"Jag heter Alieu Badara Njie" – svenskdoldisen om resan från Borlänge till Turin

I augusti 2021 lämnade Alieu Badara Njie familjen, vännerna och tryggheten i Borlänge för att flytta till Italien och Turin. 
Där har han under tre år jobbat hårt i det tysta och tagit sig från P17 till primavera-laget och nu till Torinos A-lag där han har debuterat och gjort mål.
I en längre intervju med FotbollDirekt berättar 19-åringen om resan från Dalarna till Italien, om att lämna familj och vänner för att satsa på drömmen och viljan att bli…
– En av de bästa spelarna i världen och en av de mest intressanta spelarna att kolla på i världen.

“Såg ni svensken som gjorde mål för Torino i fredags”, frågade jag mina vänner förra helgen. 

Vissa hade hört om det, andra inte. 

Jag hade såklart läst, skrivit och sett målet 19-åringen gjorde mot Como på Stadio Olimpico di Torino – men jag visste inte riktigt vem det var. 

Därför ringde jag upp honom och frågade. 

– Jag heter Alieu Badara Njie men jag är kallad för Njie och känd som Eiby där jag kommer ifrån, Borlänge. Jag föddes i Falun och växte upp i Borlänge, Dalarna. Sen började jag spela fotboll när jag var fem år, i Dalkur – när de bodde i Borlänge. Jag har också spelat i ett lag som heter Kvarnsveden och i Brage, dedan gick jag tillbaka till Dalkurd. När de flyttade till Uppsala 2019-2020 blev akademin Forssa (BK). Så vi som bodde i Borlänge blev till Forssa och jag spelade kvar där fram till 2021. Jag hade provspel i Malmö år 2020 och sedan hade jag provspel i AIK sommaren 2021, någonstans vis juli, juli, augusti, säger Badara Njie till FotbollDirekt.

Väl i AIK skulle provspelet resultera i någonting bra för “Eybi” som var en signatur bort från att tillhöra de svartgula. 

– Vi hade en internmatch med AIK där jag skulle visa upp mig i sista match för AIK. Jag gjorde en jättebra match och AIK blev väldigt imponerade. Då spelade jag i U17 men jag skulle skriva på för U19 och då skriva mitt första proffskontrakt med dem. Sen tänkte jag och min familj på hur vi skulle göra i en vecka ungefär. Sedan fick vi ett samtal från min agent där jag får höra att Torino vill ha mig och att de ville att jag ska flytta till Italien nästa vecka typ. Jag tänkte inte två gånger utan jag bara okej, låt oss åka. Jag slutade nian då och det var perfekt tajming med skolan och allt. Då flyttade jag och lämnade Borlänge, min familj, mina vänner och allihop där hemma. Det var inte så många som visste att jag skulle till Torino då, det var mest bara min hemstad. 

Väl i Italien började Njies resa i U17-laget under en säsong som var märkbart påverkat av Covid-19. Säsongen efter var planen att den då 16-åriga anfallaren skulle spela med de som var två år äldre, men riktigt så blev det inte. 

– Den andra säsongen där skulle jag på riktigt vara med U18 men jag hade försäsong med U19, alltså primavera, och då gjorde jag det jättebra med dem på försäsongen och imponerade väldigt mycket på tränaren. Under den säsongen satt jag mest på bänken till ish den här tiden, oktober, november. Då började jag få mer chanser med primaveran där jag fick hoppa in och jag gjorde mål. Ett nickmål var det och jag tror det var i september. Sedan imponerade jag på tränaren och började starta och starta.

 Han fortsätter: 

– Sen gick det bara uppåt därifrån, jag gjorde mål mot Juve och gjorde det väldigt bra med primaveran fast jag var två år yngre. Sen fick jag två chanser där jag blev uppkallad till A-laget – det var mot Sassuolo och Cagliari. Då var det en annan tränare som hette Ivan Juric och på den tiden var det ganska svårt att bli uppkallad för tränaren gillade väl inte min typ av spelare, alltså så som jag spelar. Han gillade väl passa och spring, passa och spring, passa och spring. Jag är inte alls sån, jag gillar att utmana, göra mål och jag försöker alltid ha så mycket boll som möjligt. Men i alla fall, det blev inget inhopp men jag gjorde en jättebra säsong med primaveran. Jag gjorde det så pass bra att jag fick skriva på ett proffskontrakt med Torino. Till 2027 plus ett års option.

Efter att den Falun-födda Njie skrivit på ett proffskontrakt med Turin-klubben fortsatte utvecklingen peka i samma riktning som tidigare. Uppåt. 

– Den andra säsongen med primaveran kom vi till Coppa Italia-finalen. Sen var säsongen inte topp om man ska säga så, det gick inte lika bra som första säsongen i primaveran men det blev som det blev. Nu då, när jag hade försäsong med A-laget imponerade jag på vår nya tränare, Mr Vanoli. Jag växte i hans ögon och jag jobbade hårt varje dag utan att klaga och utan att prata. Jag jobbade hårt i det tysta och det märkte dem. Då blev jag helt, vad ska man säga, uppflyttad till A-laget. Då tränade jag med dem varje dag och fortsatte att växa i tränarens ögon. Staben där sa: “fortsätt, fortsätt jobba sådär och fortsätt göra din grej på träningarna. För mig, om jag ska vara helt ärlig, jag trodde inte att det skulle bli som det är nu. Det är därför jag är lite chockad nu också… Men jag fortsatte att jobba utan att klaga och fick min debut mot Hellas Verona. Jag kunde inte visa så mycket, jag rörde bollen en gång och spelade två minuter. Men jag var hundra procent glad och stolt över det också.

“Det har varit mitt liv” 

Alieu Badara Njie är inne i en lyckosam och svårsmält tid där allt känns som att det går väldigt snabbt. Därför är det nästan så att han glömmer bort att berätta om sitt hattrick mot AC Milan med primavera-laget – men bara nästan. 

– Sedan blev det Coppa Italia med A-laget mot Empoli… Oj förlåt, det var under försäsongen med A-laget som U19 hade en turnering som jag behövde gå ner och spela med dem. Vi spelade mot Milan och Juventus primavera. Mot Milan gjorde jag hattrick och mot Juventus gjorde jag assist när vi vann finalen. Så, ja… Det var också en sjuk försäsong. Men i alla fall, mot Empoli (i Serie A) hoppade jag in i den 67-68:e minuten. Det var där allting började gå uppåt och jag gjorde en jäkligt bra match. Då chockade jag inte bara tränaren utan alla som kollade på oss också. Då växte jag i allas ögon i hela staden och klubben. Efter den matchen skadade jag mig, jag fick en liten sträckning, men som tur var hade vi landslagsuppehåll så jag missade inte så mycket. Efter landslagsuppehållet kom jag tillbaka, tränade med dem en vecka och då blev det matchen mot Como. Jag kom tillbaka direkt från skadan och hade gjort det jättebra på träningarna innan.

När “Eybi”, på ett väldigt fint sätt, fortsätter att berätta om sitt liv och sin karriär har han nu kommit till förra veckans match mellan Torino och Como. Där slutade det hela med att 19-åringen “Gick ner på knäna och var i chock". 

– Det har varit mitt liv, säger Alie Eybi Njie. 

Trots att anfallaren har gått igenom stora delar av sitt liv och berättat om de senaste framgångarna är han helt ensam i Italien. Det har han också varit sedan tre år tillbaka, men det fungerar ganska bra tycker han. 

– Det är en väldigt stor skillnad jämfört med hur det är att bo i Sverige. Det var väl svårt att lämna familjen och alla såklart men det finns facetime ju så…, säger han och skrattar.

– Jag hade också mitt spel med mig så jag var med vännerna varje dag efter träningarna och spelade med dem. Jag hade bra kontakt med dem när jag flyttade. Det var en stor skillnad som sagt men nu känns det som hemma. Jag har blivit ganska van att bo här i Italien. 

“Alltid jobba i tystnad”

Vad är nästa steg nu? Tror du att du kommer att få fler chanser i A-laget? 
– Ja, det tror jag hundra procent. Om jag fortsätter göra det som jag gjort tidigare så borde väl fler och fler chanser komma. Om jag är koncentrerad så kommer jag hundra procent att starta när som helst, och jag är alltid redo. Jag har i alla fall fått tränaren att lita på mig så han kommer inte tveka nu, tror jag. Inte de närmaste matcherna. 

Hur ser du på Torinos inledning på säsongen? 
– Vi började väl på topp, vi ledde med 2-0 mot Milan på San Siro. Vi vann match efter match som kom och vi alla var mentalt starka. Jag vet inte vilken match vi torskade, jag tror att det var mot Inter. Då började det att gå neråt och det gick nästan en månad utan att vi vann. Det var tufft, vi alla var såklart inte glada. Det var inte så glatt i omklädningsrummet och hos tränaren. Det var en svår tid men jag tror att de här tre poängen som vi tog nu har fyllt laget och gett oss mer självförtroende. Alla börjar få tillbaka den där starka mentaliteten som vi hade i början av säsongen. Det var väldigt viktiga tre poäng helt ärligt.

Att som 19-åring få spela, göra mål och vinna matcher i Serie A är det inte många som får uppleva. Trots det blickar Alieu Eybi Njie mot högre höjder och större uppgifter. 

– Jag vill bli en av de bästa spelarna i världen, en av de mest intressanta spelarna att kolla på i världen. Min dröm är att spela toppklubbarna i Premier League och La Liga, det är det jag siktar på efter. Det där är ett stort steg att ta och jag tänker inte på det så mycket, jag tänker mestadels på nuet. Men det är väl nästa steg, hoppas jag. 

Vad behöver du göra för att komma dit? 
– Fortsätta att jobba hårt utan att klaga. Att alltid jobba i tystnad, avslutar Njie.