PÅ FD: “Mattigol” minns Djurgården och AIK – “Fått vinna allt i Sverige”
SOLNA. Christer Mattiasson vann allsvenskans skytteliga i Elfsborgsdressen 1997, spelade Champions League med AIK 1999 och vann SM-guld med Djurgården 2002. Anfallaren, som numera jobbar som tränare, minns tillbaka med belåten min.
– Jag har fått vinna allt i Sverige så det är kul, säger 46-åringen till FotbollDirekt.se.
Som 21-åring värvades Christer Mattiasson till Elfsborg 1992. Boråsklubben lirade vid den tidpunkten i division 1, dåvarande superettan.
Anfallaren var sedan med och spelade upp laget till allsvenskan 1996 och under debutsäsongen i landets högsta serie stod “Mattigol” för ett sensationellt år då han vann såväl den allsvenska skytteligan (14 mål) som assistligan (9 assist).
Mattiasson tilldelades också priset “Årets komet”, en utmärkelse som delades ut 1993-2002 och som även Zlatan Ibrahimovic, Andreas Isaksson och Kim Källström fått ta emot.
Totalt gjorde Mattiasson 98 mål i Elfsborg på 164 tävlingsmatcher.
Efter AIK:s SM-guld 1998 anslöt Mattiasson till klubben och fick därmed vara med och spela Champions League i den svartgula tröjan. Dessutom vann laget Svenska cupen samma år. I AIK blev det 16 mål.
Efter en kort sejour i norska Lilleström våren 2001 hamnade Mattiasson hos AIK:s värsta rival Djurgården, men trots den känsliga flytten kände anfallaren inte av något hat.
– Nej, ingenting. Jag tycker att de behandlade mig väl allihopa så jag är glad för det, säger Mattiasson till FotbollDirekt.se.
Väl i Djurgården uteblev målsuccén. Anfallaren fick nöja sig med rollen som inhoppare och efter SM-guldet och cuptiteln 2002 lämnade Mattiasson Blåränderna, där det totalt blev fyra allsvenska fullträffar.
Mattiasson gjorde sedan några år i Brommapojkarna innan han efter 2005 års säsong la skorna på hyllan för att satsa på tränarkarriären. Men 2014, då som 43-åring, bytte han in sig själv i den 115:e minuten för sitt Valsta Syrianska mot Upsala IF i Svenska cupen och väl i straffläggningen valde han att slå en straff – som satt i mål.
46-åringen har verkat som tränare sedan 2006 och är nu inne på sin tredje säsong i division 1-laget Sollentuna. Mattiasson hymlar inte med att han har höga ambitioner även som tränare, men han har samtidigt inte bråttom iväg till en bättre serie.
– Jag säger som jag sa som spelare. Är det någon som gillar mig så tar de mig. Det är klart att alla vill så högt som möjligt, men det är inget som jag måste. Jag trivs skitbra i Sollentuna. Här är det en lugn och härlig miljö att jobba i.
Du har en tydlig koppling till Elfsborg och de letar ju ny tränare…
– Ja precis, men som jag sa, är det någon som gillar mig och tycker att man är något att ha så får man ta det därifrån. Jag trivs skitbra i Sollentuna så jag är nöjd.
Du har spelat i både Elfsborg, AIK och Djurgården. Vilken klubb har du mest minnen ifrån?
– Haha, den där frågan har jag fått så många gånger. Jag spelade sju år i Elfsborg och den tiden ligger mig närmast tack vare att jag sköt upp laget i allsvenskan och blev allsvensk skyttekung där. Det finns många minnen, säger Mattiasson och fortsätter:
– I AIK fick jag spela i Champions League och i Djurgården vann jag SM-guld så det går inte att rangordna. Det finns så mycket i allting. Men nu är det inte längre jag som spelar, även om jag gärna hade betalat för att få spela.
Du gjorde fler mål i AIK än i Djurgården. Var tiden på så sätt bättre i Gnaget?
– Ja, jag gjorde ju fler mål men det finns ingen rangordning där heller. Det handlar om en helhet med olika vinster och mål. Jag har fått uppleva precis det som jag ville med fotbollen och jag har fått vinna allt i Sverige så det är kul.
Hur mycket följer du Elfsborg, AIK och Djurgården i dag?
– Så mycket som möjligt, men det är svårt att hitta tid när man jobbar för fullt, har en familj och dessutom ska hinna med min egen fotboll, men det är klart att jag tittar på väldigt mycket matcher.
Mattiasson jobbar på ett bemanningsföretag åt ett dryckeskonsult. Att sadla om från firad allsvensk målkung till att jobba vid sidan av och träna ett division 1-lag anser han inte ha varit en svår omställning.
– Nej, jag skulle nog säga att jag är den som jobbat mest under hela min allsvenska karriär. Egentligen var det bara i AIK och Djurgården som jag inte jobbade. Utöver det har jag alltid jobbat vid sidan av fotbollen. Jag trivdes bra med det, att hela tiden vara igång. Det är för många spelare i dag som kastar bort för mycket tid.