FD DOKUMENT: John Alvbåge om kritiken mot FotbollDirekt

John Alvbåge är en av allsvenskans mest mediala och på så sätt en av de största profilerna. Han har haft en del åsikter på FotbollDirekts sätt att arbeta genom åren och ett och annat mejl har landat i redaktionens mejlbox från den gode Alvbåge. Därför passade jag på att prata om just detta – det vill säga John Alvbåge VS FotbollDirekt – med just John Alvbåge när jag spelade in podcasten FD 60 Minuter med honom i början av januari.

Men för att podcasten inte skulle dra iväg och bli bra mycket längre än de 60 minuter som namnet någonstans hintar om så klippte jag ut de 18 minuterna som gällde detta ämne och laddade upp som extramaterial.

Ni hittar det här (pekar nedåt):

Och här nedan följer intervjun utskriven i text för er som föredrar det. (OBS, ”dokument” är på skoj)

——-
Hur ser du på mediabevakningen kring allsvenskan?
– Media överhuvudtaget ser jag som något bra, kan man ta det som spelare så gynnar det ju en på sätt och vis. Du kan profilera ditt, ja nu ska jag inte säga ditt egna varumärke, men det är ju bra om du profileras som en bra människa överhuvudtaget. Eller att du har en personlighet, det tror jag uppskattas av folk att du inte bara är någon robot som springer runt på planen.
– Jag har alltid ställt upp, oavsett om man förlorat med 6-0.
– Nu har jag 16 år på elitnivå och man lär känna folk i branschen och då vet man ofta att ”han kan man snacka med i lite ironisk klang, han kan ta det”. Men ibland säger man saker till någon man trodde man var ”vän” med som bara utnyttjar situationen. Det har hänt många gånger, och då blir jag så jäkla trött. Det är det som hänt några gånger med FotbollDirekt. Att jag säger någonting och så blir det en lockrubrik som är helt taget ur sitt sammanhang. Jag har ändå varit ärlig och skickat mejl då och sagt ”men såhär sa jag ju inte ens”.
– Då får man svaret ”nej nej, men det är rubrikmakaren”. Jag har alltid varit intresserad av att träffa de här rubrikmakarna. Vilka de är som sitter nere i några katakomber och gör rubriker, för det är alltid någon makare. Samma sak med Aftonbladet och Expressen. Okej, men vem är rubrikmakaren? Vem har det jobbet? Som bara viftar upp något? Som när man läser typ ”IFK-stjärnan fast för doping” och så är det någon i IFK Kristianstad a-lag för tre år sedan som lagt av och åkt fast nu. Sajten får massa klick för man lurar in folk, alla tror det är IFK Göteborg för det är någon blåvit färg på bilden som kanske är lite blurrad. Sånt är katastrof, jag blir så trött på sådan journalistik.
– Så det är några sådana minor jag stött på, då jag river mitt hår. Eller den klassiska jag nämnde förut: journalisten ringer och bara ”Hej John! Hur var senaste matchen? En sista sak förresten… du har ju slutat med Twitter, hur känns det?”. Så när man lägger på sen då har journalisten fiskat in en, mjukat upp en, man snackar om matchen så att jag öppnar mig mer och mer och så lägger journalisten in sista frågan innan man lägger på och det är den hela artikeln handlar om. Det handlar ingenting om det vi pratar om sju minuter om i intervjun utan bara det som är sista minuten. Det är många gånger det har varit så, så nu har man lärt sig lite hur man ska ta det.

Det märks ju att spelare ”lärt” sig det. Nu brukar jag bara fråga direkt det jag vill.

– Det uppskattas, det är bättre.

Jag vet inte om jag har fått nåt mejl av dig direkt om något som jag skrivit, men jag vet att vi, redaktionen på FotbollDirekt, har fått det…
– Det har mest varit din vän Ola där. Men det är utraderat nu känns det som. Nu sitter jag ju med i den här podden.

Men har du mejlat Aftonbladet och Expressen också?
– Ja, jag har haft en gammal vän där, Tobias Wolf (osäker på stavningen här), är ju en i min värld och som Örebro SK-spelare en världsberömd… det var inte meningen att måla ut dig, men nu gjorde jag det. Jag vet inte hur många mejl han har fått av mig. Det man stör sig på är när citat kan dyka upp som man inte sagt. Jag har sagt fyra meningar och så sätter man ihop en av de, och då är det ju inte mina ord. Och han var ganska duktig på det. Men han är säkert en fantastiskt duktig journalist, det var inget illa menat Tobias.
– Men gör man det som spelare så tror jag ändå man möter någon slags respekt. Journalisterna har en extrem makt, ibland har jag varit med om att spelar nästan kan bli sålda för att media har hyllat dem så mycket. Media har en jättemakt så men jag tror också vi spelare har en jäkla makt. Om någon stor stjärna, säg som Rydström när han var som aktiv, hade sagt nej till att prata med Expressen då tappar ju det. Eller som Zlatan när han sa nej till Aftonbladet.
– Har man en dialog då med journalisterna då tror jag man bemöts med någon slags respekt tillbaka. Journalisten du är skitarg på så kanske du får hans förklaring och då förstår man. Det är ju personkemi mycket det här.

Jag kan hålla med dig om att vi har lite tveksamma rubriker ibland och det är något som vi diskuterar och stöter och blöter på redaktionen hela tiden i princip. Jag har fått så många samtal av framför allt ledare i allsvenska klubbar genom åren som varit så förbannade på texter där man citerat dem exakt som de har sagt, men de tycker ändå att det blivit fel och ”jag menade inte riktigt så och hej och hå”. Och så fort man har en dialog så brukar de ha förståelse. Då brukar jag tänka att det förmodligen är någon från styrelsen eller någon av deras chefer som varit på dom och ”vad fan sa du såhär för?” och pressat dem.
– Mmmm, förstår.

Med all respekt för allsvensk fotboll så är det ingen toppliga i Europa, med stora pengar och stora stjärnor. Ibland kan jag känna att jag hade velat ”hotta upp” allsvenskan ännu mer. Många reagerar så att ”hur kan du kalla Adam Johansson för en stjärna?”. Jo, för att han är en stjärna i allsvenskan. Han har landslagsmeriter, spelar i ett topplag. Att man försöker göra allsvenskan het och att man då kanske gör lite roliga artiklar, det behöver inte vara så seriöst varje gång utan är också för underhållningens skull. Där får man kanske som spelare ta en spetsad rubrik ibland för att det skapar ett intresse, bygger varumärket och folk de facto klickar och läser om allsvenskan. Hur resonerar du kring det?
– Det håller jag med om. Sen är det det jag var inne på förut. Ironin, eller när man ska försöka vara lite rolig i text är så jävla svårt. Någon kan fatta det medan nästa inte alls gör det. Det är en balansgång. Eller om jag då, fotbollsmålvakten, gör nåt. Alla mina vänner och de i laget och så vet att jag är en ganska rolig gubbe som kan skämta. Men om Göran Andersson i Sollefteå läser det har ingen aning om vem jag är och bara ”vad är det för jävla idiot den där Alvbåge?”. Det är svårt det där, men jag håller med dig extremt mycket om att hotta upp allsvenskan. Det är viktigt.

För att knyta an till vad spelare respektive journalister har för ansvar. Jag har funderat lite över det och just att ju mer journalister vinklar, och enstaka journalister gör det, så drabbar det hela ”kåren”. Vilket gör att spelarna sluter sig, säger inte lika mycket vilket i sin tur leder till att journalister gräver ännu mer för att få fram sina rubriker. Så var det ju kring landslaget väldigt tydligt framför allt en period under Lagerbäck. Media fick aldrig sina rubriker och då skapade de dem själva istället. Ju mer spelarna anstränger sig för att bygga allsvenskan, desto mindre tror jag att journalister behöver ”kämpa” för att få till bra rubriker. Och det tror jag spelare och framför allt klubbarna inser mer och mer.
– Så är det. Alla åren sen jag kom till Göteborg har vi haft en kortare mediautbildning med vår marknadschef varje år där han har poängterat att det är bra om vi syns i sociala medier. Så att man profileras och så… klubbarna vill det men samtidigt så tänk på att du inte ska… och så är vi ju där igen. ”Lägg inte upp när du sitter och förfestar med polarna”, där måste man vara mogen. Man vill att vi ska synas, men samtidigt får man inte gå över gränsen.

Jag ser fram mot när du bestämt dig för att sluta och sista säsongen bara skaffar Twitter, Instagram och allting och så bara kör du.
– Ja, eller hur…