Sana om sin superstart: “Succé? Jag var lika bra i fjol”

När experter satte upp en tänkbar startelva i IFK Göteborg inför årets säsong fanns nog inte Tobias Sana med i särskilt många uppställningar. Och allsvenskan började med bänk för den 22-årige yttermittfältaren. I premiären mot Syrianska fick Sana ett åttaminuters-inhopp, men sedan har han undan för undan ätit sig in i startelvan i tokhajpade “Real Göteborg”.

En som förutspådde ett stort genombrott för Sana i år var Blåvitts fixstjärna Tobias Hysén. Så här sa Hysén om Sana i december:

– Som spelare är han redan långt framme, men han behöver producera mer poäng också. Men jag ser ingen anledning att han inte skulle kunna få en säsong som Mervan Celik fick i år och göra en massa mål från den positionen, sade Hysén till FotbollDirekt.se.

Nu har Sana varit Blåvitts kanske mest framstående spelare, och stort spel och mål i två matcher i rad för talangen, som i fjol bara fick till en assist på 26 matcher från sin yttermittfältsposition.

– Det har varit en del snack om det, om effektiviteten och så. Varje gång jag går in på planen vill jag självklart vara effektiv och göra poäng, jag är en offensiv spelare. Men jag känner att jag var lika bra i fjol som i år egentligen. I år har jag hittills haft marginalerna på min sida, säger Tobias Sana till FotbollDirekt.se.

– När det gäller mål, jag kan komma på två lägen i fjol där jag känner att “där borde jag gjort mål”. Men assists, jag har nog en sju frispelningar i djupled där han som jag spelat fram missade. Blir det mål på de lägena har jag sju assists till och då ser det bättre ut.

– Eller som i fjol mot Djurgården när jag spelar fram Hysén, han rivs ner och det blir straff och mål.

Sådant som inte syns i någon statistik?

– Precis, och då kommer folk inte ihåg det. Men det har varit många sådana “hockey-assists” där jag varit med och startat anfall som blivit mål. Det syns inte heller i efterhand.

Sana har som synes koll på den egna statistiken. Och det är ingen slump – efter varje match han spelat går han själv igenom sin egen insats grundligt på video.

– Jag har gjort det ända sedan jag kom fram i Blåvitts a-lag och alla matcher jag spelade tv-sändes. Jag kollar direkt när jag kommer hem på kvällen eller dagen efter en match.

– Jag tror att jag utvecklas av det. Jag gillar att kolla på vad jag har gjort, hur jag kommit till lägen, i vilka lägen jag borde gjort andra val, saker jag gjort bra men också det som varit dåligt.

Gäller det för de backar du möter också?

– Nej, jag kollar inte alls på dem. Jag minns när jag spelade med Qviding och vi mötte Ängelholm, de hade han Holgersson som gick från Helsingborg till New York nyligen. Vår tränare sa till mig att “han är lång, stabbig och långsam, du kommer ha lekstuga”. Han stoppade mig totalt, jag hade inte en chans. Han var helt fantastisk, helt magisk. Sedan dess så har jag skitit i motståndaren.

– Om man har kollat innan att “han kan man alltid gå förbi på utsidan”, och så visat det sig vara fel när jag är ute på planen, jag tror att det låser sig då, det kommer att bli en falsk sanning. Varje match lever sitt eget liv, det kan vara olika orsaker till att en spelare agerar som han gör.

Det kom in många nyförvärv i år, inte minst mittfältare. Hur har du känt inför det?

– Ska jag vara helt ärlig så, jag har aldrig varit rädd för det där. Offensivt känner jag mig inte sämre än någon annan spelare i Blåvitt. Det är klart, jag gjorde en dålig försäsong och fick spela lite då. Jag var kanske lite borträknad, men jag har hela tiden känt att om jag är ödmjuk och fokuserar på det jag ska så kommer det gå bra.

– Sedan är det också en mindre trupp i år, vi har 21 spelare nu mot 29 spelare i fjol. Visst, det är jättebra spelare på varje position nu, men i en mindre trupp så kommer du få chansen när det kommer skador på spelare. Och jag är beredd på att jag inte kommer få spela varje match heller, det kommer bli en hel del rotation.

Även om du känner dig lika bra som i fjol – är det något du ändå kan peka på att “det är bättre än tidigare”?

– Jag är lugnare och säkrare på mig själv som fotbollsspelare. Jag tror att det är få spelare som har så höga krav på sig själv som jag har. När jag missar en passning, jag kan bara bli så förbannad på mig själv. Det var ännu värre när jag var yngre. Där i början när jag först kom fram kanske det var lite så, att när man gjorde en dålig match så var man en dålig fotbollsspelare.

– Men nu har jag lärt mig att inte vara så hård mot mig själv, till exempel om jag slår en svår passning, som jag ju ofta måste göra för att kunna hota framåt, då grämer jag mig mindre om den inte går fram. Jag vet att jag måste våga för att få ut något av mitt spel. Jag tror att för varje a-lagsmatch man gör så tror jag att man kommer närmare lugnet, att man hittar nycklar till att vara lugn i sig själv. Så det har blivit mycket bättre.