ur lite mer, nu får man hålla tillbaka lite. Men att vinna i sista sekunden, det är det bästa som finns.

Upplever du pressen på att nå Europaspel ännu större i år än i fjol?
– Jag tror att den största pressen kommer från oss själva. Alla vi som har kommit till Malmö vill ut i Europa.

Det finns ju fortfarande Champions League-pengar kvar men för varje satsning som misslyckas så kommer ju möjligheterna att satsa igen att krympa. Känner ni det i klubben?
– Vi spelare tänker inte så mycket på det. Jag kan bara prata för mig själv men jag vet hur jag tänkte när jag kom till Malmö, jag ville bara ut i Europa och drömmen var Champions League, Europa League och att vinna Allsvenskan. Jag tror att de som har kommit nu känner likadant. Hela stan och alla runt klubben vill samma sak, framför allt när vi nu har varit där och vet vilken fantastisk upplevelse det är. Då vill man det ännu mer. Så vi alla vill det och alla blir lika glada när vi fixar det. Och på samma sätt på andra hållet, vi blir lika besvikna om vi misslyckas. Så jag hoppas att det som hände förra året var en engångsföreteelse.

Din egen säsong då, jag tänker att du borde vara allsvenskans bästa mittback om du är frisk. Tänker du också att du ska vara allsvenskans bästa mittback?
– Så tänker nog alla som spelar i allsvenskan, framför allt att vi blir allsvenskans bästa lag. Gör vi det bra så talar väl mycket för att vi har de bästa backarna, mittfältarna och anfallarna. Mitt mål är att vinna med Malmö och att spela så mycket som möjligt så då finns det möjligheter.