Så slutar Djurgårdens gulddrömmar 2021…

ALLSVENSKAN 2021 I ETT NÖTSKAL

(…OCH ALL CREDD TILL VARBERG, TROTS ALLT)

Djurgården-Varberg 2-3.
 

I en guldjakt, i nästa sista matchen.

Allsvenskan 2021 fortsätter att gäcka logiken.

Och nu kan den galna striden – som vi trodde skulle leva in i det sista – vara avgjord redan på måndag.
 

Taket stängt, guldhettan steg, hemmapubliken febrade och Djurgården hade så bråttom att de var på väg mot Varbergs straffområde innan matchen ens hade börjat.

Det kan lätt bli så när pulsen ökar, när sanningens ögonblick närmar sig och varenda djurgårdsspelare hade “sätt fart på bollen” ringande i öronen.

Kim Bergstrand gjorde vad han kunde från bänken för att mana till viss besinning.

Djurgården hade för bråttom och ett lag som Varberg kan hantera det.

Det blev ett bortdömt mål för offside efter det att Varbergs mittfältare Luke Le Roux skänkt bort en boll, en Hjalmar Ekdal-nick utanför efter hörna och en Edward Chilufya-vänster i händerna på målvakten Philip Mårtensson.

Djurgården gick (givetvis) för det, men lite för mycket på en gång. Och Oliver Stanisic och Co hade kyla nog att stå emot.

Full fart framåt, men det höll inte tätt bakåt.

För när Varberg stack upp och fick en hörna så small det. Victor Karlssons vänster prickade Alexander Johanssons skalle och tystnaden i det ögonblicket lade sig som en tung dov duns över Tele2.

Men halvleken skulle sluta ännu jobbigare för djurgårdarna på läktarplats.

För Djurgården fick sin stora chans att kvittera.

Alexander Johansson drog ned Harid Radetinac på övertid och Magnus Eriksson lade upp på bollen på straffpunkten.

Vänsterfoten tryckte till, men Philip Mårtensson dök i rätt hörn och limmade bollen.

Djurgårdens handikappfotbollsförening – Panthers i TV-rutan – bjöd på en explosion av fotbollsglädje i paus som muntrade upp Tele2.

Möjligt att det smittade av sig på föreningens A-lagsspelare, för det hann bara gå tre minuter in på andra halvlek innan kvitteringen kom.

Haris Radetinac – för dagen som världens mest offensiva högerback – serverade Chilufya med ackuratess. Djurgårdens skyttekung borrade in bollen med pannan.

Så vad hände sen?

Var det inte här och nu som ett jag i guldjakt skulle få tillbaka ett nytt liv mot en motståndare som inte hade något att spela för? 

På hemmaplan, inför storpublik.

All logik i världen borde tala för just det.

5-1, i normala fall.

Men den här allsvenska guldstriden är den ologiska fotbollsvärldens  moder.

Varberg stod upp iskallt efter målet, Jocke Persson gjorde sitt traditionella tremannabyte efter en timme och en hörna är alltid en hörna är en målchans.

Joakim Lindner krigade ned bollen till Ryan Moon som iskallt prickade in  Varbergs nya ledningsmål.

Chocken hann knappt lägga sig på arenan när Alexander Johansson älgade iväg i en kontring på vänsterkanten och inhoppande Albin Winbo hade inga som helst problem att placera in trean.

Djurgården hade en dryg halvtimme på sig och försökte med allt. Chanserna dök upp, men skärpan saknades. 

Det kom en reducering på övertid via Joel Asoro efter ännu en nonchalant Varberg-gåva, men det räckte inte.

Och det går aldrig att sluta beundras över detta Varberg.

Tänk att de stred med all tänkbar kraft och vilja i en match som kanske kan ge laget en tiondeplats.

Ett gäng som Jocke Persson skrapat ihop på reahyllorna i fotbollens Ullared och monterat ihop till ett väldigt starkt allsvenskt lag.

Det är värt all tänkbar uppskattning i tider då alldeles för många tror att fotboll ska byggas av pengar.

Så slutade Djurgårdens guldjakt 2021 (i skrivande stund, måste tilläggas) med en arena lika tyst som den var när den här allsvenska inleddes i april. Trots årets bästa publiksiffra.

Och med djurgårdsspelare utslagna på planen samtidigt som Varbergs BoIS samlades i en ring och jublade som om guldet vore deras.

Det är allsvenskan 2021 i ett nötskal.

Omöjlig att någonsin kunna förklara för någon.