PÅ FD: Diskeruds psykning av storstjärnan – ”Jag är ju bättre”

GÖTEBORG. Ny tränare, ny spelidé och ett yngre lag. Mix Diskerud är plötsligt en av IFK Göteborgs äldsta spelare och vill i år visa vägen. I en intervju med FD pratar han om passionen i Allsvenskan, den nordiska MLS-trenden, vänskapen med världsstjärnan Andrea Pirlo och att inte alltid vara politiskt korrekt.
– Jag tycker fortfarande att jag är ung, och det gör tjejerna och Man City också, säger han till FotbollDirekt.se. 

Även om IFK Göteborg bara tagit tre poäng har spelet stundtals sett lovande ut och förlusterna mot Hammarby och Östersund varit knappa.

För mittfältsstjärnan Mix Diskerud – som inlett säsongen med två mål på tre matcher – fanns det trots allt som hänt i Blåvitt inga  tvivel om att han ville återvända till klubben den här säsongen, så länge Manchester City och Blåvitt genom Mats Gren kunde komma överens om villkoren.

– Jag trivs otroligt bra i IFK och med allt runt omkring. Staden, Kamratgården, spelarna och allra mest personalen som jobbar här. Det är en enda stor kamratskap vilket jag tycker är väldigt viktig och tycker mycket om, säger 27-åringen till FotbollDirekt.se.

Mix hade ett tidigt snack med Poya Asbaghi och blev sugen på att komma tillbaka

– Vi pratades vid i december på Skype när jag var på semester i USA. Han berättade om sina tankar och det kändes direkt intressant med IFK som alternativ även den här säsongen.

Efter säsongen 2017 lämnade Diskerud MLS-klubben New York City FC för att skriva på för Manchester City – ett kontrakt som gäller fram till sommaren 2022.

Vad hände där egentligen?

– Nej, mina agenter förhandlade med tre klubbar, men för mig personligen var det ganska lite som hände. Jag skrev kontrakt med Manchester City som berömde min potential men som även gav klara besked om vad jag behöver jobba på för att få ut den. Sedan kom alternativen upp för vilka klubbar och i vilken roll jag borde hitta på planen. IFK var ett av alternativen som sammanföll med mina önskemål, och där jag trodde att jag skulle kunna övertyga coachen för att få spela i min mest naturliga roll. Mer än så finns inte att berätta.

– Nu är jag här på lån för tredje gången, det måste vara nytt rekord, haha.

Men du förstår att folk blev chockade när du skrev på för Englands bästa klubb? 

– Ja, de som trodde att jag skulle ta en plats i startelvan direkt blev nog chockade.. Men jag fick valet att utvecklas i City genom reservlaget eller använda City som en bas för att bli utlånad till relevanta klubbar för det dem vill att jag ska utveckla i min ålder och under det första året på kontraktet. Jag var bara i Manchester några veckor när Mats Gren och Poya började stressa både Brian Marwood och min farsa.

– Det slutade med att jag gjorde ett “surprise-besök” på träningslägret som IFK hade i Spanien. Men innan dess tränade jag med reserverna som var riktigt duktiga och som med säkerhet att kvalificerat sig för VM om det hade varit möjligt… för med såna faciliteter de har där är det nog det enda som saknas. Otroligt.

Du tränade aldrig med a-laget? 

– Nej, det gjorde jag inte, inte den här gången. Men jag har träffat Agüero, Demichelis och Zabaleta i New York tidigare för ett reklamjobb. I mitt lag lirade bland annat David Villa och jag minns att vi vann en passningstävling men att de här Cityspelarna slog oss lätt i fotbollstennis. Det var kul!

Ni bygger om med Blåvitt på många fronter och laget har blivit yngre. Vad vill du själv ta för roll och uträtta under året?

– Förväntningarna som jag har på mig själv brukar jag hålla för mig själv. Men det är inte bara på plan utan även utanför. Det har varit mycket orosmoment här de senaste åren och jag vill hjälpa till att binda ihop i klubben.

– Jag ska vara en glad gutt som sprider positivitet.

Vad tycker du om att ni ska vara ett mer spelande lag som satsar ungt?

– Det är nog ingen här som är missnöjd med klubbens förändringar. Sen har vi en ny tränare med nya formation och en ny spelidé. Självklart kommer det att ta lite tid innan allt fungerar perfekt, men sättet som vi spelar nu med mer bollinnehav gillar jag.

– Det passar min spelstil och det är roligt. Man lär sig mycket, oavsett om man är 19 eller 27 år så vill man alltid lära sig nya saker.

Du är väl en av de äldsta i laget nu?

– Vi har en sån där kvadrat där vi delar upp oss i två grupper. Jag har alltid varit med de yngsta men nu är jag med de äldsta. Det känns inte bra, haha.

–Jag tycker fortfarande att jag är ung, och det gör tjejerna och Man City också. Men det är en rolig satsning som jag gillar. I dag är du lite mer etablerad som 22-23-åring. Vi har väl ett par som är äldre än mig fortfarande. David (Boo-Wiklander), Tobbe, Eriksson, Dahlin. Tobias drar verkligen upp medelåldern i laget, snittet hade varit mycket lägre utan honom!

Det var länge sen Blåvittfansen hade särskilt mycket att jubla åt – vad kan de förvänta sig av laget i år? 

– Rent placeringsmässigt har vi inte sagt något utåt och det blir fel om jag gör det. Då kommer Mats Gren eller Poya slakta mig, haha.

– Men jag tror att vi har spelat på ett sätt som folk gillar att titta på. Vi försöker bli bättre och bättre på det. I det långa loppet tror jag att det är rätt väg för IFK Göteborg och jag tror att klacken kommer gilla det de ser.

Du verkar trivas både i Allsvenskan?

– Det gör jag verkligen. Om man ska jämföra passionen som finns i klubbarna och intresset kring matcherna så finns det inte i Norge eller i USA på samma sätt. Om vi vinner eller förlorar så märker jag det nästa dag i staden. Folk är glada eller ledsna. Det är lite press på oss spelare så klart men det anser jag att man ska klara av på den här nivån.

– Fotbollen i Allsvenskan är mer än bara en sport. Det tycker jag är fantastiskt för så är det inte på alla ställen i världen.

Blir det många Norgevitsar i omklädningsrummet?

– Haha, jag har sagt det förut. Jag visste inte att svenskar hade så bra humor… Jag har spelat med många svenskar i Stabaek och Rosenborg. Nannskog, Pontus Farnerud, Jesper Jansson, Pontus Segerström, Janne Jönsson var tränare. Sen i Rosenborg var det Rade Prica, Daniel Örlund och Micke Dorsin. Jag har säkert glömt någon.

– Trevligt folk var det redan då. Nannskog var en riktig filur, han kallar ju sig “the body”, haha. Han var en riktig profil i Tippeligan – tack vare honom så kom det fler på Stabaeks matcher och det blev en mediahajp. Man kunde lära sig av honom i det avseendet.

Behövs det fler profiler inom fotbollen tycker du?

– Ja, det behövs. Det är mycket snack om det i Norge. Det behövs för att dra igång både publik och media. Vi har några profiler i det här laget som Sebastian (Eriksson) och Tobbe. Jag vet inte om det är så viktigt för laget men för klubbarna är det viktigt med profiler. Man får bjuda till ibland och inte alltid vara så politiskt korrekt. Det är bara roligt med spelare som vågar att säga vad de tycker.

Diskerud gjorde ett 40-tal matcher i MLS med New York City och gläds över att fler och fler spelare från Skandinavien får chansen att flytta dit och spela.

– Ja, de fick tre spelare bara från Malmö FF. Eikrem, Berget och Tinnerholm. Sen gick ju Magnus Eriksson och Zlatan dit också. De får uppleva helt sinnesjukt roliga resor och städer. Varje stat är ju som ett eget land. Sen har soccer bara blivit större och bättre de senaste tio åren, även om reglerna i USA och MLS gör att fotboll där är ett annat spel än i resten av världen. Mycket annorlunda, och lite komplicerat att förklara för amerikanerna.

– Pengarna är större, det är mer publik på matcherna och medieintresset växer. Jag hoppas att soccer bara fortsätter att växa och att närma sig internationell fotbolls regler. Jag kommer följa svenskarna och norrmännen. Synd bara att matcherna spelas på nätterna här.

Är det stor skillnad mot europeisk fotboll? 

– Jag har många gånger ställt mig frågan hur det skulle se ut om en MLS-klubb mötte ett europeiskt lag i en tävlingsmatch. Träningsmatcherna är ju inte riktigt samma sak. Det är en skillnad i att MLS kanske fokuserar mer på det atletiska, snabba och starka spelare. I Europa är det mer taktiskt som gäller, så det är ganska annorlunda.

– Jag är inte den största spelaren så taktiskt kanske passar mig bättre, men det är bara att anpassa sig när man är där.

Hur var det att bo i New York?

– Det var kul. Jag gillar New York. Min familj (Mix har en amerikansk mamma) är från Arizona på västkusten. De två första månaderna man bor där blir ju lite kaos men sen lär man känna staden mycket mer. Man vet var det är trafik och var alla turister rör sig.

– Om jag saknar det? Jag trivdes bra men det finns inget som passar bättre eller sämre. Jag gillar att uppleva nya saker och Göteborg är nära Oslo där jag kommer ifrån.

Du spelade med några rätt bra lirare där i New York?

– David Villa, Frank Lampard, Andrea Pirlo. Jag var faktiskt iväg och spelade golf i fyra dagar med Pirlo och hans italienska kompisar nu i vintras. Det var kul.

Är han lika skicklig på att chippa med golfklubban som att slå frisparkar?

– Nej, inte riktigt lika bra, haha. Jag tror nästan att han gillar golf mer än fotboll. Han är ett stort golf-fan alltså. Jag minns när vi spelade i New York en dag och han lirade riktigt bra. Han stod på det 15:e hålet och kunde få en ny best score med tre hål kvar. Då sa jag till honom: “Du vet väl att du kan få en riktigt bra score nu?!”

– Han svarade: “Jag vet, jag vet men säg inte så till mig”. Det slutade med att han fick tripplbogey, trippelbogey och dubbelbogey. Jag frågade om han var mer nervös på de tre sista hålen än när han chippade in straffen mot England (2012) och det sa han att han varv, haha.

Vem är bäst av er två?

– Jag är bättre än honom! Vi har en egen liten Ryder Cup som vi ska spela tre gånger i år. Det är några italienare, nån belgare, jag och en norrman till. Vi brukar åka iväg och spela i tre eller fyra dagar, men det är inte alltid jag kan på grund av fotbollen.

– Jag kanske får fråga Poya om jag kan få lite ledigt under säsongen?, säger han och skrattar.

Spelar ni något i Blåvitt? 

– Vi ska ha en turnering i år som Sebastian Eriksson håller i, om jag hinner med. Då ska jag visa boysen hur golf ska spelas.