Senaste nytt
Matchrapporter
“Varför vill ingen svensk mittfältare ha bollen?”
SASAS CORNER – Som någon sa i mixed zone i går, den här matchen var för fansen och ingen annan. Publiken hyllade hjältarna från VM 1958, gjorde vågen säkert tio varv runt Råsunda och fick bevittna vad som ska vara Brasiliens “gyllene 2014-generation”. Det var ungefär vad den här matchen handlade om. Allt annat – som till exempel en matchplan – var sekundärt. Fotbollsmässigt, som förberedelse till VM-kvalet, var den här matchen fullständigt oanvändbar.
Förhoppningarna om att Brasilien skulle ha OS-baksmälla och sakna motivation kom på skam efter… ja direkt efter avspark. Inte för att brassarna var sådär fantastiska, men Sverige var allt för imponerade av motståndarna och gick in i matchen utan riktig tro på att det skulle kunna gå att vinna. Direkt lämnades initiativet över till brassarna, som tackade och tog emot.
Ska man vara ärlig så var det här förstås väntat. Brasilien är ett så mycket mer talangfullt och tekniskt fulländat lag än Sverige. Och i träningsmatcher av det här jippobetonade slaget går det inte för det sämre laget att kompensera bristen på talang med aggressivitet.
Därför känns också den här matchen så totalt meningslös för Hamrén i det här läget – Kazakstan kommer definitivt inte spela som Brasilien, och i de flesta matcher i VM-kvalet är det Sverige som förväntas hålla i taktpinnen.
***
Men en match passerar aldrig helt utan spelmässiga intryck, och Sverige visade återigen upp en del fula sidor som bara inte gick att missa.
Precis som tidigare var markeringen på fasta situationer och inlägg urusel, och just detta gav Brasilien 1-0-målet. Ännu ett inlägg, ännu en omarkerad spelare som kan ostört kan nicka in bollen: precis som mot Island, Serbien, Ukraina, England… vi tappar snart räkningen.
Lika tydligt är mittfältets brist på kreativitet, men det går förstås att sammankoppla med brist på talang. Det var frustrerande att se hur brassarna flöt runt det svenska mittfältet med ständiga platsbyten; Oscar, Romulo, Neymar, Ramires, Paulinho, Dani Alves och Sandro… alla ville ha bollen, på egen planhalva, på Sveriges planhalva. Medan svenskarna aldrig gav någon några alternativ, backlinjen tvingades till långa uppspel när Wernbloom, Elm, Holmén och de andra stod och gömde sig bakom brassar. Varför vill ingen ha bollen?
Gårdagens svenska lag saknar inte bara kreativitet, men också modet att spela passningsfotboll. De två chanser man skapade – Bergs friläge och Toivonens bredsida utanför – kom efter kortpassningsspel, vilket visar att landslaget kan spela fotboll när de vill. Men mittfältet är inte tillräckligt rörligt, det är för många som bara vill ha boll på fötterna och inte röra sig för att få den i fart.
***
Trots allt – Sverige saknade tongivande spelare i går och är tillräckligt bra för att lägga lag som Kazakstan, Färöarna, Österrike och Irland på rygg, och det kan möjligen räcka hela vägen till Brasilien 2014. Men om Hamrén och hans killar vill ha något där att göra så måste de spela en rörligare och modigare fotboll. Och för Guds skull, börja markera!
FotbollDirekts krönikör Sasa Ibrulj är en frilansade fotbollsreporter från Bosnien och Hercegovina som bor i Sverige. Han har arbetet för bland annat World Soccer och The Blizzard och syns även återkommande i Kroatiens FourFourTwo, Mozzart Sport i Serbien och högaktade brittiska fotbollssajten The Football Ramble.
Följ honom på Twitter @sasaibrulj
