Kulusevski ska inte vara nöjd

SOLNA: Allt såg ut som vanligt, men ändå så olika på alla sätt.
Sverige gjorde som Sverige gjort för att rubba de allra största och den här gången höll det inte.
Chockerande?
Nej, inte ens det minsta överraskad.

För i stora drag såg det här ut som Sverige-Frankrike fredagen den 9 juni 2017.
Förutom festen, elektriciteten i luften och Ola Toivonens lobb från halva plan som gav 2-1 i slutsekunderna.
Förutom rätt mycket alltså, som vi sent kommer att glömma.
Men på planen den här kvällen såg det ut som det gjorde den där magiska junikvällen.
Sverige med hygglig kontroll, startklara i inrutade mönster mot ett lag späckat av världsstjärnor som aldrig riktigt trivdes med att ständigt ha en eller två gula spelare i sin närhet.
Vad krävdes för att få hål på Sverige?
Jo, Kylian Mbappe, en flytstuds på Kristoffer Olssons ben och en släppt lucka mellan Robin Olsen och stolpen.
Det var allt; ingen världsmästaruppvisning, ingen utskåpning, ett flytmål
Sverige hade koll. Faktum är att Sverige spelade sig fram till den här tillknäppta matchens stora målchans när Marcus Berg snyggt gled igenom på Victor Nilsson Lindelöfs passning.
Men du får inte släppa Mbappe för ett ögonblick.
Och du får inte släppa din stolpe ens tre centimeter.

Det är annars exakt så här som Janne Anderssons landslag skakat om stora nationer. Nu fick Sverige inget riktigt tryck i offensiven. Vi hade behövt en Alexander Isak i form och Emil Forsberg mycket mer involverad i den svenska offensiven.
Många hade gärna sett Dejan Kulusevski från start, så som det alltid skriks efter nya spelare, och det hade gett Sverige fler kreativa alternativ.
Men då behöver du ha bollen också och för att vinna den behöver du andra typer av spelare, annars är risken större att du blottas rejält mot den här typen av motstånd.
Det är ju det klassiska med filten som ska räcka både till huvud och fötter.
Om Dejan Kulusevski säger att han blev chockad när han inte fanns med i startelvan så tyder det på stort och intressant självförtroende för en 20-åring utan (ännu) stora internationella meriter.
Gott nog. Ingen ska vara nöjd med att INTE spela.
Men om Kulusevski hamnade i chocktillstånd efter uttagningen kan kan inte ha särskilt bra koll på hur Janne Andersson tagit ut sina startelvor till två EM-slutspel och ett VM som slutade med en kvartsfinal.

För det är lätt att vi lätt glömmer att Sverige tagit sig till den här typen av motstånd av en anledning.
Janne Anderssons landslag har spelat sig fram till en ranking som låg till grund för att laget fick börja i Nations League B-grupp och framgångarna där har gjort att motståndarna nu heter Frankrike, Portugal och Kroatien.
A-gänget.
Och Sverige är en del av dom.
Det har handlat om resultat i slutändan. Inte om vacker fotboll. I den konsten är i chanslösa.
Sverige har fått rätta mun efter matsäck, så även den här kvällen.
Det räckte att vi tog en titt på startelvorna och vilka klubbar som representerade de bägge lagen.
Sverige: Roma - AIK, Manchester United, Brentford, FCK - AIK, Krasnodar, Sampdoria, Leipzig - Krasnodar, Mainz.
Och det ställdes mot:
Tottenham - Leipzig, Real Madrid, PSG - Everton, Juventus, Barcelona, Chelsea, Lyon - Chelsea, PSG.
Som Alviks basketlag mot Harlem Globetrotters på ett papper.
Då handlar det om att ge sig chansen att vinna och det gör du inte genom att trolla med bollen.
Tråkigt, men historien har visat att det är sant.