Hade bud från Stahre i Kina: "Bajen tackade ja till 500 000 euro"

Han blixtrade till under våren 2016 i Hammarby - sedan blev speltiden mindre, och den brasilianske anfallaren Alex lämnade Bajen efter bara en säsong.
Något han i dag ångrar.
Här berättar Alex i en lång intervju om sin något stökiga karriär efter avskedet, minnena från året i Hammarby där han både hade kunnat bli såld för stora pengar och hade möjligheten att förlänga med Bajen. 
– Hade jag varit i samma situation i dag... jag hade valt att spela kvar i Hammarby, säger han till FotbollDirekt.se.

Det var skepsis bland Hammarbyanhängare när klubben under vintern 2016 värvade Alex. Anfallaren med det fullständiga namnet Alexssander Medeiros de Azevedo kom närmast från spel i thailändska ligan och hade inte öst in mål där. 

Men hans första tid i Bajen blev succéartad, med mål i viktiga matcher och avgörande i derbyn. Han blev snabbt en publikfavorit och myntade uttryck som "no play, just win" (ett sätt att på något styltig engelska beskriva mentaliteten i derbyn, att allt bara handlar om att vinna).

Det blev bara en säsong i Hammarby, och därefter har han varit ute på en vindlande fotbollsresa; fem klubbar i tre världsdelar, på mindre än fyra år. Numera återfinns Alex i Al Bataeh, en andradivisionsklubb i Förenade Arabemiraten. 

Men när FD når Alex så är han hemma i Brasilien. Fotbollen ligger nere på grund av coronaviruset. Han ber om ursäkt för sin dåliga engelska, men det behöver han inte göra. 
– Den har blivit mycket bättre sedan jag var i Hammarby i alla fall, jag har varit runt i många länder sedan dess. Just nu är jag hemma, förbundet i Förenade Arabemiraten har inte riktigt bestämt hur det ska bli än, det är bara några matcher kvar att spela. Tanken är att spela i augusti, men jag vet inte om det blir något, de kanske stänger ned säsongen också.

– Så jag är i Brasilien nu, kom tillbaka hit den 3 maj. Jag kom med på ett regeringsflyg, de flög hem folk från Brasilien som var i Förenade Arabemiraten. Så nu tränar jag själv och väntar på besked om när jag ska flyga tillbaka. Jag skrev på för ett år, så kontraktet är på utgående. Vi diskuterar nytt kontrakt, men jag har inte skrivit på än. Vi måste se hur det blir med säsongen först. 

Förenade Arabemiraten, man tänker direkt att det är bra pengar?
– Ja, det är väldigt bra förhållanden. Låg skatt. Första säsongerna var det tydligen skattefritt. Nu har regeringen lagt på 5 procent skatt, det är inte mycket. I andraligan där jag spelar kan vissa spelare få 15 000 dollar i månaden. Medellönen är 12 000 dollar kanske. Men det är ingenting mot för förstaligan... det är otroligt. De betalar enormt mycket.

Hur är livet utanför planen?
– Det är väldigt lugnt, jag är med min familj. Det är förstås annorlunda på många sätt, ett muslimskt land. Men vi trivs bra, min son ska gå i en internationell skola när vi kommer tillbaka. Vi har inte så många matcher under säsongen, det är en match i veckan. Så jag har tid att vara med familjen. Vi bor i en stad 30 minuter från Dubai, så varje ledig dag så åker vi dit och hittar på något, vi åker till Dubai Mall till exempel. Det finns mycket att göra. Jag har ett bra liv här.

På planen har han alltså fått förtroende och gjort många mål:
– De gillar brasilianska spelare här, så det har varit bra för mig. Jag gjorde 18 mål på 20 matcher innan säsongen stängde, sju mål på fem matcher i Emirates Presidents Cup, och sedan elva mål i ligan. Så jag är skyttekung i hela ligan tillsammans med en annan brasiliansk spelare som också gjort elva mål. Vi låg bra till i ligan innan det stängde, trea med tre poäng upp till andra plats och två lag går upp. Så vi är i en bra position, så jag hoppas verkligen vi kan avsluta säsongen. 

– Det är klart, det är lite annorlunda att spela här. När säsongen startar är det väldigt varmt, 40 grader ibland, och då spelar vi ändå klockan 17-18 på kvällen. I andra halvlek av matcherna är spelarna ofta väldigt trötta. 

Annat var det när han kom till Hammarby och startade upp med försäsongsträning under den svenska vintern. Alex tränade i rånarluva och väntar, och när säsongen sedan kom igång så behöll han vantarna på långt in i maj.
– Haha, jag kommer ihåg det! Det var stor skillnad, när det är sommar i Sverige, det är som vinter här i Brasilien. Vantarna var nödvändiga för mig. Jag har många fina bilder som jag visar mina vänner här från den tiden, där jag spelar med vantarna på.

Alex börjar berätta om vad som hände efter att han lämnade Bajen. Det blev först ett kontrakt med Celaya i mexikanska andradivisionen, där speltiden dock blev knapp och det strulade med lönerna.
– Jag skrev på ett bra avtal. Det var andradivisionen i Mexiko, tanken var att göra en bra säsong där och sedan ta steget till en bra förstadivisionsklubb. Men de hade många spelare och ledare från Argentina, som ju är rivaler till Braslien. Tränaren var från Argentina, assisterande tränaren också. Jag vet inte om det var det, men det var svårt för mig. De hade en annan anfallare, Alfredo Moreno, som var lite av en legendar, hade spelat i Boca Juniors och så. 

– Så det blev inte så mycket speltid, och sedan fick jag bara lönen för första månaden. Så när jag kom tillbaka efter uppehållet så krävde jag min lön, och det slutade med att vi bröt upp och jag flyttade till Silkeborg. 

Tanken med flytten till Silkeborg var att komma tillbaka till Europa, ett liknande land som Sverige och varifrån man kunde ta ett nytt steg. Det blev istället ett skadehelvete på över ett år.
– Jag drog korsbandet i Danmark, behövde 8-9 månader för att komma tillbaka. Under tiden åkte Silkeborg ut ur högstaligan. Jag kom tillbaka men fick inte många chanser i andraligan. Sedan gick kontraktet ut.

Alex bestämde sig för att flytta hem till Brasilien och börja om.
– Jag behövde visa upp mig igen. Det var så länge sedan jag hade spelat då, det kändes som rätt val. Jag flyttade till en klubb som heter Bangu. Men jag fick en ny stor skada några veckor innan säsongen skulle börja i Brasilien, så blev det tre månaders rehab till. 

– Efter det flyttade jag till en annan klubb i Rio, Portuguesa. De spelar längre ned, i fjärde divisionen. Men jag behövde spela mer än något annat, och tränaren där kände mig sedan tidigare så jag tog chansen där. Hann spela sex matcher och gjorde två mål. Det var väldigt viktiga sex matcher, jag behövde få tillbaka självförtroendet igen.  Vi kvalificerade oss inte för slutspelet som de spelar här. Då fick jag det här erbjudandet från Förenade Arabemiraten.

Det är drygt tre år sedan han lämnade Hammarby. Alex beskriver det som ett "sliding doors-ögonblick" i karriären. Han hade ett färdigt kontraktsförslag från Bajen efter sin fina inledning på säsongen 2016, men han skrev aldrig på det. En av huvudanledningarna var att Nanne Bergstrand hade ett år kvar på kontraktet och tänkte fortsätta över 2017.
–  Jag gjorde det bra på våren, gjorde många mål. Men många matcher gjorde jag mål, och sedan bytte Nanne ut mig direkt efteråt. Jag har respekt för Nanne, han är en duktig tränare. Men jag såg det som att när man gör mål, då borde man får vara kvar på planen.

– Nanne bytte ofta ut mig 15-20 minuter in på andra halvlek. En gång sade han "Jag måste ge Romulo (Bajens andra brasseforward då) lite minuter, han behöver få komma in det". Jag sade "okej", jag föreslog att han skulle spela oss tillsammans. Men det blev inte så mycket med det.

Efter halva säsongen var Alex stekhet, och han hade mer än bara förslag om förlängning på bordet. Samtidigt fanns bud från utländska klubbar.
– Det var där runt EM-uppehållet, jag fick flera bud, ett från Kina bland annat. Det var en klubb med en svensk tränare som varit i AIK tidigare... 

Mikael Stahre, Dalian?
– Så hette han ja. Dalian hette klubben. Så var det. Han (Stahre) hade väl kollat på säsongen i Sverige, och just då hade jag varit bra och gjort mycket mål. Hela affären skulle vara värd 1,5 miljoner euro, pengar som skulle fördelas på tre parter; Hammarby, agenten och mig.

– Min agent kom till Hammarby frågade "hur mycket vill ni ha"? De sade att "vi behöver Alex här". Sedan kom de tillbaka och sade att de ville ha 1 miljon euro. Min agent sade att det bästa klubben i Kina kunde ge var 500 000 euro. Då sade de nej, vi kan inte acceptera det. 

Det hela rann sedan ut i sanden:
– Sedan drog det ut på tiden, och till sist gick Hammarby med på det budet. Men då hade den kinesiska klubben redan satsat på en annan spelare, de hade inte tid att vänta. 

– Jag hade även ett bud från Qarabaq från Azerbadjzan som gick till Champions Leagues gruppspel året efter. Det här hände efter halva säsongen, när det hade gått bra. Men efter höstsäsongen var det annorlunda. Det fanns bud, men det var inte samma nivå på klubbarna.

För under andra halvan av säsongen så blev situationen helt annan. Mindre speltid och målen slutade komma. 
– De tog in Pa Dibba under sommaren, en till anfallare. Så jag fick mindre speltid. Han (Nanne) hade ingen strikt linje med vilka han skulle köra på, det var lite olika konstellationer. Och sedan var det här att jag alltid blev utbytt. 

– Jag minns en match mot Kalmar, jag spelade fram Johan Persson till ett mål. Jag sprang bort och firade med honom, men sedan direkt när vi kom tillbaka till mittplan så kallade Nanne på mig, jag blev utbytt. En annan match; 2-1-ledning mot Helsingborg, jag gjorde 3-1, sprang ut för att fira med supportrarna. Direkt efter det så bytte han ut mig.

Samtidigt kan han idag ångra att han inte tackade ja till en förlängning.
– När jag tittar tillbaka, kanske jag skulle ha varit kvar i Hammarby. Efter det blev det Mexiko där det inte funkade och sedan Silkeborg, det var inte samma sak som Hammarby. Hade jag varit i samma situation i dag... jag hade valt att spela kvar i Hammarby. Jag hade supporten från fansen, från spelarna. Kanske inte från Nanne, men jag respekterade honom som tränare. Men det är fotbollslivet, man måste göra sina val. 

– Sedan var det typiskt att ganska direkt efter att jag kommit till Mexiko så ser jag rubriken att "Nanne lämnar Hammarby". Det var väl i januari. Om han hade sagt när säsongen var slut att "jag kommer sluta nu", då hade jag garanterat skrivit på erbjudandet om att förlänga med Hammarby.

Hur bra koll har du på Hammarby i dag? 
– Självklart följer jag dem. Jag är väldigt överraskad över utvecklingen. Hammarby är topp 3 nu, strukturen på klubben är fantastisk. Jag har följt dem hela tiden, hur de varit nära att kvalificera sig för Europaspel flera år och nu senast lyckades det. Jag har sett att Zlatan varit där och tränat nu.... om han hade kommit dit under min tid i klubben.... ouch. Det hade varit något. Det är något man kan drömma om. 

– Jag har kvar många vänner i Sverige men i dagens Hammarby är det inte många kvar från min tid. Det är Imad Khalili och Richard Magyar från den tiden jag var där.

Vad minns du bäst från ditt år där? 
– Atmosfären i derbyna. Jag kommer ihåg kvartsfinalen mot AIK i cupen, när vi vann på straffar. Vi sprang mot supportrarna och firade stort, det var otroligt. Det var bortamatch för oss, men det var otroligt mycket Hammarbysupportrar på plats. Jag minns första derbyt mot Djurgården också, där jag gjorde mål. Jag saknar fansen, jag saknar dem alldeles för mycket. Det var den bästa tiden i mitt liv, spela för en full hemmaarena där. När jag avslutat min karriär så kan jag visa det för min son i alla fall, målen i derbyna och alla fans.

– Jag får fortfarande hälsningar från supportrar på Instagram. Jag hade lite problem med kylan på vintern, men på sommaren var det fantastiskt. Stockholm City kändes lite som Brasilien på sommaren, staden sov aldrig, det fanns alltid saker att göra. 

Alex säger att han inte varit i Sverige sedan han lämnade Hammarby, men planen har alltid varit att komma tillbaka. Han hoppas fortfarande göra det som spelare, men om inte det så i alla fall komma till Stockholm och se en match på Tele2 Arena. När vi är på väg att lägga på så kommer han plötsligt med oväntad uppmaning. 
– Du måste hälsa Vladimir Rodic! Jag spelade med honom i Silkeborg. Jag minns när han kom till mig och sade "Alex, jag har ett bud från Hammarby, vad säger du?" Jag sa bara "Det är bara att skriva på. Gå gå gå! Det är en jättestor klubb, du måste ta den chansen. Det är fantastiska fans och alltid 25 000-30 000 på läktarna. Du måste ta den chansen". Efter det var det tuffa diskussioner, men sedan hamnade han där, jag såg här i fjol att han hade avgjort ett derby. Han svarade mig och tackade på Instagram sedan.  Jag ber för honom och hoppas han får en bra säsong. 

– Det är fint att se att klubben är i en så bra position. Jag är väldigt glad att de gör det så bra, inte minst för supportrarna. De förtjänar Europaspel och guld varje år, de är fantastiska. Och att det fortfarande är "no play, just win" i derbyna (skratt). Det känns som de fortsätter med den mentaliteten, de vinner derbyna hela tiden. Det spelar ingen roll hur det ser ut, bara man vinner.