Syrianska – hopplockat lag med okarismatisk tränare
Jag saknar den gamla goda tiden, när Bajen och Halmstad lirade i Allsvenskan. Jag saknar även ett annat lag, som nog får kämpa i ett par år till innan Allsvenskan kan komma på tal, stolta Örgryte.
För det sistnämnda ser det rätt bra ut i Division 1 Södra just nu. Örgryte leder med 45 poäng och ser ut att vara på god väg till att återhämta sig efter helvetesåren. Det är ett lag med tradition och hjärta, ett lag som inte sällan bjudit på härlig fotboll eller åtminstone nervkittlande matcher.
Ett lag jag däremot klarar mig utan i Allsvenskan är Syrianska. De har samlat på sitt ett par poäng under den här säsongen och ser ut att kunna klara kontraktet, men om det finns ett lag som absolut inte imponerat på mig under säsongens gång så är det just Syrianska. Ett gäng avdankade fotbollsspelare som passar på att sjunga på den sista versen innan fotbollsskorna packas ned för gott. Tråkigt publiksnitt, inga lysande spelare eller blivande stjärnor, ett hopplockat lag som leds av en okarismatisk José Mourinho-wannabe, i form av Özcan Melkemichel och ett par spelare vars karaktär vi inte ens behöver gå in på i detta inlägg.
Robert Laul skrev sitt tips om årets Allsvenska så tidigt som i mars månad, där han listade Syrianska på den absolut sista platsen med följande beskrivning: ”Varit stor oreda och truppen har spikats sent. Några intressanta namn in – som Chanko och Aganović – samtidigt har Syrianska blivit av med väldigt många spelare och bragdmedalj om de fixar kontraktet igen.”
Ja, det var väl så jag också hade tippat inför säsongen. Och så som det ser ut fixar Chanko & co. en bragdmedalj, även om jag tvivlar på att de har gjort sig förtjänta av den. Det blir väl helt enkelt ännu ett år, ett kommande sådant, med mediokert spel, avdankade värvningar och… ja, inte mycket mer än så.