“Celtic – som dörrvakten på en svindyr innekrog”
Men om vi ska vara ärliga, svensk klubbfotboll det blir allt annat än lätt mot “Big Bhoys” från Glasgow som står vid entrén till den svindyra innekrog som kallas Champions League, och de vägrar släppa in någon som inte har rika föräldrar eller cool outfit.
Men om vi ska vara ärliga – är Celtic verkligen en klubb som förtjänar Champions League-spel mer än vad Helsingborg gör?
De har vunnit Europacupen 1967 och spelat en till final i turneringen tre år senare, och visst, de har mer än 120 Champions League-matcher bakom sig. Men, det är just det, de har det bakom sig.
Deras meriter är gammal uråldrig historia nu, och framför allt, helt ointressant i kväll.
Åge Hareide förfogar över en spelartrupp som i ett europeiskt sammanhang är begränsad, för att uttrycka det milt.
Men samtidigt, är Neil Lennons manskap egentligen så värst mycket bättre? I fjol fick Celtic en gratisbiljett till Europa League-gruppspel därför att schweiziska Sion diskades. Året innan det torskade man mot ett mediokert Utrecht i play off.
Och det är bara att titta på fjolåret och Malmö FF:s seger mot Rangers för att inse att vi inte behöver frukta skottarna.
Det är så klart enkelt – tvåhästars-racet mellan Celtic och Rangers har pajat resten av skotska ligan totalt, och när nu de två jättarna har hamnat i ekonomiska problem står de nakna inför Europa. Deras värde på en Europa-börs är trots allt inte särskilt högt.
Nu är Rangers tvångsnedflyttade till fjärdedivisionen och med enda hindret undanröjt är Celtic i en speciell situation. Ligaguldet är redan “klart”, och dubbelmötet med HIF blir årets viktigaste matcher. Spel i Champions League räddar säsongen både ekonomiskt och sportsligt. Därför har Neil Lennon kniven mot strupen på ett sätt som Åge Hareide, med sex säkra Europa-matcher inte alls har.
Så vad har Celtic anno 2012 att erbjuda? Inget speciellt, faktiskt. Som de flesta brittiska lag, solida bakåt, tufft spelande och bra fysik. The Bhoys har ett sitt speciella spelsystem för Europa-matcher på bortaplan, ett flexibelt men samtidigt ganska defensivt 4-1-4-1. Lennon kan möjligen spela två anfallare, där en av dem är något lite mer tillbakadragen.
Vilket lag han ställer på benen i kväll är inte helt lätt att pricka in med så många skador och spelare som möjligen kan bli spelklara. Men det är uppenbart att Lennon hoppas på mer från sin bästa striker Gary Hooper och rutinerade duon Kris Commons/Georgios Samaras.
Stabilt – men allt annat än oslagbart.
***
Nu försöker jag inte påstå att Celtic är ett dåligt lag eller att HIF kommer få det enkelt. Tvärtom, Celtic är fortfarande klar favorit i den här dubbeln. Men skotska mästarna är just nu långt i från någon mardrömsmotståndare för Helsingborg. Det finns inga bevis för att skottarna kvalitetsmässigt skulle vara ett dugg bättre än HIF, åtminstone inte i dagsläget.
Hareide borde återanvända sitt “Wroclaw-recept” – en disciplinerad defensiv, med en mix av mod och tålamod. Utan någon betungande ryggsäck av förväntningar kan det här HIF-laget ta ett jättesprång; både för sig själva och för svensk klubbfotboll i stort.
FotbollDirekts krönikör Sasa Ibrulj är en frilansade fotbollsreporter från Bosnien och Hercegovina som bor i Sverige. Han har arbetet för bland annat World Soccer och The Blizzard och syns även återkommande i Kroatiens FourFourTwo, Mozzart Sport i Serbien och högaktade brittiska fotbollssajten The Football Ramble.
Följ honom på Twitter @sasaibrulj